Särbegåvade barn

Låt barnen slippa gå i skolan! Jag genomled också en alltför lång sorglig skoltid. Mina föräldrar stod för den bästa utbildningen. De är inte "behöriga" lärare men var väldigt bra på att hitta pedagogiska leksaker och böcker, berätta på ett intresseväckande sätt och ordna studiebesök.

Jag har jag varit högpresterande i arbetslivet och tror att det bland annat beror på att jag fick upptäcka, undersöka och pröva. Skolan lärde och tränade eleverna att i första hand repetera, minnas och upprepa.

Vad ska skolan göra för att stödja särbegåvade barn? Vad är ett särbegåvat barn? Kanske ett barn som redan fått chansen att utveckla en viss begåvning? Jag mötte en montessoriförskollärare som berättade om en liten flicka som lärde sig räkna med bråk i förskolan. Sedan började hon i en skola där alla barn samtidigt skulle lära sig att 1+1=2. Hon tappade snart arbetsglädjen och intresset! Maria Montessori upptäckte att barn som ansågs utvecklingsstörda presterade bättre än "normala" barn efter en tid i de skolor som hon startat. Jag föreslår att skolan ska erbjuda
- montessoripedagogik i åldersintegrerade klasser,
- deltidsundervisning,
- stöd för hemundervisning, samt
- mötesplatser för barn med samma intressen.

Tänk hur många unga vassa hjärnor som inte uppmärksammas och blir "lobotomerade" att tro dom är dåliga. Känner igen mig i 11-åringen. Pluggade aldrig till prov och klarade mig hyfsat, strax över medel ibland bättre. Varför kämpa? Lärarna brydde ju sig mer om dom stökiga som knappt fick godkänt.

Skall man vara lagom så skall man, om så med våld!

MEN - ber man någonsin en människa att springa lite långsammare?

Göran T: en lärare jag hade gjorde en diktamen med bara mig högt inför klassen för att bevisa att jag inte fuskade. Tur att du hade roligt vid sidan om skolan i alla fall :)

Man delar inte in alla idrotter med ålder. Ha kvar åldern men lärarna måste våga mer. Känner igen mig med allt att utmana läraren bl.a.

Jag går just nu i 7:an och ända sedan ettan har det varit tal om att jag skulle hoppa över en klass som jag alltid har velat efter sådan överlägsenhet i ALLA skolämnen! Jag fick inte det för att dom tjatade på att det var bättre om jag skulle gå i samma klass som mina jämnåriga. Jag har fått "gå i en egen klass" från ettan då jag fick börja med 2:ornas saker. Ända fram till fyran fick jag ha några böcker som inte var för någon årskurs. Jag fick då i fyran börja med engelskan för en högre årskurs. Jag har alltid tyckt att läxor är onödiga för att jag redan har kunnat ALLT och att träna inför ett prov: ALDRIG mer än en kvart kanske halvtimme. Jag fick hoppa över en klass: femman. Jag hade dom bästa samanlagda resultaten i nationella proven med kanske 5 missade poäng som kanske var av 200 poäng. Är just nu helt överlägsen igen och ett motsvarande VG är som för dom andra motsvarande G alltså en standard( vi får ej motsvarande MVG). Största problemet är att man inte behöver göra något alls. Bara pga att jag lovat att aldrig skolka så gör jag inte det. Jag tycker att det är konstigt att i matten så jobbar jag och så är jag på en "deadline" vi har där man ska vara varje vecka och just nu så om man räknar på den så måste jag inte göra något på dom närmsta 3-4 veckorna och har ändå varit på en mindre lektion. Jag har det som många andra som har kommenterat väldigt tråkigt i skolan och tyvärr så gör vi sådana saker som tar tid ändå som gör att man har jätte tråkigt då man redan kan allt. Jag måste inte göra någon läxa egentligen men om man inte lämnar in i tid så får man en prick i protokollet. Jag har aldrig fått motsvarande IG i något. Därför tycker jag att killen i programet är världens lyckligaste som går till skolan med en utmaning.

De borde låta eleverna gå vidare i sin egen takt; både de som behöver mer tid och de som behöver mindre tid! Slopa ålders-indelningen!! Inlärning har inte med ålder att göra!

Jag upplevde mig själv som att jag uppfattade instruktioner av lärarna mycket snabbt och behövde inte öva särskilt mycket innan jag kunde det utmärkt. Därför blev skolan för mig tråkig och jag tyckte att jag inte fick studiero i min stökiga (alldeles normala) klass, så därför skolkade jag. Jag satt hellre hemma själv och pluggade. Jag trivdes bättre att kunna vakna i lugn och ro och plugga när jag ville. Och jag fick bra betyg dessutom eftersom jag klarade mig bra på proven. Men jag hade hög frånvaro i både högstadiet och gymnasiet. Nu på högskolan pluggar jag på distans, vilket passar mig utmärkt! När jag satt hemma själv kunde jag gå vidare i min egen takt och behövde inte vänta på de andra!

Du skrev:

"Jag började skolan ett år tidigare (mycket ovanligt då, för ca 20 år sedan) och trots det hade jag tråkigt tills jag fick börja på universitetet då jag var 17 år. ELVA ÅR som mest kändes som ett straff! För vad? För att jag råkade ha lätt för att lära mig saker, för att jag råkade vara intresserad och ha intresserade föräldrar. För att skolsystemet är ett tragiskt enformigt fängelse för många av oss som inte ligger i den stora, breda, bekväma mittfåran".

Det du skriver visar just vad jag för fram här:
SKOLAN SKALL ANPASSAS TILL ELEVEN OCH LÄRAREN.

Det finns begåvningar som är mer extrema än din. Någon startade ett program för att hjälpa fattiga människor när han var 9 år och startade vid universitetet när han var 10 eller 11. (Jag kommer ihåg det, men hittar inte sajten på webben).

Själv har jag aldrig varit intresserad av skolan som elev, utan först sedan jag blev läraren. Skolan har altid funnits "bredvid". Andra intressen har dominerat.

I de lägre klasserna måste jag slåss mot skolkamrater som tyckte jag var "överklass". Slagsmål är något som man lär sig - mycket teknik och strategi. Så jag klådde starkare "kamrater" på löpande band och tyckte synd om dem redan när de startade bråket. Jag var skolans största buse.

Sedan trivdes jag bra i realskola och gymnasium, men det var nöjen och flickor - inte skolan - som intresserade.

I realskolan (motsvarande åttan) läste jag in hela gymnasiekursen i matte på någon vecka - bredvid mina nöjen, som dominerade. Det var en bok av Hogben "Matematik för miljoner" som tände ett uppflammande intresse.

Men det blev som för dig. Lärarna gillade inte att jag aldrig gjorde matte varken på lektion eller hemma och trots det alltid hade alla uppgifter rätt utan att sitta mer än högst halva tiden på proven.

Min mattelärare ville sätta fast mig för fusk (hjälpt kamraterna) men förlorade eftersom vakthavande lärare garanterade att jag bara räknat ner uppgifterna och gått en dryg timme innan man hade tillstånd att gå från skrivningen.

En annan ställde upp mig framför tavlan och pekade ut mig som skolans lataste och mest oppositionella elev (eftersom jag påpekat några klumpigheter i hans lösningar).

Jag är själv medelbegåvad, men jag förstår till fullo att vi måste ta hand om begåvade elever. Rätt coatchade kommer de i kanske 30 á 40% att tillföra oss framgångar inom vetenskap, industri, konst, litteratur och andra fält.

DET ÄT VIKTIGT ATT SKOLAN ANPASSAS OCH MODERNISERAS!

Om man Googlar Universalbegåvning så får man endast 134 träffar. Det är lite färre än de tusentals träffar man får på särbegåvning, som någon skrev om i ett tidigare inlägg! Men särbegåvning var ett uttryck som lanserades av SVT för inte allt för många år sedan, innan dess diskuterades inte begåvning överhuvudtaget i statsmedia! SVT hade sannolikt politiska motiv till den konstgjorda ordkonstruktionen "särbegåvning". Till SVT:s stora förtret så har inte Microsoft uppmärksammat SVT:s namnmyntande, för när man skriver särbegåvning på datorn så markerar den för felstavning, men när man skriver det riktiga ordet universalbegåvning så blir stavningen rätt, enligt Microsoft alltså.

Lycka till och må ni ha framgång i det ni väljer att syssla med! Det är just det som en Universalbegåvning kan göra - välja sysselsättning eftersom de inte har några mentala begränsningar. Själv är jag nog mer "särbegåvad" i ordets rätta mening, typ som en idiot savant. Min begåvning är väldigt nischad, men att uttrycka mig i skrift är en del av den. Så ordet särbegåvad kanske har en framtid ändå? Men inte som SVT och (s) vill!

Roger Klang, Lund Scaniae

Läs hellre mitt inlägg om min egen situation i skolan - att börja ett år tidigare, därefter universitet vid 17 års ålder och ändå sitta och gäspa... Det inlägget är väl på nästa sida nu.

Att jag försökte jobba som lärare ett tag gjorde att jag fick upp ögonen för hur mycket man har att göra med stora klasser MEN det är ingen ursäkt för att skolsystemet ser ut som det gör. Systemfel hela vägen att tänka att alla är lika. Och kan man för mycket är man stroppig, stöddig osv.