En oförglömlig sommardag

Av Josefin Bergman, Hunnebostrand

BERÄTTARE:
Sommarlovet har precis börjat.
Jag och Malin badar i badvikens badplats.
Vattnet är underbart skönt och luften är sommarvarm.
Vi går upp i hopptornet.
Jag går ända upp till tian. Malin stannar på femman.
Strax efter kommer Malins storebror Sebastian och hans två kompisar Lasse och Kim. Dom skyndar sig upp till tian, men Lasse stannar i trappan.

LASSE:
Ska du med upp till tian, Malin?

BERÄTTARE:
Men Malin ville hellre stanna på femman, sa hon.

LASSE:
Är du höjdrädd?

BERÄTTARE:
Malin är faktiskt höjdrädd, men det skulle hon aldrig erkänna…inte för Lasse i alla fall.

LASSE:
Ja, men kom med upp då. Kom igen nu.

BERÄTTARE:
Hon tvekade lite, men sen följde Malin med upp.
Det var mycket folk på tian. En del stod där och bara pratade, andra samlade mod för att hoppa. Man hörde prat, skratt, plask och folk som skrek ”tian hoppar”.
Malin ställde sig i ett hörn där hon inte syntes så väl.
Lasse gick fram till kanten och kollade ner…

LASSE:
Ska du inte hoppa, Malin?
Kom igen nu fegis…

BERÄTTARE:
Allt prat upphörde och alla vände på huvet och stirrade på Malin.
Nej, sa hon och började gå mot trappan.

LASSE:
Är du feg, eller?
Hörru Sebastian, vilken tönt till lillasyster du har som inte vågar hoppa.

BERÄTTARE:
Alla skrattade.
Malin gick fram till kanten och tittade ner. Jag såg att hon fick svindelkänslor och tog ett steg tillbaka.
Aldrig att hon skulle hoppa.
Hon vände sig om för att gå tillbaka.
Just då knuffade Lasse till henne. Malin föll handlöst ner.
Hon landade på ryggen med ett jätteplask.
Det måste ha gjort väldigt ont.
Malins bror Sebastian blev skitarg och började slå och knuffa Lasse.

LASSE:
Va fan gör du, lägg av. Det var ju inte meningen.

BERÄTTARE
Plötsligt tappade Lasse balansen och föll han också.
Jag sprang fram till kanten och tittade ner.
Jag såg Malin ligga i vattnet där nere.
Och jag såg hur Lasse, som är stor åt alla håll och väger minst dubbelt så mycket som Malin, föll rakt mot henne.
Jag tog ett steg tillbaka och blundade.
Allt blev svart.

Anders kommentar:
Jag känner igen situationen. En som är rädd och inte riktigt vågar, en annan som retas och hetsar och som till slut gör något riktigt, riktigt dumt. Josefin berättar om en dramatisk händelse på badplatsen. Vi valde att sluta när Lasse tappar balansen och faller ner mot Malin i vattnet och man får inte reda på hur det går. Men i Josefins originaltext finns en scen till, nämligen när Malin ligger i ambulansen, blåslagen men vid liv.