Ödetorpet

Av Kasper, Hunnebostrand

HANNES:
Jag smög närmare och närmare.
Och där var det.
Ödetorpet.

Det var min farfar som ägde det

Jag skulle hämta ett gammalt fotoalbum.
Men jag såg blod droppa utanför huset.
Jag stannade till av förskräckelse.

Jag sprang.
Jag snubblade.
Jag skrek.
Och precis då. Framför mig. Låg fotoalbumet.

Jag tog det under armen och sprang hem.

SIRENER PÅ AVSTÅND

HANNES:
Nästa morgon vaknade jag av sirener.
Det var polisen. Dom åkte mot ödetorpet.
När jag kom till skolan var polisen där.
Dom berättade om ett mord som inträffat igår kväll.
Dom sa att dom hittat en bit av en tröja.
Jag blev rädd.
Tänk om det var min tröja.

MUSIK

HANNES:
Det var min tröja.
När jag kom hem var polisen där.
Min mamma grät. Hon trodde det var jag som gjort det.

Polisen förhörde mig.
Jag berättade allt – utom om fotoalbumet.
Jag vet inte varför.
När jag kom hem kollade jag i fotoalbumet.
Det fanns ett kort på min farfar där.
Och en underlig man som stod bakom honom.
Han hade solglasögon. Stora som äpplen.

Plötsligt händer nåt med bilden.
Jag ser den mystiske mannen döda min farfar.
Jag ropar. Men han bara ligger där på marken
Helt orörlig.

Jag blundade en stund.
När jag öppnade ögonen var fotot på farfar som vanligt igen.
Jag fick en konstig känsla.
Det kändes som någon tittade på mig.

För en kort sekund. Ett ansikte utanför mitt fönster.
Ett par solglasögon. Stora som äpplen…..

MUSIK

Anders kommentar:
Den här texten har legat i Radioskrivarklubbens låda för intressanta texter ett tag. Kasper skrev den redan till förra omgången 2006, men då fanns det varken tid eller plats att göra radio av den. Nu plockade jag fram den på nytt och gillade den. Texten är skum, mystisk och lite skrämmande. Jag tycker också mycket om kittlande meningar som ”han hade solglasögon, stora som äpplen”. Min hjärna försöker direkt skapa den bilden, hur ser den skumma figuren ut egentligen? Med Rolf Lassgårds röst, dron-musik och kryddad med effekter blir Ödetorpet grym i radio.