Taket gör huset till ett hus. Det är den mest utsatta delen av huset, det som först drabbas av nederbörd, vindar och temperaturväxlingar.

Tak kan se ut på många sätt. 

Så många att ett gammalt talesätt säger, att det förr fanns lika många sätt att bygga täta tak som det fanns socknar. De vanligaste taken idag är gjorda av tegel, betong, plåt. Men det här programmet koncentrerar sig på att beskriva spåntaket, en typ av tak som funnits i Sverige sedan 1800-talet och tegeltaket, det utan konkurrens vanligaste svenska taket.

Vi ska få följa med hela vägen från det att ett träd blir till ett färdigt sticketak, som är ett annat namn får spåntak.

Linda Lindblad är i Frank Karlsson egen halländska skog i Hakared. Frank väljer ut den mest tätvuxna granen, som har få kvistar och där barken kan plockas bort i bitar, stora som enkronor. Då vet han att det är ett moget träd. Hemma på gården står spånhyveln, som ska hyvla stammen, så fort som möjligt efter det att trädet har fällts, så att inte träet hunnit torka.

Spånen hyvlas i ett intimt samspel mellan människa och maskin. Det ska hyvlas mot fiberriktningen, och Frank är med och styr stocken alltmedan maskinen arbetar.

Parallellt med spåntillverkningen arbetar snickaren Marie Nilsson med att byta taktegel på sin stuga. Stugan hade från början ett spåntak. Det låter Marie sitta kvar och lägger tegeltaket ovanpå. Hon använder en speciell teknik för att skydda det gamla spåntaket från att bli fuktigt. Som den goda byggnadsvårdare hon är, vill hon bevara spåntaket till kommande släkten.

Linda hinner också med att hälsa på i sin egen gamla skola, Hantverksskolan Da Capo. Det är rätt plats för den som vill få teoretisk och praktisk utbildning i byggnadshantverk. Prefekten på skolan, Ola Wetterberg, understryker att utbildningen fyller ett behov inom kulturmiljövården.  Avsikten är inte att eleverna bara ska lära sig rekonstruera, utan också förstå hur saker en gång blev till.  Byggnadsvård bygger på samarbete mellan hantverkare, ingenjörer, antikvarier och arkitekter. Det är i hög grad en disciplin som är tvärprofessionell.

Mot kvällen hamnar Linda på en fest på Café Agda. Det är byagemenskapen i Ormesta, utanför Örebro som har välkomstfest för nytillkomna medlemmar. I Ormesta har alla intresset för byggnadsvård gemensamt och arbetar aktivt med att bevara husens historia - och dess framtid.

Det är Per Etz från byaföreningen som visar Linda runt i byn.