Skolk

Det är lätt att skylla på dåliga lärare, dålig skola etc. men man måste komma ihåg att det i slutändan alltid är du själv som väljer om du vill skolka eller inte. Minns när jag gick i högstadiet (2001-2004), att det alltid var någon borta, och att i princip alltid samma personer skolkade med anledningar som "jag är sjuk" eller andra bortförklaringar.

Själv fick jag den uppfostran av mina föräldrar att alltid gå till skolan, även om man var lite småförkyld. Med detta lärde jag mig att inte skylla på yttre omständigheter för att ta mig friheten att slippa skolan, med resultatet att jag i princip inte skolkade en enda gång under hela min skolgång - även under gymnasiet.

Detta grundläggande ansvar måste alla elever och föräldrar I FÖRSTA HAND ta, innan man skyller på skolan, lärare och undervisning etc. Först när detta ansvar är taget från elevernas sida, kan man börja ifrågasätta skolans ansvar, såsom skolmiljö, undervisnings-kvalitét, lärarnas roll etc.

Hej,

Jag skolkade också mycket, högstadiet. Om vi då ska ta och titta på varför jag gjorde det, vi kan tala om vems "fel" det var. Var de mitt eget, mina föräldrars eller skolans? Personligen i mitt fall började jag att må dåligt i högstadiet, jag hade otroligt svårt att identifiera mig, mig själv, jag sökte mig till "extrema" utstickande olika grupper.
Bland annat i mitt sökande efter om vem jag var började jag att umgås med Punkare, Rasister/Nationalister, Satanister, hängde med på all fotboll Firman (AIK supportrar) till slut hittade jag hem! Trodde jag då hos en stor grupp kriminella människor som suttit fängslade från allt mellan stöld, narkotikabrott- rån osv.

Mina föräldrar hade ingen aning om att jag inte var i skolan. Jag sa ju att jag var där, de mornar jag inte orkade gå upp sa jag att jag hade sov morgon. Men det var inte så ofta, jag ville ju gå upp på morgonen och dra iväg till stan (Sthlm) där mina riktiga vänner redan väntade på att JAG skulle komma, jag hade inte testat någon drog, inte heller gjort något kriminellt alls. Det var aldrig någon som försökte få mig till det heller. Jag var äntligen accepterad för den person som jag hade hittat till och trodde att jag var.

Jag kom alltid hem till middagen som familjen åt gemensamt mamma, pappa och två yngre systrar, klockan 17.00 var det middag och det talades om hur det hade varit i skolan och jobb under dagen. Jag var ofta ganska tyst, vad skulle jag säga? Jag hade ju inte varit i skolan! Efter middagen var det läxor innan vi fick gå ut. Men jag var ju så duktig i skolan att jag inte behövde eller fick så mycket läxor... Trodde mina föräldrar. Förutom när vi fått nåt särskilt projekt i något ämne där vi skulle redovisa och sammanställa ett eget arbete inom det ämnet. Dessa projekt gjorde jag, en av mina kompisar som hängde med mig på kvällarna till stan, Malin vi gick i samma klass så jag fick ju info om eventuella läxor av henne.
Skolan kontaktade aldrig mina föräldrar, jag blev varnad för att få dåliga betyg eftersom jag inte hade närvaro. Men dessa egen arbeten jag lämnade in som var med i skolplanen och alltså även betygsgrundande, så trots mitt bortfall från lektionerna fick jag hyfsade betyg. 3,2 efter en årsgång, hur skulle mina föräldrar se eller förstå? Jag ljög och ingen från skolan sa nåt...

Vid val till gymnasiet hade jag inga som helst intressen! Inga! Jättejobbigt! Så jag valde Barn- och fritidsprogrammet, det skulle vara den linjen med minst plugg. Smart tyckte jag...

Efter några år i min kriminella umgängeskrets som brukade droger i stort sett varje dag började även jag, skäck-propagandan dom körde med i mellanstadiet hade skrämt mig.
Men den bild av droger som jag såg, mina vänner, dom kunde röra sig fritt ute, sköta sina jobb och det var ingen som fick psykos eller dog trots att dom brukade droger. Så min nyfikenhet av prova var så stor i gymnasieåldern att jag provade.
Det första jag provade var amfetamin sen ecstasy, hasch, kokain.
Jag ägde! ALLT var mitt, hela världen! Jag gjorde vad jag ville när jag ville och mådde oförskämt bra. Jag flyttade ihop med en kille, lämnade hemmanycklarna hem och bytte nummer.

Tre år av konstant intag av diverse droger dagligen, ingen kontakt med min familj, pengarna började ta slut och så även jag!

En vän till mig kontaktade mina föräldrar och talade om var jag var vad jag gjorde och lämnade mitt telefonnummer till dom.
Min vän var så orolig för mig då jag var så ner- knarkad och förstörd att han "ingrep" och mina föräldrar ringde till mig, min pappa som jag inte pratat med så länge skammen och saknaden efter ett liv på Rätt sida av systemet i vårt sköna land var bedövad av det droger jag tog.
Jag förstod inte, insåg inte hur illa ute jag var förrän pappa ringde. Dom hämtade mig på den adressen jag befann mig och mamma kunde inte göra annat än att gråta när hon såg mig, undernärd, smalare än mager kraftigt förvirrad.

Det här var min räddning, min familj, soc blev indragna men då jag fyllt 18 och blivit myndig kunde dom inte göra mycket då jag inte ville ha med dom att göra.
Här i ungefär 20- års åldern började min resa mot ett drogfritt liv.
Mina föräldrar hade stenkoll på mig, jag flyttade hem, började en drog rehabilitering frivilligt, urin och blodprover, det tog mig ett halvår ungefär att bli kvitt drogerna och suget efter dom.
Idag 12 år senare undrar jag fortfarande hur det kunde bli så här?!
Hoppa av skolan, flytta hemifrån på helt fel premisser.. Ingen har tvingat mig att ta en enda drog, det var min nyfikenhet som satte mig i fällan, jag blev beroende direkt, det räckte med att "prova på" så var jag fast, det var inte min vilja men jag blev slav under drogerna. Så!?!?!?
Nykter och livrädd för droger sen 12 år tillbaka analyserar jag nu vad och varför..

Som sagt idag har jag två friska härliga barn som börjat skolan precis, jag SER mina barn varje dag det gäller att se hur dom mår om dom blir retade på skolan om dom retar andra.
På mitt initiativ har vi startat en egen form av att ingen på skolan ska bli mobbad eller utsatt på något sett, vi är en grupp föräldrar som är på skolan vi har bra, mycket god kontakt med lärarna, rektorn och självklart eleverna. Vi jobbar tillsammans med dom och det bidrar till minskad mobbning och färre barn som är utsatta. Dessa föräldrar som är lika engagerade i barnen, alla barn på skolan som jag (vi är en ganska stor grupp) har fått ett stort förtroende av rektorn, lärarinnorna och viktigast av allt barnens förtroende! Det finns ett antal elever på skolan som kommer från ganska stora missförhållanden hemma, dessa elever söker sig till oss och öppnar sig och talar om deras problem hemma, allt från diverse soc- utredningar till gravt alkoholberoende mammor eller pappor.
Att se varje barn att ge dom en trygghet som kanske saknas hemma är miljoner värt.
Vi måste göra det här tillsammans, vi måste samarbeta.
Vi, föräldrar har varit hemma hos vissa av de barn som inte har det bra hemma, talat med föräldrarna och försökt nå fram. Få dessa föräldrar att förstå att vi ser och bryr oss och är måna om att alla ska ha det bra. Många gånger har det gett bra resultat, då vi trängt igenom och gjort oss förstådda, vissa fall/ föräldrar verkar omöjliga att nå fram till. Där och då är det extremt viktigt att se till att den eleven någonstans har ett nätverk av vuxna att prata med utan att döma dessa!!
Så tillsammans FÖRÄLDRAR, ELEVER OCH LÄRARE ALLA HAR VI ETT EGET ANSVAR!!

Jag tror att genom gemenskap och engagemang kommer vi längst.

Jag vill inte att någon ska behöva gå den svåra vägen jag gick!
Vi måste se till att hjälpa barnen lära känna sig själva, lita på att de duger som dom är, varje människa är unik.
Hur håller vi tonåringarna borta från gatan där det flödar av alkohol och droger? Engagerar dom i annat, vad är du intresserad av? Fotboll, dans, tv-spel se till att det finns någonstans att vara på att bli stimulerad och att från låg ålder ha med sig TRYGGHET, EN STADIG GRUND ATT STÅ PÅ, SOM VI TILLSAMMANS HAR SKAPAT FÖR VAR OCH EN.

Men visst kommer tonåringarna att prova både cigaretter och alkohol, nåt snatteri nån gång kanske, men var vaken!
HJÄLP VARANDRA!

TACK.

Är det skolans fel att eleverna skolkar? Eller är det föräldrarna och eleverna själva som måste ta ett större ansvar?

Jag skolkade för att det gick så sakta i skolan, jag satt hellre hemma själv och pluggade. Det var dessutom stökigt och högljutt tyckte jag. Jag trivdes bättre att kunna vakna i lugn och ro och plugga när jag ville. Och jag fick bra betyg dessutom eftersom jag klarade mig bra på proven. Men jag hade hög frånvaro i både högstadiet och gymnasiet. Nu på högskolan pluggar jag på distans, vilket passar mig utmärkt!

Om du såg 9A, så väckte läraren eleven i tid innan skolan började och följde honom (eller henne - jag kommer inte ihåg vilket) till skolan samt sammlade in elever i korridoren på vägen.

När han gjort det (jag tror det var matteläraren), så körde han igång och talade med eleverna den ena efter sen andre, framhävde hur rätt eleverna hade och hur duktiga de var. Efter ett tag blev eleverna intresserade och insåg att de faktiskt var ganska bra i matte.

Så den "fantastiske" läraren utförde allt - han behövde ingen hjälp

Visst var "Klass 9A" en mediaproduktion som visade upp att duktiga lärare kunde få upp intresse, trivsel och "produktion" i en svag klass. Det fanns säkert urval och kanske överdrifter,

MEN DU SOM UNDRAR KAN VARA !00% SÄKER PÅ ATT DET SOM LYFTER SKOLAN ÄR DE DUKTIGA LÄRARNA! INGA ANDRA!

VI BEHÖVER POLITIKER SOM ÄNTLIGEN INSER ATT SKOLAN HANDLAR OM LÄRARE OCH ELEVER! DE SKALL SKÄRA NER BYRÅKRATIN TILL NÄSTAN NOLL OCH SATSA VARENDA KRONA PÅ DUKTIGA LÄRARE.

DET VISADE KLASS 9A! FÖRNEKAR DU DET????

...Vem skall ansvara för de elever som befinner sig i klassrummet och den undervisning som bedrivs där om jag som lärare skall jaga de skolkande eleverna?.....

9A= Medieproduktion=bra resultat! Vem såg efter de andra eleverna medans den "fantastiske" läraren jagade omkring???

Kommer ni ihåg läraren i "Klass 9A" som gick hem till eleven, knackade på och följde med till skolan. Efter ett antal gånger kom eleven själv i tid.

Samma lärare gick runt och samlade ihop elever ute i korridoren, så att de inte släntrade in fem eller tio minuter sent.

Många insändare i synnerhet lärare var arga. "Det är verkligen inte lärarens uppgift". Det är det kanske inte, men resultatet blev bra - efter en eller två veckor så blev det ordning "på torpet"

Jag tror att om man vill ha slut på skolket, så får någon reagera! Någon blir oftast en lärare som bryr sig - där sådana finns. Ingen annan har den kunskap och det intresse som behövs.

Skolpolitiker och rektorer bryr sig inte. Men även om de gjorde det, så vet de inte hur skolkproblem skall lösas. De är både ointresserade och oförmögna att lösa skolkproblem.

HUR LÖSER MAN PROBLEMEN?

#1 Klara gemensamma regler och samarbete utgör grunden för en bra skolning. Läraren, eleven och föräldrarna går igenom vilka regler som skall gälla. Muntligt och skriftligt. Även föräldrar och elev får utforma regler - eleven kan t ex behöva extrahjälp. Kontraktet skrivs under av alla och följs i fortsättningen.

Om eleven bryter kontraktet, så kan han/hon i värsta fall få gå till en annan skolla. "Hej, hej! Du platsar inte här"!

#2 Organisatoriskt löser man det genom koncentrationsläsning i små grupper. Både lärare och elever märker om någon skolkar.

Läraren, som har en liten grupp elever under lång sammanhängande tid, kan reagera effektivare än om han tvingas rusa från en stor klass till en annan.

Organisatoriskt ser man också till att läraren ingår i en liten grupp av kollegor (samma ämne) så att han kan överlåta sin grupp och hitta eleven om nödvändigt.

#3 Man ser till att eleven har intressanta uppgifter och trivs. Den elev som stiger ur sängen skrikande "Äntligen en ny skoldag med spänning och gott kamratskap"! Den eleven skolkar inte.

DET BHÖVS BÄTTRE ORGANISATION, BÄTTRE ANSVARSFÖRDELNING (REKTORER OCH POLITIKER BORT UR SKOLAN) SAMT KONTRAKT SOM GRUND FÖR SAMARBETE!

VI BEHÖVER EN BÄTTRE SKOLA!

Jag skolkade bort nästan hela nionde klass.. och när jag ändå var med på lektionerna så hade jag en bok med mig från Biblioteket och satt och läste.. sen när rasten kom så grabbade jag boken och läste... och efter skolan läste jag klart den... Jag var uttråkad! Ingen brydde sig om ifall jag inte dök upp på lektionerna! Enkelhet och slöhet helt enkelt! Numera skriver jag mina egna böcker. Det blev folk av mig ändå...

Det daddlas så mycket med barnen i skolan. Ska man som gästen i programmet säger - locka eleverna till skolan- de ska vara glada att skolan är fri, att det är gratis att lära sig, att de har en frihet som inte liknar något annat land med ämnesintegrering och eevråd etc....Så trött på att höra BARA negativa saker om skolan och hur synd det är om eleverna - De har faktist egna föräldrar som borde ta ett ansvar och lösa problematiken med sina barn!!!!!!

Jag tycker att det är fullständigt oacceptabelt att skyla allt på skolan och lärarna. Var finns elevernas föräldrar? Borde inte de om någon vara mest engagerade i sina egna barn?

Är så trött på att både elever och föräldrar inte tar sit eget ansvar!!!

Det är skolans skyldighet att barnen ska må bra i en skola och se till så dom lär sig det dom kan,