Det händer alltid mig

Av Liam Olofsson, Olofström

BERÄTTARE
Det började redan på morgonen när jag vaknade.
Jag skulle gå ner för trappan och käka frukost.
Plötsligt steg jag fel och halkade…

(Vi hör honom falla och skrika)

Det gjorde ont. Väldigt ont. Jag fick tårar i ögonen.
Jag kom ut i köket. Mamma hade redan stuckit. Jag såg att hon hade diskat efter kalaset igår. Hela diskstället var fullt med glas.

Jag var törstig och sträckte mig efter ett glas. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men glaset liksom fastnade i diskstället…..

(vi hör diskstället falla ner på golvet – och han reagerar)

Alla glasen for i golvet. Jag tog fram sopborsten och skyffeln och började sopa ihop alla glasskärvorna. Jag missade en. Precis bakom mig. Det var den jag trampade på..

(vi hör honom reagera på glasbit i foten)

Det började blöda. Kraftigt.
Jag hoppade på ett ben ut till toaletten för att tvätta av såret och sätta på ett tryckförband.
I hallen snubblade jag på en av lillbrorsans leksaksbilar som låg på golvet.
Jag föll….

(vi hör honom falla – och i fallet dra med sig hallspegeln)

Jag fäktade vilt med armarna och råkade dra mig mig den stora spegeln.
Jag fick den på huvudet.
Den gick sönder….spegeln alltså.

(vi hör honom muttra nåt om sju års olycka)

Ja, huvudet också. Det blev ett stort jack mitt i pannan.
Det blödde. Kraftigt.
Det droppade ner på mammas äkta matta. Den vita….

Till slut tog jag mig till toaletten och började pyssla om mina sår.
Jag vet inte riktigt hur det gick till men när jag vred på kranen så lossnade den. Kranen alltså….

(Vattnet sprutar och vi hör honom försöka fixa situationen)

Det blev rätt blött på golvet, kan jag säga. Men till slut fick jag stopp på vattnet i alla fall.
Det var då jag såg att klockan var fem i åtta.

(vi hör honom reagera på tiden och säga nåt om skolresan)

Det var ju idag vi skulle åka på skolresa. Bussen skulle avgå från skolan prick klockan åtta.
”Kom i tid, för bussen väntar inte”, hade läraren sagt.
Jag slängde på mig kläderna och skorna. Men när jag skulle knyta skorna så….

(vi hör honom reagera på att skosnöret gick av)

…gick skosnöret av. Jag struntade i det och sprang iväg med oknutna skor.
Jag tog genvägen över kullen. Om jag sprang snabbt skulle jag hinna precis.

(vi hör honom springa och säga nåt om att han ser skolan och bussen är kvar)

Jag passerade krönet i raketfart, men i backen ner råkade jag trampa på skosnöret och flög framåt. Jag landade på bröstet och gled som en oljad säl nerför backen….

(vi hör honom reagera när han åker på magen, han får syn på ån längs ner och vi hör honom desperat ropa nej, nej, nej….inte ån…)

Vi hör ett stort plask. Vi hör grodor.

Jag hamnade i ån. Hela jag.
Jag tog mig upp på andra sidan och fortsatte mot skolan.

Vi hör en buss köra iväg.

När jag kom ut ur skogsdungen såg jag skolan på andra sidan vägen. Och bussen. Den körde just ut på vägen…..

Vi hör honom ropa ”Vänta…..stanna…..vänta på mig…..nej….

Nej, dom såg mig inte. Bussen körde iväg. Hela klassen var med. Utom jag.

Vi hör honom muttra, kanske svära lite och konstatera att det är lika bra att gå hem.

Jag gick hem igen.
Men när jag kom hem märkte jag att jag hade tappat mina nycklar.

Vi hör honom reagera, slita i dörrhandtaget, ringa på dörrklockan….
Vi hör honom resignerat sätta sig på trappan och sucka….”varför”, ”det händer alltid mig”

SLUT

Anders kommentar: