Sandras otäcka upplevelse på stranden

Av Nelli, Hunnebostrand

SANDRA:
En dag i somras var jag och min familj på stranden.
En bit ifrån oss såg jag några tjejer från min klass.
Dom var där tillsammans och låg och solade.
Efter ett tag gick dom ner till vattnet och badade.

SARA:
Sandra! Sandra! Kom!

SANDRA:
En av tjejerna – Sara heter hon – ropade på mig, så jag simmade bort till dom.
Sara sa att hon skulle ha party nästa vecka och undrade om jag ville komma.

SARA:
…så jag undrar om du vill komma?

SANDRA:
Jag blev alldeles varm i kroppen av glädje.

SANDRA:
Ja, jättegärna!

SANDRA:
Jag gick upp ur vattnet och satte mig med familjen. Jag berättade om partyt medan vi fikade.
Efter en stund var jag tvungen att gå på toa. Det fanns en allmän toalett längre bort på stranden.
När jag kom in på toan möttes jag av en jätteäcklig lukt, jag höll på att spy.
Men jag var tvungen, så jag höll för näsan och satte mig på toastolen.

SANDRA:
När jag var färdig spolade jag och tvättade mig snabbt, för jag ville bara ut från lukten.
Jag låste upp och tryckte på dörren…

SANDRA:
Men va nu då?

SANDRA:
Det var nån som höll emot på utsidan.
Det var inte bara en, utan flera som höll emot.
Jag hörde fniss utanför och fattade direkt att det var tjejerna från min klass.

SANDRA:
Hallå! Sluta! Släpp ut mig!

SANDRA:
Jag stod därinne jättelänge. Det kändes som en evighet.
Men till slut släppte dom ut mig.
När jag kom ut slöt tjejerna en ring runt mig.
Sara – som är ledare för gänget – ställde sig väldigt nära mig och sa:

SARA:
Jag har ändrat mig. Du får inte komma på min fest. För jag bjuder inte såna töntar som du!
Och skulle du komma ändå så ska jag se till att du kommer att skämma ut dig som in i helvete!

SANDRA:
Sen gick dom.
Det brände till innanför ögonlocken.
Jag kunde inte hjälpa det, tårarna kom.
Jag kände mig helt tom inuti.

SANDRA:
Till slut gick jag tillbaka till min familj längre bort på stranden.
Mamma såg att jag var ledsen och undrade vad som hänt.
Jag berättade.
Efteråt – när jag berättat för mamma – kändes det lite bättre.
Men djupt inne i mig var det som ett sår som inte slutade blöda.

SLUT

Anders kommentar:
Nellie har skrivit en fin text om typisk och lömsk ”vardagsmobbing”. Huvudpersonen blir först bjuden på fest och just när hon gläds över det så tas inbjudan tillbaka på värsta tänkbara sätt. Är tjejers mobbing värre än pojkars?