Slopa sommarlovet

Jag var obehörig yrkeslärare på gymnasiet under fem år.
Eftersom våra lokaler alltid var öppna för våra elever arbetade jag mellan halv åtta och ca halv tre. När jag kom hem så sov jag ett par timmar i soffan. Ingen hade min ämneskompetens på skolan, behörig eller ej. Jag anställdes ett år i taget och blev aldrig erbjuden utbildning. Lärarförbundet jobbade hårt för att jag inte skulle få längre anställning än en termin.
Många yrkeslärare arbetar just nu 40 timmar i veckan på eget initiativ. Kärnämneslärarna däremot har kortare undervisningstid samt har ofta inte egna undervisningslokaler som behöver skötas men om de fick kontinuerlig uppdateringsutbildning schemalagt så skulle 40 timmar funka fint. Sommarlovet däremot, måste alla lärare ha. Annars kommer otäcka saker att hända.

Jag, en arbetande gymnasielärare, sitter hemma sjuk och tar mig lite tid att läsa här, istället för att som jag vanligtvis gör vid sjukdom att rätta prov, förbereda lektioner, göra extrauppgifter eller liknande.

Visst har vi många veckor semester (men inte så lång som eleverna vilket många tror). Många lärare jobbar trots den långa semestern mer än andra yrken. Skulle vi översätta mitt jobb till 40timmar per vecka så jobbar jag 50 veckor. Det vill säga att jag har två veckors semester per år. Stressen under terminen gör att de tre första veckorna på semestern går åt att stressa av. Jag ligger hemma och kan inte göra någonting på tre veckor innan jag kan känna mig avslappnad.

Den huvudsakliga anledningen till att jag utbildade mig till och jobbar som lärare är att jag vill att "mina" elever ska utvecklas och lära sig så mycket som möjligt. Jag tror även att detta gäller de allra flesta lärare (för vårt arbete så är tacksamheten och lönen inte mycket att hurra för). Just den anledningen gör att jag jobbar betydligt mer än de timmar jag sitter på skolan. Jag säger skolan eftersom för mig är arbetsplatsen både skolan och mitt hem.

En 40timmars arbetsvecka skulle inte få oss att bry oss mindre om eleverna och inte flytta hela arbetsplatsen till skolan. Mina förtroende timmar lägger jag, likt många andra, oftast efter middag på dagarna får då kan jag jobba mer effektivt.

En 40timmars arbetsvecka försämrar lärarnas arbete och arbetssituation eller så får den oss att inte bry oss om eleverna.

Jag har suttit i en timme nu och läst igenom alla inlägg i debatten (nej jag sitter inte på jobbet utan jag är en arbetslös lärare) om 40-timmars vecka eller inte.

För 5 år sedan sökte jag in till lärarutbildningen och hade så stora förhoppningar när jag fick mitt antagningsbesked till engelsklärare. Ett ämne jag alltid älskat och funnit intressant. Jag skulle få jobba med det jag älskade och jag hade en underbar känsla av hur rätt jag hamnat i livet.

Under utbildningen fortsatte min positiva känsla. jag rent ut sagt vråltrivdes både inom utbildningen och ute på min VFU. Elevkontakterna, lektionsplaneringen och alla underbara situationer. jag fann inte de sociala aspekterna såsom bråkiga elever eller elever med sociala problem som jobbiga utan som utmanande och givande.Det sista halvåret av utbildningen skulle jag ut på min sista VFU och skulle nu ta alla administrativa uppgifter också (tidigare fokus hade legat på undervisning, planering och det arbetet som man som lärare egentligen är ämnad att utföra). Under de 5 veckorna översmämmades jag av arbete, var så stressad att jag mådde dåligt och hade inte ens tid att hålla uppe mitt sociala liv. Flickvännen såg mig inte under de här veckorna. Här började en hel del av min optimism dö. Ska yrket vara såhär?

Nu är jag nyutexaminerad och orolig att jag inte klarar av den arbetsbelastning som yrket faktiskt har. Alla ni som uttalar er om långa semestrar och lov vet ingenting om pressen och stressen yrket har de övriga veckorna. Är du ledig på helgen? Min tanke på fredagkvällen var vad jag kommer att hinna med under helgen.

Många av mina vänner som utbildade sig till lärare har sökt in andra utbildningar efter att de mött den verklighet som råder ute på skolorna. En tjej från Polen sa ordagrant " Lönen borde ligga på 40 000 i månaden baserat på arbetet. Jag gör nu min AT-tjänst som läkare och har mycket mindre att göra men en enormt stor lön. jag förstår inte hur ett utvecklat land som Sverige kan vara så tafatta och nonchalanta mot skolan". Ingen vill längre bli lärare. Ingen vill slita för som en hund och få växelpengar och sparkar tillbaka. Ingen vill ta en studieskuld på 300 000 bara för att gå minus på den lönemässigt. Jag tjänar mer på att jobba som städare. Vänner till mig som inte utbildat sig vidare har högre lön än vad jag kommer få

Jag sitter nu som arbetssökande lärare och funderar på vad som är bäst och hoppas faktiskt på 4o-timmars vecka. Då kommer folk inse vilket jobb vi lärare utför och jag kommer att kunna få ett liv utanför jobbet också. Det sjuka är att jag bryr mig inte det minsta om lönen. Sänk den gärna bara ni lättar på arbetsbördan. Jag älskar det jobbet jag mötte i början, innan rektorer och administrativt skräp besudlade det. Ge mig mitt yrke tillbaka.

Jag vill strejka och visa att dagens skola inte är acceptabel. Synd bara att jag inte har ett jobb att strejka från.

För alla förstå-sig-på-are kan jag tillägga att 80& av alla lärare inte ens har tid att läsa de här artiklarna. De fokuserar på eleverna. Att de är så lojala mot eleverna och tar konstanta sparkar och billiga slag från alla håll både inom yrket och från okunniga vetare är beundransvärt.

Till alla lärare där ute skulle jag vilja säga att jag beundrar er och ert jobb. För mig är ni alltid osjungna hjältar

Jag har arbetat såväl inom den kommunala skolan som inom friskolor som lärare. Jag har haft såväl ferietjänst som reglerad 40 timmars arbetsvecka.

Det finns ett genomgående tema oavsett om det är kommunal verksamhet eller friskola. Vår kunskap som behöriga lärare är inte värt någonting överhuvudtaget längre. Det är lägre kostnad att anställa en obehörig lärare utan varken ämnes- eller pedagogisk utbildning.

Skulle samma fenomen förekomma inom t. ex sjukvården skulle det bli ett ramaskri. En person som läst bioligi på gymnasiet skulle vara godkänd att verka som kirurg.

Oavsett om det är kommunal eller privat verksamhet så misstror människor oss. Alla tycks vara experter på utbildning.

De flesta som har makt att besluta tycks inte förstå vad det handlar om.

Vi lärare brinner för våra ämnen och vi har ett genuint intresse av att lära ut. Detta innebär att vi ständigt genom egenintresse vill förkovra oss.

För att finna glädje i detta och självmant söka ny kunskap behövs akademisk frihet.

Jag förstår inte alla dessa politiker som inte ens förstår denna grundläggande förutsättning.

När dom dessutom tror att vi skall förmedla vår kunskap till allt lägre löner och status i samhället.

Nej, det är bättre att vi köper detta av obehöriga lärare med begränsad erfarenhet.

Jag kan sluta som lärare, trots att jag är erkänd som kompetent inom mitt område med pedagogisk skicklighet.

Min akademiska examen innebär att jag kan verka inom andra områden.

Varför har jag då inte gjort det tidigare?

Jag älskar att undervisa och förmedla kunskap till mina studenter.

Tyvärr känns det som gränsen är nådd vad man kan stå ut med.

Vi utbildade lärare betyder ingenting längre.

Alla vet bättre om vår egen profession.

Jag tycker att alla vi som undervisar på grundskola och gymnasium skall söka nya arbeten där vår förmåga att kommunicera kunskap skall söka oss till nya yrkesområden där vår profession uppskattas.

Utbildningen i Sverige kan istället skötas av folk utan ämneskunskap eller pedagogisk utbildning. Det är ändå dit utvecklingen kommer gå.

För att tala klarspråk är jag jävligt förbannad över hur vi lärare behandlas av beslutsfattare som inte har en aning om förutsättningar för vår yrkesroll och dess betydelse för Sveriges framtid som en kunskaps- och välfärdsnation.

Det är dags för lärare att ta strid för sin yrkesroll och få politiker att förstå att vi har en av de viktigaste jobben för sverige i framtiden.

Vår status som lärare är värd en högre respekt från politiker och de som självmant utnämt sig som experter på skolans och kunskapens område.

En lärare som brinner för sitt ämne och studenterna

Lyssna till Sofie och Johanna. De talar om ångest och konflikter i skolan. Skolan nuförtiden kan inte bara vara lärande. den tvingas vara läkande dessutom. Lärarna har fått mindre tid för utbildning. De måste läka trasiga stjälar, bekämpa mobbing och bruk av droger

Om ni följde TV-programmet om hur barn och ungdom i Sverige mår allt sämre och hur droganvändning, sprit och skolk ökar, så vet ni att sommarloven är ett litet problem.

Det är bråttom nu! Skolan är totalt dominerande när det gäller ungdomens framtid. TOTALT! Det finns bara en instans som kan få ungdomen på fötter. DET ÄR EN FUNGERANDE SKOLA!

Om ni tror att skolan fungerar bättre om lärare, kuratorer, psykologer o s v ersätts med bypolitiker, områdeschefer, skolchefer, rektorer, studierektorer och en rad andra byråkrater. Så måste ni känna er nöjda nu!! Men varför fungerar inte skolan längre?

Eleven står i centrum. Runt eleven finns för få duktiga och intresserade lärare, nästan inga vårdande instanser, men i stället finns en mängd högavlönat folk som aldrig möter eleven. Många sitter kilometrar därifrån och vet inte om att elecven existerar. De förmår inte hjälpa eleven eller ta ansvar för mobbing och misslyckanden.

Av rektorerna var det 8% som visste vilka resultat eleverna presterade. När jag var länsskolkonsulent och reste runt på skolorna, så frågade jag rektorerna:

#1 Vet du om att eleverna i nian har 19 olika ämnen varje vecka?
Svar: Nej det är inte möjligt! Jag ser efter. Jo faktiskt! Det var inte bra,

#2 Vet du att eleverna har 11 - 15 olika lärare varje vecka?
Svar; Nej där måste du ha fel. Jag ser efter. Jo faktiskt. Där är en klass som har sexton olika. Vi lade ut fysiken på två lärare av schemaskäl!

En sådan institution fungerar inte som skola och umdervisning. Det är en avancerad totyrform för eleverna.

Bygg först en fungerande skola. När det är gjort, så löser sig problemen med elevernas sommarlov alldetes av sig själv!

Vem kommer att arbeta som lärare i framtiden? Ja, det är väl inte så svårt att räkna ut. Redan idag är det inte ekonomiskt försvarbart att exempelvis utbilda sig till gymnasielärare med tanke på studielån, inkomstbortfall och den ynkliga lön yrket ger jämfört med andra yrken som kräver lika lång utbildning. Lägg då till dålig arbetsmiljö, okunniga rektorer (ofta rektorer som inte själva har utbildning för den åldersgrupp de är rektorer över) och nu arbetsgivarens krav på ytterligare försämringar i form av att lärare ska tvingas in i ett semestertjänstavtal. Vi kan redan idag glömma att försöka locka högpresterande elever till lärarutbildningen (undantaget är ett fåtal som brinner mkt starkt för yrket). Vi kommer aldrig att komma upp i en lönenivå som lockar elever som kan komma in på läkar- eller juristutbildningar. Än så länge har vi då fördelen att de som inte kommer in på något annat väljer lärarutbildningen. Med de kraftigt försämrade villkoren som SKL vill driva igenom kan vi vara glada för dem som ännu hoppar på utbildningen. Framtidens lärare, om SKL får igenom sina krav, kommer att bestå av helt outbildade personer som i väntan på något bättre får försörja sig som lärare. Dvs. de som inte kom in på någon attraktiv utbildning och de som inte lyckades få jobb efter gymnasiet. Jag själv kommer definitivt att lämna yrket om dessa krav går igenom. Jag ser ingen som helst anledning att acceptera det ansvar och den tyngd arbetet innebär med så dåliga villkor som SKL föreslår. Det är bara att gratulera alla föräldrar - era barn går en till synes ljus framtid till mötes!

Vem kommer att arbeta som lärare i framtiden? Ja, det är väl inte så svårt att räkna ut. Redan idag är det inte ekonomiskt försvarbart att exempelvis utbilda sig till gymnasielärare med tanke på studielån, inkomstbortfall och den ynkliga lön yrket ger jämfört med andra yrken som kräver lika lång utbildning. Lägg då till dålig arbetsmiljö, okunniga rektorer (ofta rektorer som inte själva har utbildning för den åldersgrupp de är rektorer över) och nu arbetsgivarens krav på ytterligare försämringar i form av att lärare ska tvingas in i ett semestertjänstavtal. Vi kan redan idag glömma att försöka locka högpresterande elever till lärarutbildningen (undantaget är ett fåtal som brinner mkt starkt för yrket). Vi kommer aldrig att komma upp i en lönenivå som lockar elever som kan komma in på läkar- eller juristutbildningar. Än så länge har vi då fördelen att de som inte kommer in på något annat väljer lärarutbildningen. Med de kraftigt försämrade villkoren som SKL vill driva igenom kan vi vara glada för dem som ännu hoppar på utbildningen. Framtidens lärare, om SKL får igenom sina krav, kommer att bestå av helt outbildade personer som i väntan på något bättre får försörja sig som lärare. Dvs. de som inte kom in på någon attraktiv utbildning och de som inte lyckades få jobb efter gymnasiet. Jag själv kommer definitivt att lämna yrket om dessa krav går igenom. Jag ser ingen som helst anledning att acceptera det ansvar och den tyngd arbetet innebär med så dåliga villkor som SKL föreslår. Det är bara att gratulera alla föräldrar - era barn går en till synes ljus framtid till mötes!

Vem kommer att arbeta som lärare i framtiden? Ja, det är väl inte så svårt att räkna ut. Redan idag är det inte ekonomiskt försvarbart att exempelvis utbilda sig till gymnasielärare med tanke på studielån, inkomstbortfall och den ynkliga lön yrket ger jämfört med andra yrken som kräver lika lång utbildning. Lägg då till dålig arbetsmiljö, okunniga rektorer (ofta rektorer som inte själva har utbildning för den åldersgrupp de är rektorer över) och nu arbetsgivarens krav på ytterligare försämringar i form av att lärare ska tvingas in i ett semestertjänstavtal. Vi kan redan idag glömma att försöka locka högpresterande elever till lärarutbildningen (undantaget är ett fåtal som brinner mkt starkt för yrket). Vi kommer aldrig att komma upp i en lönenivå som lockar elever som kan komma in på läkar- eller juristutbildningar. Än så länge har vi då fördelen att de som inte kommer in på något annat väljer lärarutbildningen. Med de kraftigt försämrade villkoren som SKL vill driva igenom kan vi vara glada för dem som ännu hoppar på utbildningen. Framtidens lärare, om SKL får igenom sina krav, kommer att bestå av helt outbildade personer som i väntan på något bättre får försörja sig som lärare. Dvs. de som inte kom in på någon attraktiv utbildning och de som inte lyckades få jobb efter gymnasiet. Jag själv kommer definitivt att lämna yrket om dessa krav går igenom. Jag ser ingen som helst anledning att acceptera det ansvar och den tyngd arbetet innebär med så dåliga villkor som SKL föreslår. Det är bara att gratulera alla föräldrar - era barn går en till synes ljus framtid till mötes!

Ja, självklart kan även lärare arbeta 40-timmars vecka, men det skulle inte ge det av landets skolchefer önskade resultatet. Det lärare inser, efter många års försämring av arbetstiden, är att många rektorer inte har förmåga att säkerställa lärarnas behov av tid för förberedelser och efterarbete (alltså att förbereda lektioner och att rätta prov, uppsatser och andra arbeten). Hade de kunnat det, inom ramen för en 40-timmarsvecka hade detta inte varit något problem.
Vi har alltså en situation där arbetet med elever (lektioner, konflikthantering, extra stöd, samtal etc) upptar i stort sett hela den arbetsplatsförlagda tiden (35 timmar). Den tid som på skolan kan utnyttjas för för- och efterarbete är ofta begränsad till kortare utspridda tidspass mellan lektionerna. De störs också ofta av vardagliga situationer i arbetet med eleverna. Det går inte att, som lärare, låsa in sej i ett arbetsrum under dagen och det är inte heller något som lärare önskar (de flesta lärare har dessutom inte något eget arbetsrum och inte heller någon egen arbetsdator). Vi vill ju vara tillgängliga för våra elever så mycket som möjligt.
Samtidigt måste vi naturligtvis förbereda lektioner, rätta prov och samtala med föräldrar, något som vi vet att vi åtminstone har våra 10 timmars förtroendetid till varje vecka. Det är också väldigt viktigt att eleverna har möjlighet att påverka sin egen utbildning och det innebär att även om man kan göra en grovplanering av sina lektioner i förväg så måste man detaljplanera i direkt anknytning till den föregående lektionen, så att man kan ta hänsyn till de frågor och funderingar som har kommit upp.
Så, ska man införa 40-timmarsvecka måste man som skolchef vara beredd på att dels utforma ett avtal där lärare på något sätt garanteras sammanhängande tid varje vecka för för- och efterarbete. (många av oss vet att detta inte kan hanteras av rektor på varje enskild skola). Självklart tillkommer sedan övertidsersättning för all verksamhet som ändå måste ske utanför de 40 timmarna (utvecklingssamtal, föräldramöten, föräldrasamtal etc.).
I och med att man måste säkerställa tid för för- och efterarbete under tiden i skolan så är det också mycket troligt att den totala undervisningstiden för varje lärare måste minskas och då måste man naturligtvis anställa flera lärare (kostar mera pengar). Jag tror inte riktigt att man har hela bilden klar för sej när man från skolchefshåll propagerar för semestertjänst för lärarna. Det är ju inte för lärarnas skull som ferietjänsten har skapats, det är ju för elevernas skull och nu som då så kommer en 40-timmarsvecka att påverka elevernas skolsituation negativt. Hinner jag inte rätta proven eller förbereda mina lektioner inom ramen för 40-timmarsveckan så blir proven orättade och lektionerna oförberedda........Vem tjänar på det?
Vi lärare måste också (precis som alla andra yrkesgrupper som har ett ansvar gentemot "tredje part") lära oss att vårt direkta ansvar gentemot eleverna till större del måste föras över till rektorer och skolchefer. Har jag en semestertjänst kan jag följdaktligen ta ut tre veckors semester i maj (under de nationella proven) och det är då inte mitt ansvar som lärare att säkerställa att proven rättas i tid, utan rektors (vikarier kostar också pengar), något som elever, föräldrar, lärare och rektorer måste bli medvetna om. För det är väl inte tänkt att vi ska ha en semestertjänst med inskränkningen att vi bara kan ta ut vår semester på sommaren????
Jag efterlyser ett genomtänkt förslag där vi kan se hur skolcheferna som vill införa semestertjänst har tänkt utforma denna så att kvalitén för eleverna bibehålls.

Sveriges Radios morgonsändning i dag handlade mest om att sjukhusen i USA och England hade plockat bort byråkraterna och givit sjuksköterskor mer inflytande. Samtidigt som vården blev bättre sjönk kostnaderna med 30%.

Nu skall Danmark och Sverige pröva om det blir samma här när man skalar bort sjukhusbyråkratin.

Jag menar att alla förändringar som görs i skolan vad gäller arbetstid, sommarlov eller maktstruktur skall gynna eleverna. De skall göra skolan trivsammare och effektivare.

De som tillfrågats om lärares sommarlov är rektorerna vid skolorna. En stor majoritet av rektorerna vill ta bort lärarnas sommarliv. Inte så att lärarna skall undervisa mer, Nej, lärarna skall stå till rektorernas disposition!!!!

Inte nog med att rektorer skall bestämma lärarnas löner och arbetsområden, nu skall lärarna tillbringa sommaren med att stå till rektorernas disposition.

Vi vet att skolan lyckats med att använda duktiga gymnastiklärare som dåliga mattelärare av schemaskäl och att toppstyrningen leder till skolk (runt 1 500 heltidsskolkare!!) och håltimmar samt ett evigt springande trappa upp och trappa ner med 40-minuters mellanrum!

Vi kan att ordna så att elever som orkar och vill kan få undervisning under sommaren, Men dessa horder av byråkrater som stjäl 35 á 40% av skolans pengar och dessutom försvårar läranas och elevernas arbete måste bort BORT BORT!

Om sommarloven skall tas bort, så bör det gynna skolan. De enda som säkert kan göra ingrepp som gynnar skolan är lärarna. Låt lärare göra förändringar som gynnar eleverna. Plocka bort sommarlov om det gör skolan bättre

MEN FRAMFÖR ALLT - TA BORT REKTORER OCH DE SVÄRMAR AV BYRÅKRATERSOM VUXIT I ANTAL, TAGIT ALLT MER AV BARNENS SKOLPENG OCH BERÖVAT LÄRARNA DERAS INFLYTANDE OCH GJORT SKOLAN TILL EN RODERLÖS LEKSTUGA.