Är det för slappt i skolan?

Ska vi lärare tvinga eleverna att lyda oss, eller ska vi ge dem tillfällen att öva eget ansvar och självdisciplin så att de klarar av att göra bra val, även när det inte är en vuxen i närheten? Hur ska eleverna kunna lära sig at ta eget ansvar om de aldrig får öva. Självklart måste läraren vara en bra ledare men forskning visar att det fungerar bättre med auktoritativa lärare iställer för auktoritära lärare.
Våld eller godtyckliga maktutövanden från lärare är inte lösningen. Mellan elever och lärare måste det finnas ömsesidig respekt. Jag tror att alla som finns i skolans värld kan hålla med mig.

Jag tror inte att regler är svaret på ordningsproblem. Varför skulle vi elever följa reglerna, om vi inte tycker om skolan vi går i(Jag själv skulle verkligen inte tycka om skolan, om jag inte hade någonting att säga till om)? Är nyckeln till det problemet, att få straffen så skräckinjagande att ingen vågar korsa reglerna?

Så; Om vi sätter upp regler. Hur ska vi få elever att följa dem?
1. Få straffen att verka så obehagliga att ingen vågar bryta reglerna. (Det skulle nog leda till att elever bryter dem i alla fall, för att göra revolution och känna sig bekräftade. För att visa att deras åsikter också räknas)
2. Det här är inget svar på min fråga men, varför ha regler? När man kan få elever att Vilja skapa en trevlig arbetsmiljö? Det är inte precis som om elever är någon slags motståndare som mer än allt annat vill få sin och andras skolgång att gå åt fanders.
Vi behöver inte ha rädda, arga elever, om vi slutar hota med straff. Vi behöver inte ha straff, om vi slutar använda oss av regler för att tygla elever.
Man bygger inte upp respekt via regler. Bara rädsla och ilska.

Jag vill också påpeka om att "ordningsreglerna" är ren skit, om ens mål inte är att strikt symbolisera lärarens diktaturroll.
Musik i öronen får vissa att lättare koncentrera sig, eller att slappna av. Är inte det upp till eleven? Borde inte hen själv märka vad hen tycker bäst om?
Att ha fötter på bordet är mest bekvämt. Och att slippa värk i rumpan och ryggen bör väl snarare stärka koncentrationen, än att försämra den.
En mössa på någons huvud har aldrig stört mig. Och jag är säker på att min basker inte har stört någon annan.
Tuggummi är gott.

Jag förstår om det kan vara svårt för en lärare att bygga upp respekt och kanske till och med en relation till en elev. Men det är ju möjligt...
Om eleven skulle tycka om läraren, skulle läraren aldrig behöva ta i henom för att få henom att få som hen vill.
Det har jag själv sett. Så kallade bråkstakar i klassen som avbryter sitt omogna beteende när deras favoritlärare ber dem att sluta. Den favoritläraren behandlade oss elever med respekt, därför fick vi respekt för honom.

Jag bryr mig inte om ifall den rödhåriga damen har varit lärare sedan 70-talet. För att den här frågan rör mig. Och jag har nu varit elev i nio år och själv märkt när jag trivts bäst, lärt mig mest och på vilka lektioner jag känt mig minst utsatt.

(Så komplicerad den här lilla isolerade skolvärlden kan vara, egentligen. Lite av en miniatyr av alla de sociala problem som finns utanför skolan)

..har ingen farit illa. Sedan kan dessa menlösa idioter som den här kraken i studion rabbla ur sig sin smörja bäst dom vill. Ett lysande exempel på en produkt från en menlös skolgång.

Ble v av en elev anklagad för att ha tagit i henn eoch orsakat märken. Rektorn trodde på henne . Bad honom höra de andra eleverna som varit närvarande men sa att han trodde på henne . En fruktansvärd upplevelse som gjorde att jag kände ett starkt tryck i bröstet. Vägrade gå tillbaka till skolan innan hört gruppen om händelsen( som från hennes sida bottnade i en besvikelse över ett dåligt genomfört matteprov). Till slut hörde han efter i gruppen ( en liten "specialgrupp") och fick bekräftat att flickan farit med osanning. Med tanke på allt prat om att lärare gör fel i vissa lägen, borde jag och andra lärare i den situationen göra anmälan åt det andra hållet?

Robert

Mycket som är straffbart men inte borde vara det. Dags att ändra lagarna som jag ser det.

Jag har arbetat i 9 år och har under denna tid börjat fundera kring en annan yrkesbana.
Jag håller med högstadielärare från Mörbylånga om att vi ska diskutera mkt värdegrund och hur vi ska bemöta elever. Men jag blir också mkt bekymrad över att skolan ALDRIG utgår i från dagens problem utan alltid pratat om mål och planer som ofta ej går att uppnå. I dagens skola lever lärarna många gger med nödutryckningar och släcker bränder. Det går inte att arbeta utifrån mål som aldrig bygger på verkligheten. Uppe på detta ges det aldrig fler förutsättningar för att lyckas, Både för personal och barn.

På vår skola diskuterade vi precis det här med ordning och reda i dag och kom fram till att vi "hängt" med eleverna alldeles för lite den här hösten, samtidigt som det har kommit en massa nya elever som inte tidigare tagit del av vår skolas kultur. Det här tror vi är en viktig del av lösningen till att få ett gott arbetsklimat, att man utom lektionstid är tillsammans med eleverna, att man gör saker tillsammans, pratar om allt möjligt, skrattar och har kul.

Man får inte glömma den övriga personalen som kan komma i konfrontation med eleverna, städare, matpersonal, vaktmästare m.m. vad får de för utbildning för det ? Jag anser att man borde få ta tag i eleven annars smiter de iväg innan man pratat med dem. Nackdelen är, när man blir arg är man starkare i nyporna. Då kan man ta i för hårt. Att prata går inte alltid i en stökig situation när man är ensam. Alltså lönar det sig för eleven att smita iväg.

Du kan vara alldeles säker på att jag inte skojar. Någon sa i sitt inlägg här att "Vi har gått från en lydnadskultur till en ansvarskultur där barn måste få chans att ta eget ansvar och har lika rättigheter som vuxna". Vem har sagt att det är rätt väg att gå från en lydnadskultur till en ansvarskultur, vad nu det skall betyda då vi av erfarenhet vet att ANSVAR är något som man i den åldern inte har, mycket p.g.a den slappa mentalitet som finns i skolorna samt i många fall även hemma. I högstadieåldern eller egentligen långt tidigare så måste lydnadskulturen vara den dominerande. Ansvar är något man förtjänar. Fattar inte att det skall vara så svårt att fatta för vissa.

Anmäl till Barn- och elevombudsmannen.