Om jag inte hade ljugit

Av Liv Persson, Olofström

BERÄTTARE
Om jag inte hade ljugit så hade det aldrig hänt. Men för ett år sen hade jag en vän, en bästis. Sofie.
Alla gillade henne.
Alla killar, alla tjejer, alla vuxna, alla småbarn…
Alla.
Jag var SÅ avundsjuk.
En dag fick jag lust att busa lite med henne.
Nu har jag ingen bästis längre…..

Det var för precis ett år sen som jag sa till Sofie att vi skulle gå till köpcentrat. Sofie älskar att shoppa så hon hängde med. Vi hamnade på sminkavdelningen.
När vi gick förbi alla hyllor med smink var jag lite nervös, för jag visste ju vad jag skulle göra. Det visste inte Sofie.
Hon köpte ett läppglans och grön ögonskugga. När hon gick för att betala stoppade jag ner massor av smink i mina fickor. Säkert fem olika sorters läppstift och en massa annat.
I det ögonblicket kände jag mig nöjd och glad, när jag borde känt skuldkänslor brinna inom mig.
När vi stod i rulltrappan såg jag vakten komma gående mot oss i full fart.
Jag fick panik. Ställde mig bakom Sofie och stoppade ner alla stulna saker i hennes handväska.
Hon märkte inget.
Nu kom skuldkänslorna.
Men då var det för sent.

VAKT
Hallå där!
Ni två.
Ja, ni två där.
Följ med mig.

TINA:
Men vadå, vi har inte gjort nåt.

VAKT:
Inget snack. Följ med bara.

BERÄTTARE
Vakten tog oss åt sidan. Så bad han att få titta i Sofies handväska.
Han stoppade ner handen.
Och när han tog upp den igen var den full av sminkgrejer.

VAKT
Jaha, och vad är det här då?

BERÄTTARE
Vakten tog Sofie i armen och släpade iväg med henne. Sofie kämpade emot och skrek att hon inte hade gjort nåt.
Jag bara stod där. Blickstilla. Säkert tre, fyra minuter. Medan skuldkänslorna sköljde genom min kropp i tunga vågor.

Nästa dag gick jag till skolan som vanligt. Allt kändes helt normalt, förutom skuldkänslorna som hela tiden gnagde inom mig. Jag kunde inte se Sofie i ögonen.
Hon berättade hur arga hennes föräldrar hade blivit. Och hur dom blev ännu argare varje gång hon sa att hon inte gjort något.
Nu hade hon datorförbud, utegångsförbud, TV-förbud och kompisförbud.

Då klarade jag inte mer….

TINA:
Sofie, det var jag som la sminket i din väska.

BERÄTTARE
Det blev precis dödstyst. Sofie bara tittade på mig.

TINA:
Ja, jag fick panik när vakten kom. Jag visste inte vad jag gjorde.
Förlåt….

BERÄTTARE
Sofie gav mig en sista blick. Sen gick hon därifrån.
Jag har inte pratat med henne sen dess.

SLUT

Anders kommentar:
Huvudpersonen i Livs berättelse snattar en massa sminksaker och lägger sedan ner alltihop i kompisens handväska. Det är verkligen dumt gjort. Kompisen åker fast och huvudpersonen förlorar sin bästa kompis:
Sofie gav mig en sista blick. Sen gick hon därifrån.
Jag har inte pratat med henne sen dess.