Barnens århundrade

1900

Vid sekelskiftet 1900 hoppades många att 1900-talet skulle bli "barnets århundrade". Med det menade de att barnen måste få det bättre. Det var viktigt. På den tiden slets många barn ut i hårt arbete och fick sällan äta sig mätta. De var de som kom från fattiga hem. Det fanns rika hem också, där barnen fick ordentlig mat och egna leksaker och böcker. 

Barnarbetare

Foto: Nordiska Muséet
De här barnen lägger gatsten. Det är deras arbete. De har slutat skolan. Många barn arbetade i fabriker och i jordbruket.

Folkskoleklass

Foto: Stockholms stadsmuseum
En skolklass i Stockholm har ställt upp sig för fotografering 1906. Pojkarna var oftast kortsnaggade så att hårlössen inte ska kunna sätta sig fast. De flesta barn gick i skolan i sex år. Sedan gällde det att få ett arbete. Folkskolan var gratis.

Borgerligt hem

Foto: Stockholms stadsmuseum
Det var stor skillnad mellan fattiga barn och barn till rikare familjer. Så här berättar Elsa Uggla om sin barndom vid förra sekelskiftet:

"Vi var sju syskon. Min pappa var major och min mamma skötte vårt hem. Det tog tid, för det fanns det ju inga hushållsmaskiner då. Vi hade tur som hade råd med både husa och kokerska och dessutom barnjungfru.

Mina äldre syskon hade haft en egen lärare, som bodde hemma hos oss. Men jag fick gå i en alldeles ny privat skola. Det var en samskola, där pojkar och flickor gick i samma klass.

I skolan
Jag tyckte mycket om min skola, men pappa var lite orolig för att jag träffade så många pojkar. Han ville inte att jag skulle bli uppvaktad för tidigt. Därför måste jag byta till en skola som var bara för flickor. Den var också privat.

Jag gick där i åtta år och sedan studerade jag språk utomlands. Det var bra att jag lärde mig tyska, franska och engelska, för när jag blev vuxen arbetade jag för Rädda Barnen och Röda Korset ute i Europa. Vi hjälpte barn och fångar under de båda världskrigen.

Flickor var inte så viktiga
Jag fick en riktigt bra utbildning. Det var ovanligt att flickor fick det, när jag var liten. Vi var inte lika viktiga som pojkar. Det märktes på många sätt.

Jag kommer till exempel ihåg en middag, då vårt tjänstefolk hade ledigt. Mamma satt med oss barn vid bordet och såg att min bror Axel saknade en gaffel. Därför sa hon: - Elsa, var snäll och hämta en gaffel åt Axel. Efter det blev jag feminist. Det betyder att jag arbetade för att flickor och kvinnor skulle få samma rättigheter som pojkar."