TV

Hämta kraft

Hämta kraft

Om Hämta kraft

Ibland är pedagogarbetet svårt. Det kan handla om oro för barn som far illa, stress och tidsbrist, konflikter bland personal eller med föräldrar. Oavsett vad det svåra grundar sig i behöver man hitta vägar för att kunna gå vidare. Två kreativa pedagoger, Maria Taube och Carina Hohl, porträtteras i var sitt inspirerande program om att hämta kraft i arbetet.

Till första programmet

Hämta kraft: Maria Taube - konstens pedagogik
  1. 0:00

    Kom.

  2. 0:14

    Nu måste alla
    hålla en vuxen i handen.

  3. 0:18

    Iris. Du måste hålla nån i handen.

  4. 0:22

    Alla måste hålla i en vuxen.
    Var är Edith?

  5. 0:27

    Hör ni... Vi är i ett rum.

  6. 0:31

    I det här rummet
    finns det fyra målningar.

  7. 0:36

    En, två...

  8. 0:39

    ...tre, fyra.

  9. 0:41

    Inte fem. Det blir fyra.

  10. 0:44

    Tänk om det blir fem.
    Ska vi räkna en gång till, Simone?

  11. 0:49

    En, två...

  12. 0:52

    ...tre, fyra. Det blev fyra.

  13. 1:02

    Bilden är ju ett språk. Att få dra
    ett streck visar en att man finns.

  14. 1:09

    Ögonen är viktiga.
    Det är viktigt att se att man finns.

  15. 1:14

    Färg och form
    är viktigt för människor.

  16. 1:17

    Jag funderar jättemycket
    på varför det är så.

  17. 1:22

    Jag tror att det någonstans
    har att göra med ens överlevnad.

  18. 1:29

    Alla barn har ju behov av det här,
    och även många vuxna.

  19. 1:37

    Där ser man dina fötter.

  20. 1:41

    Jag var ju inget snällt barn.

  21. 1:46

    Jag tycker ju att jag var snäll.
    Det intressanta är...

  22. 1:50

    Jag minns tydligt vad jag tänkte-

  23. 1:53

    -och hur omgivningen
    tänkte kring mig.

  24. 1:57

    Ibland när jag inte var snäll,
    så förstod jag inte det.

  25. 2:01

    Men sättet de vuxna bemötte mig på-

  26. 2:04

    -gjorde inte att jag begrep mer,
    eller förstod.

  27. 2:09

    -Fröken!
    -Inte skrika.

  28. 2:13

    Vad vill du?

  29. 2:17

    Du är alldeles kall.
    Du är alldeles röd om händerna.

  30. 2:22

    Du är lika röd som tröjan.
    Fryser du om händerna?

  31. 2:26

    Nej.

  32. 2:31

    På Moderna museet i Stockholm
    bedrivs en kladdig-

  33. 2:35

    -och världsledande
    pedagogisk verksamhet.

  34. 2:39

    Maria Taube är intendent och ansvarig
    för barns tillgång till museet.

  35. 2:54

    Titta på bilden upp och ner.
    Ser ni att det är en vulkan med berg?

  36. 2:59

    Vet ni inte hur ni ska göra?
    Då ska jag hjälpa er. Stå så här.

  37. 3:05

    Nu talar jag. Nu pratar fröken.

  38. 3:08

    Ska alla gå och ställa sig vid
    den målning som ni tycker bäst om?

  39. 3:15

    Och gå. Gå.

  40. 3:18

    Ni som tycker bäst om den,
    kan ni förklara vad det är?

  41. 3:23

    Jag tycker att den är bäst
    därför att... Först där nere...

  42. 3:27

    Den är ganska färgglad,
    och det är mycket olika grejer.

  43. 3:31

    Sen är det en fin linje.

  44. 3:34

    Den där linjen som... Den färgglada.

  45. 3:38

    -Den färgglada. Den?
    -Sen tycker jag om det där uppe.

  46. 3:44

    -Det där blåa och röda där uppe.
    -Ser ni det blåa och röda?

  47. 3:49

    På tal om de röda linjerna,
    ser ni nån annan med röd linje?

  48. 3:54

    Här har du din linje.
    - Vill du berätta?

  49. 3:58

    Det är coolt med det orangea. Det
    orangea strecket ser ut som vatten.

  50. 4:05

    Sen gillar jag det blåa
    där uppe i hörnet.

  51. 4:09

    Jag tycket bara att den var fin.
    Det ser ut som en sjö-

  52. 4:13

    -och en massa lägenheter
    som speglas i vattnet.

  53. 4:18

    Hörde ni? En sjö med massor
    av lägenheter. Det ser jag också.

  54. 4:25

    Ska vi prata mer om... - Ja?

  55. 4:28

    Jag tyckte om att det såg ut
    som solnedgången längst bort.

  56. 4:33

    Han ser en solnedgång...
    Ja, nu ser jag den.

  57. 4:37

    -Ja, där. Det lila där uppe.
    -Ser ni den?

  58. 4:41

    -Nej, det är inte där. Där.
    -Det ser jag också.

  59. 4:45

    Nu ska vi gå vidare.

  60. 4:48

    Ni får stanna
    där borta vid draperiet.

  61. 5:02

    Nu är barnen borta.
    Nu försvann dina barn.

  62. 5:11

    Nu har jag pratat så mycket,
    och ni har pratat.

  63. 5:15

    Nu tänkte jag visa er, så får ni
    använda ögonen. Är det okej?

  64. 5:21

    Titta hur jag gör,
    för sen ska ni själva hämta sakerna.

  65. 5:26

    Ni får inte prata nu.

  66. 5:32

    För mig är det självklart att barn
    själva får vara praktiska utövare.

  67. 5:38

    Inte bara konsumera
    och ta in vad andra har gjort-

  68. 5:42

    -utan också pröva på själva.
    Det är jätteviktigt.

  69. 5:47

    Det är också en demokratifråga.

  70. 5:51

    Som Godari,
    den italienska poeten säger:

  71. 5:55

    Det är viktigare att ett barn
    lär sig tala, än att lyssna.

  72. 6:00

    Ett barn som lyssnar blir en slav.
    Hur får man ett barn att tala?

  73. 6:06

    Då behöver man en vuxen som lyssnar.

  74. 6:11

    Vi tar in andras bilder, då är det
    också viktigt att producera egna.

  75. 6:17

    Att inte bara konsumera andras
    bilder, utan även producera.

  76. 6:21

    Ska du blanda?

  77. 6:24

    -Åh!
    -Åh!

  78. 6:29

    Bara ögonen. Ögonen.

  79. 6:33

    Och lite munnen.

  80. 6:38

    Vi får också kunskap genom kroppen.
    Vi glömmer bort det ibland.

  81. 6:43

    Kroppen transporterar
    inte bara runt på hjärnan.

  82. 6:48

    Genom kroppen får vi kunskaper,
    och kunskap sitter också i kroppen.

  83. 6:54

    Om nån frågar hur en kopieringsmaskin
    funkar, kan jag inte svara-

  84. 6:59

    -utan jag känner ju
    att det sitter i armarna.

  85. 7:05

    -Åh!
    -Wow.

  86. 7:10

    Nu pratar jag.
    Ni får göra minst fyra teckningar.

  87. 7:15

    -Wow!
    -Och ni får... Vänta. Stopp.

  88. 7:18

    Ni får välja mellan att klä av er
    nakna eller att ha plastförkläden.

  89. 7:23

    -Vad väljer ni?
    -Plastförkläden.

  90. 7:31

    Det är en verkstad, det gör inget
    om det kommer färg på golvet.

  91. 7:35

    -Ni ska måla minst fyra teckningar.
    -Jag älskar att måla.

  92. 7:40

    -Det här var trasigt.
    -Jag kan hämta ett papper.

  93. 7:44

    -Det finns inget som heter slösa.
    -Vad bra.

  94. 7:52

    -Min första blev urcool.
    -Det blev min också.

  95. 8:07

    Det var häftigt.

  96. 8:10

    Det var så spännande
    att höra hur de beskrev färg.

  97. 8:14

    Torka, torka, torka.

  98. 8:17

    Deras små analyser var helt
    självklara, som små konsthistoriker.

  99. 8:33

    -Har du alltid pratat mycket?
    -Ja. Pratat och rört mig mycket.

  100. 8:37

    -Hur var din barndom?
    -Ja, hur var min barndom...

  101. 8:43

    Om jag ska vara ärlig,
    är jag glad att jag har överlevt.

  102. 8:49

    Men min barndom var väldigt rik.

  103. 8:53

    Så är i efterhand har jag kunnat
    uppskatta att jag lärde mig mycket-

  104. 9:00

    -och att jag även utsattes
    för olika pedagogiska metoder.

  105. 9:05

    Det tycker jag i dag är intressant.
    Vad var det som stannade kvar?

  106. 9:11

    Vad var det som gjorde
    att jag ville fortsätta att leva...

  107. 9:18

    Vad var det som var hotet mot livet?

  108. 9:21

    Ja, det var massor.
    Tokiga vuxna, så klart-

  109. 9:25

    -som kränkte en på olika sätt.

  110. 9:29

    Rent fysiskt så fick jag...
    Jag var ett väldigt livligt barn-

  111. 9:33

    -och många vuxna var arga på mig.

  112. 9:37

    På den tiden, på 50-talet,
    tyckte man att man skulle slå barn.

  113. 9:42

    Det jag kan vara ledsen för är att
    så många har gett sig på min kropp.

  114. 9:48

    Det gör ont i mig, för jag har också
    upptäckt att det var meningslöst.

  115. 9:54

    Det gav mig ingenting,
    det fick mig inte att förstå.

  116. 10:04

    Kursen vänder sig till er vuxna.

  117. 10:08

    Det är ni som ska vara fokuserade.

  118. 10:12

    Jag tar ansvar för barnen,
    de får göra vad de vill.

  119. 10:18

    Ni kan slappna av. Testa er och träna
    på att inte säga nej till barnen.

  120. 10:23

    Testa också hur ni tänker
    - att inte tänka nej. Börja med det.

  121. 10:41

    Mera! En annan färg!

  122. 10:45

    Det är så kul. Tjoho!

  123. 10:54

    Va? Hon är så fokuserad.
    Sen kommer hon att röra lite på sig.

  124. 11:03

    En annan färg. Nån annan!

  125. 11:12

    Du kan sätta hela handen där.
    Hela handen.

  126. 11:17

    Så kan man göra. Ja, precis. Så.

  127. 11:27

    Så. Bra.

  128. 11:29

    Nu ska vi ta hit den här färgen.

  129. 11:32

    Ska du hälla ut den? Häll ut den.

  130. 11:36

    Håll själv och häll det på papperet.

  131. 11:39

    Det klarar du. Så.

  132. 11:43

    -Mamma.
    -Rosa. Ta mera rosa. Mera rosa!

  133. 11:50

    -Rosa! Häll det där. Mycket!
    -Oj.

  134. 12:00

    -Nu måste jag faktiskt bada.
    -Edith.

  135. 12:03

    Mamma! Jag måste bada i kväll.

  136. 12:09

    Jag har startat kurser för att
    föräldrar ska måla med sina små barn.

  137. 12:16

    Lång tid efter att jag
    hade startat den här kursen-

  138. 12:22

    -kom min bror,
    som sorterade efter min mormor.

  139. 12:26

    Han hade hittat det här fotografiet.
    Det är jag med min pappa i Spanien.

  140. 12:31

    Han var konstnär.
    Här sitter vi och målar.

  141. 12:36

    Jag är två år gammal
    och sitter på bordet och målar.

  142. 12:43

    Ibland måste man som barn
    få sitta eller gå på bordet.

  143. 12:47

    Här sitter jag och målar.

  144. 12:50

    Satt barn på bordet i dina kurser
    innan du såg bilden?

  145. 12:55

    Ja, långt innan. Det man upplever
    som barn finns ju i en-

  146. 13:00

    -även om man inte är medveten om det.

  147. 13:03

    Jag hade ingen aning om det här-

  148. 13:07

    -men det fanns ju nånstans
    omedvetet i mig.

  149. 13:12

    Här ser vi målningen som jag gjorde.

  150. 13:15

    Den här hittade min bror
    hos mormor och morfar.

  151. 13:19

    Det här klassiska klottret gjorde jag
    när jag var två och ett halvt.

  152. 13:25

    Med mina proffsögon
    kan jag se att jag var rätt normal.

  153. 13:32

    -Vem vill börja med att visa?
    -Jag.

  154. 13:38

    Då ska vi se.

  155. 13:42

    Här... Här är Ediths teckning.

  156. 13:45

    Vill du säga någonting om den?

  157. 13:49

    Det är en måne. Ser ni månen?

  158. 13:54

    Jag är beredd. Klara, färdiga, gå.

  159. 13:57

    Det är en pojke.

  160. 14:00

    Det där är regn,
    och det där är fåglar.

  161. 14:04

    Han är alldeles ensam.

  162. 14:07

    -Och den här?
    -Det är regn och ormar.

  163. 14:13

    Det är arga ormar som har bråkat
    för mycket och fastnat i varandra.

  164. 14:19

    Det är två ormar som har fastnat
    i varandra när de har bråkat-

  165. 14:24

    -och sen är det regn. Det ser jag.

  166. 14:27

    Det står en sur gubbe i regnet
    och säger: “Gå inte in i ditt hus.”

  167. 14:33

    Först vill jag visa de tidigaste
    bilderna när jag var liten bebis.

  168. 14:39

    De är tagna i Spanien.
    Jag har precis fått en lillasyster.

  169. 14:45

    Jag har mitt vita, luddiga hår.

  170. 14:48

    Det var ett bekymmer för min mamma-

  171. 14:52

    -att jag hade så dåligt hår.

  172. 14:55

    Här ser vi mig
    när jag är fyra år gammal.

  173. 14:59

    -Men vad har hänt med ditt hår?
    -Ja, här har håret åkt av.

  174. 15:04

    Mamma var ju missnöjd med mitt hår,
    så Julle skulle klippa mig-

  175. 15:08

    -men det blev inget hår kvar.
    Det var ju väldigt sorgligt för mig.

  176. 15:14

    -Tycker du om den lilla tjejen?
    -Ja.

  177. 15:18

    Jag tycker om att hon var vild
    och lyckades springa undan-

  178. 15:22

    -när det var för mycket tokigheter
    omkring henne.

  179. 15:27

    Jag tycker inte att man borde ha
    klippt håret av henne. Det var dumt.

  180. 15:33

    Jag och mina syskon var
    fosterhemsplacerade ett litet tag-

  181. 15:39

    -och då kom mamma och hälsade på
    med min storasyster Ulrika-

  182. 15:44

    -och ville ha ett foto på oss barn.

  183. 15:47

    Här är vi då i Eksjö, hos fotografen.

  184. 15:51

    Mitt hår har börjat växa till sig.
    Ser du det?

  185. 15:56

    Varje söndag kläddes man upp
    och gick i kyrkan på högmässan.

  186. 16:02

    Ibland hade jag lyckan
    att träffa min bror där.

  187. 16:06

    -Bodde ni inte hos samma familj?
    -Nej.

  188. 16:10

    Vad är det
    som har gjort att du själv-

  189. 16:14

    -har hittat glädjen i livet?

  190. 16:17

    Det som är viktigt
    är att jag har haft förmågan...

  191. 16:22

    Dels har jag haft lyckan att träffa
    människor som har sett mig.

  192. 16:28

    Jag hade också förmågan
    att ta in andra människor som liten.

  193. 16:32

    Jag har träffat många vuxna
    som har sett mig och tyckt om mig.

  194. 16:38

    Det har hjälpt mig.

  195. 16:41

    Tror du att man som vuxen,
    t.ex. som pedagog-

  196. 16:45

    -kan göra någon skillnad
    för barn som har det tufft?

  197. 16:50

    Om. De är livsviktiga.
    Det som är viktigt att komma ihåg-

  198. 16:54

    -är att man kanske inte alltid
    förstår det. Men de är så viktiga.

  199. 17:01

    Det finns pedagoger
    som fortfarande finns kvar inom mig-

  200. 17:07

    -men också andra människor:
    Grannar som har tyckt om en-

  201. 17:12

    -eller vänner till mamma.

  202. 17:14

    Jag kan ibland känna... Folk talar
    hela tiden om att vilja ha barn.

  203. 17:21

    Det vore bra... Självklart
    ska alla som vill kunna få barn-

  204. 17:27

    -men stanna upp.
    Det finns barn överallt omkring er.

  205. 17:32

    Ni är viktiga för dem.
    Se dem, se barnen som finns.

  206. 17:42

    Nu är det jag som pratar.

  207. 17:44

    Ni får absolut inte nudda den här.
    Klarar ni det?

  208. 17:49

    Absolut inte. Kliv in här, allihop.

  209. 17:53

    Absolut inte nudda.

  210. 17:55

    Nu är ni tre år, inte vuxna.
    Hitta treåringen i er.

  211. 18:00

    Känn efter. Hur är det att stå här?

  212. 18:07

    -Känns det likadant inne som utanför?
    -Nej.

  213. 18:12

    -Vad är skillnaden?
    -Trångt, begränsat.

  214. 18:16

    Nu vill jag att ni ska titta på mig
    och på var jag hämtar materialet.

  215. 18:21

    Ljummet vatten.
    Det blir så kallt om handen annars.

  216. 18:26

    Sen tar man vatten på penseln
    och gnuggar.

  217. 18:30

    -Man gnuggar tills det blir...
    -Tråkigt.

  218. 18:36

    Det är inte tråkigt. Man kan
    säga till barnen att gnugga länge-

  219. 18:41

    -men ännu bättre är att sätta sig
    och gnugga själva.

  220. 18:45

    Prata inte så mycket - visa.
    Barnen lär sig genom hur ni gör-

  221. 18:50

    -och genom ert förhållningssätt.

  222. 18:53

    Jag tar det här på allvar. De ser att
    det är allvarligt att blanda färg.

  223. 19:00

    Så. Och som jag brukar säga:

  224. 19:03

    Jag bestämmer över färgen. Det är
    gult, men det här är min färg i dag.

  225. 19:09

    Nu gnuggar jag igen.
    Hantverk, muskler...

  226. 19:13

    Ni som är vuxna - känn efter
    vilka muskler ni använder.

  227. 19:20

    Det är rätt fantastiskt. Sen kan man
    ibland grunda. Det ska ni göra i dag.

  228. 19:27

    Jag är väldigt orange. Ser ni?
    Här är det också viktigt att se.

  229. 19:32

    Koncentrera er.
    Barnen ser er koncentration.

  230. 19:35

    Ni ska alla få i uppgift att blanda
    till en färg där ni befinner er.

  231. 19:43

    Vi kan ta in lite Warhol.
    Ni har tittat på det repetitiva.

  232. 19:47

    Ni såg hans repetitiva tavlor.

  233. 19:51

    Nu har jag gjort en
    Andy-Pandy-stjärna.

  234. 19:55

    Den blev ju nåt annat.
    Det blev en Maria-stjärna.

  235. 19:59

    Då kan man göra det här repetitivt...

  236. 20:03

    ...och det har inte treåringar
    nåt emot. Och inte Maria heller.

  237. 20:09

    Ser ni? Vuxna som jobbar med
    treåringar ska jämt byta vatten.

  238. 20:14

    I stället för att fråga när barnet är
    koncentrerat, så hämtar man nytt.

  239. 20:22

    Sen så... Ni ville ha mycket tips.
    - Du ville ha tips?

  240. 20:27

    Då ska du få ett litet tips...som jag
    har lärt mig av konstnären Olle Kåks.

  241. 20:34

    Det här kanske ni redan kan,
    men jag tycker att det är jättekul.

  242. 20:39

    Ser ni? Två färger...
    och så sätter man ihop dem.

  243. 20:42

    Så gör man...

  244. 20:45

    Fint, va? Lätt som en plätt. Det här
    tycker jag är kul i alla fall.

  245. 20:51

    Sen kanske man
    vill ha mer “schwung” på färgen.

  246. 20:55

    Då tar man elefantsnor. Ser ni?

  247. 20:59

    Det här är tapetklister.
    Om man är rädd för kladd-

  248. 21:03

    -kan man ta en stor pensel.
    Ser ni? Den bara flyger fram.

  249. 21:10

    En del kan tycka
    att det är skönt att göra så här.

  250. 21:14

    Då händer det nåt
    med färgerna, ser ni?

  251. 21:18

    Sen kan man också
    jobba med silkespapper.

  252. 21:22

    Det är ju ljuvligt. Man kan riva
    i stället för att klippa.

  253. 21:30

    Ser ni?

  254. 21:32

    Sen kan man göra så här. Häftigt, va?

  255. 21:37

    Man kan lägga på ännu mer.

  256. 21:40

    Fint, va?

  257. 21:42

    Nu får papperet struktur.
    Det blir som elefanthud.

  258. 21:46

    Har ni klappat en elefant?
    Ja, säger alla.

  259. 21:50

    -Nej.
    -Inte jag heller. Jag bara hittar på.

  260. 21:56

    Ser ni strukturen? De
    som absolut inte är rädda för kladd-

  261. 22:01

    -tycker om
    att använda handen som ett redskap.

  262. 22:06

    Då tar man och doppar det i lim.

  263. 22:09

    Det blir ganska härligt.
    Sen kan man bygga upp...

  264. 22:17

    Tjoff!

  265. 22:19

    Ni ser...hur man kan bygga upp.

  266. 22:22

    Om ni inte tycker att det blev bra,
    så har jag ett jättebra tips.

  267. 22:28

    Man gör så här.
    Då blir det nästan alltid bra.

  268. 22:34

    Ibland kan man riva sönder.
    Det kan vara frigörande.

  269. 22:37

    Om ni tycker att ni inte kan nåt, kan
    ni lyda mig som fick femma i bild.

  270. 22:44

    Sen kan man göra så här.
    Då börjar man om igen.

  271. 22:49

    Man får jobba hårt
    med kroppen. Det är bra-

  272. 22:53

    -att använda energin
    från tårna och upp.

  273. 22:57

    Nu kommer det
    att bli en helt ny målning.

  274. 23:01

    Jag känner att den kommer att bli
    så läcker att jag svimmar.

  275. 23:05

    Jag är bara glad.

  276. 23:09

    Jag tycker att det här är det roliga.

  277. 23:12

    Även det att kvinnorna
    som aldrig har varit här förut-

  278. 23:17

    -ändå känner sig hemma
    och tycker att det är deras museum.

  279. 23:22

    Det är ju så roligt att se,
    för det är ju allas museum.

  280. 23:26

    Jag tycker att det är kul
    när det inte behöver föreställa nåt.

  281. 23:31

    Det finns inga prestationskrav.

  282. 23:34

    Det blev bara nånting.
    Det förändrades under tiden.

  283. 23:39

    Först blev det som man tänkte, sen...

  284. 23:42

    Det är bra att få den här känslan:
    “Nu är jag barn, nu gör jag så.”

  285. 23:48

    Ska vi ha en sån här tävling?
    Ska vi ha det?

  286. 23:53

    Jag tycker om den. Den är
    en explosion av glitter och glöd.

  287. 23:57

    Den lila. Det är romantik
    och gräddbakelse.

  288. 24:01

    Det är svårt, men den här påminner
    om våren, som jag älskar.

  289. 24:07

    -Den blev Robinson. Vem var det?
    -Marianne.

  290. 24:11

    -Du har vunnit en miljon.
    -I dag vann du. Du var bäst.

  291. 24:15

    -Chefen.
    -Det är aldrig för sent.

  292. 24:18

    -Jag som aldrig...
    -Du som aldrig...

  293. 24:22

    Det är fantastiskt.
    Minns du vad hon sa i morse?

  294. 24:26

    “Jag kan inte måla.
    Jag var så dålig. Jag kan inte.”

  295. 24:30

    Och sen gör hon den målning vi alla
    tycker bäst om. Det var fantastiskt.

  296. 24:47

    Här är Maria! Taube.
    Nu börjar visningen.

  297. 24:52

    Vill ni vara vänliga och komma hit?

  298. 24:55

    Alla barnen får prata.

  299. 24:58

    Med det menar jag ge ifrån sig ljud.

  300. 25:01

    En del barn är väldigt olika...
    Ni hör där. - Vad heter han?

  301. 25:05

    -Lea.
    -Hör på Lea, hon kommunicerar mycket.

  302. 25:10

    Hon får absolut inte tystas.
    Sen är det nån som pratar här.

  303. 25:16

    -Det är Axel.
    -Axel vill också prata.

  304. 25:19

    Alla är olika,
    och alla barn får prata.

  305. 25:23

    Hej, Lea.

  306. 25:26

    Salvador Dalí målade den här
    när han var ganska ung.

  307. 25:31

    Den är målad 1933,
    och den heter “Wilhelm Tells gåta”.

  308. 25:37

    Wilhelm Tell
    var ju en fadersgestalt-

  309. 25:42

    -men har ni tänkt på Wilhelm Tells
    son som stod med äpplet på huvudet?

  310. 25:49

    Varför kastade han inte äpplet
    och sa: “Farsan, nu ringer jag BRIS.”

  311. 25:56

    Salvador Dalí sa själv
    att det här är en fadersgestalt.

  312. 26:01

    Här nere vid foten
    finns det en liten vagga-

  313. 26:05

    -med ett litet barn i.
    Kan alla se det?

  314. 26:09

    Jag tror att det är en pojke
    eftersom det är ett ljusblått täcke.

  315. 26:14

    Salvador Dalí kom ihåg hur det var
    att ligga i sin mammas mage.

  316. 26:20

    Han kom ihåg det.
    - Du tror inte på det?

  317. 26:25

    Hon bara skrattar.

  318. 26:28

    Han tyckte att det var underbart.

  319. 26:31

    I sin mammas mage
    var han aldrig för varm-

  320. 26:35

    -eller för kall,
    och han var aldrig hungrig.

  321. 26:39

    Han hade inte långtråkigt
    - plötsligt kom hans små knytnävar-

  322. 26:45

    -mot hans ögonlock,
    och då såg hans sina första bilder.

  323. 26:52

    Ska vi ställa oss runt här? Det är
    två glasskulpturer som ändrar färg.

  324. 27:01

    Vad vi än gör som pedagoger
    eller föräldrar...

  325. 27:05

    Det finns en pedagogik i allt vi gör.

  326. 27:08

    En del är inte intresserade av
    pedagogik. Det är också en pedagogik-

  327. 27:14

    -att vara oreflekterade. Det
    går säkert att analysera vad de gör.

  328. 27:21

    Framförallt måste ni vuxna
    inse vilken otrolig makt ni har.

  329. 27:26

    Otrolig.

  330. 27:28

    Vuxna kan vara livsfarliga för barn.
    De kan släcka barn.

  331. 27:33

    Men jag är imponerad av
    att barnen är så starka.

  332. 27:39

    Textning: David Lind
    www.broadcasttext.com

  333. 27:42

    Barnen tycker om
    att vara i de här stora rummen.

  334. 27:47

    Om man får lov att krypa
    på de här golven, är de kanon.

  335. 27:51

    Det är bara raka rör
    - mycket utrymme, och inget i vägen.

  336. 27:57

    Så här ska jag inte heller sitta.

  337. 28:00

    Nu får du inte filma mig mer.

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Maria Taube - konstens pedagogik

Avsnitt 1 av 2

Produktionsår:
2008
Längd:
28:03
Tillgängligt till:

Vi följer Maria Taube, karismatisk intendent på Moderna Museet i Stockholm, när hon förmedlar konst och lär ut måleri. Hennes pedagogiska metod, där hon använder berättelsen och noga lyssnar på barns och vuxnas tankar om konsten och deras eget skapande, är densamma för alla åldrar. Metoden bygger på demokratiska värderingar och på en personlig drivkraft att se alla människor som värdefulla.

Ämnen:
Bild, Pedagogiska frågor > Didaktik och metod
Nyckelord:
Konstpedagogik, Pedagogik, Pedagogisk metodik, Undervisning, Undervisning i konst, musik, teater och film
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning

Alla program i Hämta kraft

Spelbarhet:
UR.se
Längd:
28:03
TV Hämta kraft

Maria Taube - konstens pedagogik

Avsnitt 1 av 2

Maria Taube arbetar på Moderna Museet i Stockholm. Hon visar oss olika konstnärliga tekniker som går att använda i förskola och skola.

  • 2008
  • Lärarfortbildning
  • Arbetsmaterial finns
Beskrivning
Spelbarhet:
UR.se
Längd:
27:57
TV Hämta kraft

Från uniform till drakjakt

Avsnitt 2 av 2

Hur har den svenska förskolan utvecklats från 1960-talet fram till idag? Vi träffar förskollärare Carina Hohl, pedagogikprofessor Ingrid Pramling Samuelsson och Gunilla Thorgren.

  • 2008
  • Lärarfortbildning
  • Arbetsmaterial finns
Beskrivning

Mer lärarfortbildning & bild

Spelbarhet:
UR.se
Längd:
27:55
TVHela apparaten - om teknikens världar

Om teknik och kreativt tänkande

Hur får man en idé som ingen har fått förut? Varför vill man ha ett rostigt hus? Och hur svårt är det att sätta ihop en musfälla?

Spelbarhet:
UR.se
Längd:
29:09
RadioLärarrummet

Alfredo Castro

Bildläraren Alfredo Castro ser sitt yrke som en livsstil. Han är bildlärare i årskurs 7-9 på Tegs centralskola i Umeå. Han är också konstnär, debattör och föreläsare. År 2005 tilldelades han Guldäpplet för sitt sätt att undervisa.