När rädslan blir till fobi

Att vara rädd är naturligt. Men när rädslan hindrar dig i din vardag och gör dig socialt handikappad har den utvecklats till en fobi. Exakt hur det går till vet inte forskarna.

– Dels verkar det finnas en ärftlig faktor, berättar psykoterapeut Kerstin Hellström. Vissa fobier är lättare att utveckla, eftersom vi har varit tvungna att lära oss att vara rädda i vissa situationer genom historien. En okänd grupp människor kunde till exempel vara farlig.

Rädsla smittar

Man kan också få en fobi genom att se andra vara mycket rädda för något, som att ens förälder får panik av att se en orm, eller genom att se något skrämmande på tv, eller själv uppleva en skrämmande situation.

Man skiljer mellan tre olika slags fobier:

• Specifika fobier
Rädsla för ormar, spindlar, blod, sprutor, åska, mörker, hissar, andra trånga ställen eller speciella situationer. Cirka 10 procent av befolkningen har en specifik fobi.

• Sociala fobier
En rädsla för att framträda i olika sociala sammanhang, för att göra bort sig, skämma ut sig, vare sig du dricker kaffe eller hälsar på någon. Cirka 15 procent har en social fobi.

• Agorafobi
Överdriven rädsla att befinna sig i situationer och på platser som man upplever som otrygga, som gator och torg, affärer, tunnelbanan, att vara ensam hemma eller långt hemifrån. Cirka 5 procent lider av agorafobi.

Har barn och vuxna samma fobier?

Ja, vi har samma fobier, och de börjar oftast i 8-årsåldern med att man är rädd för blod och mörker. Vid 12-13 års ålder, när omvärlden börjar ställa sociala krav på oss, kan man utveckla sociala fobier. Det är viktigt att föräldrar och lärare varken överbeskyddar barnen eller tvingar dem in i situationer som gör dem rädda.

Ser fobierna likadana ut genom historien?

Fobierna har varit i stort sett desamma genom tiderna. Vi vet att Kejsar Augustus i Rom hade fobi mot mörker. I Shakespeares "Köpmannen från Venedig" finns exempel på kattfobi, och i "Som ni behagar" förekommer fobi för blod. Samtidigt finns det undersökningar som visar att barns rädslor och fobier förändras. I slutet av 1800-talet var barn mest rädda för åska, men på 1930-talet var barnen mest rädda för läkare.

Är det någon fobi som ökar nu?

Social fobi ökar mest, eftersom vi idag ställer så stora krav på social kompetens, jämfört med till exempel på 50-talet. Kraven och omständigheterna framkallar olika slags fobier. Undersökningar visar att många idag är mer rädda för att tala inför en grupp än för att dö.

Är det skillnad mellan kvinnor och män?

Fram till 11 års ålder är det lika. Sedan utvecklas man olika. Av dem som drabbas av specifika fobier och agorafobi är tre fjärdedelar kvinnor (75 procent) och en fjärdedel män (25 procent). Social fobi drabbar könen lika.

Är fobierna lika i hela världen?

De flesta undersökningar har gjorts i västvärlden och de tyder på att det är samma fobier. Om vi jämför med Japan kan man se att den sociala fobin också finns där, men där är den omvänd. I stället för att vara rädd för att skämma ut sig själv, är man rädd för att skämma ut andra.

Hur får man hjälp?

Det som har visat sig hjälpa bäst mot fobier är en behandling som kallas kognitiv terapi. Man får hjälp att träna bort sin fobi och lär sig sluta undvika de situationer man är rädd för. Vid social fobi och agorafobi kan det hjälpa med antidepressiv medicin, ibland kombinerad med terapi.

Hur lång tid tar det att bli av med sin fobi?

Behandlingen för specifika fobier tar omkring tre timmar. Sociala fobier och agorafobi tar längre tid att behandla - mellan 5 och 20 timmar. Men det är förstås olika från fall till fall.

Vad kostar det?

Tre timmars behandling kostar omkring 3000 kronor. Man kan söka bidrag - antingen från sin arbetsgivare, från landstinget eller Försäkringskassan som rehabiliteringsbidrag.

Några hjälp-dig-själv råd:

• Hur tänker du, hur känner du, hur reagerar du inför din rädsla?

• Försök dela upp rädslan i olika delar.

• Resonera logiskt med dig själv om rädslan, tänk inte på orsaken utan nu och framåt.

• Ta små steg i taget.

• Tvinga inte fram obehagliga situationer utan ta det lugnt.