Feminismens historia

Vid 1800-talets mitt var kvinnor inte myndiga, de fick inte rösta och inte ha hand om sina egna pengar. De fick inte heller bestämma vem de skulle gifta sig med och när de väl var gifta hade deras män laglig rätt att slå dem.

Franska revolutionens budskap om frihet, jämlikhet och broderskap hade spritts över Europa. Arbetarrörelsens kamp hade inletts. Men all kamp drevs av män, för män. I det klimatet uppstod den första svenska kvinnorörelsen, den första vågen.

Fredrika Bremer skrev 1856 romanen ''Hertha'' om en kvinna som för en kamp mot sin förmyndare för att slippa bli gift. Boken påverkade den svenska opinionen så pass att riksdagen två år senare beslutade att kvinnor skulle bli myndiga vid 25 års ålder. Om de var ogifta, vill säga. En kvinna som gifte sig blev genast omyndig igen med maken som förmyndare.

Suffragetterna i det tidiga 1900-talets England kom från den brittiska överklassen. Deras kamp gällde framför allt rösträtt och metoderna var våldsamma. Klädda i långa kjolar, korsetter och vackra hattar kastade de sten, krossade fönster, slängde in brandbomber i brevlådor och hungerstrejkade. Suffragetternas stridsvilja gav till slut resultat, 1918 fick de engelska kvinnorna rösträtt, men metoderna spred sig ändå aldrig till Sverige. Här hade arbetarrörelsens kvinnor och liberalerna nu tagit över mer av kampen. Bland annat reste socialdemokraten Kata Dahlström runt och agiterade för kvinnlig rösträtt.

Fyra kvinnor i riksdagen

Till slut fanns bara motståndare till kvinnlig rösträtt kvar inom delar av högern, och 1919 fick också de ge upp. Sveriges kvinnor hade för första gången rätt att rösta och 1921 valdes fyra kvinnor in i riksdagen.

Under 1930-talet började kvinnors livsvillkor att förändras. Då grundlades det moderna välfärdssamhället med bättre boende och stöd till barnfamiljer.  Under andra världskriget – när männen var ute i krig, eller som i Sverige låg i beredskap – fick kvinnorna komma ut i förvärvsarbete. Efter kriget, på 1950-talet, gick utvecklingen tillbaka. Kvinnor fick stanna hemma och ta hand barn och familj istället för att arbeta. Hemmafruidealet var det förhärskande och intresset för kvinnorörelsen minimalt.

Motreaktionen kom på 60-talet med den andra vågen av feminism. En av de viktigaste frågorna var kvinnans rätt att både arbeta och ha barn. 1968 bildades Grupp 8. ''Bra och gratis daghem till alla barn'' var en av deras paroller. De stred också för rätten till fri abort och lika lön för kvinnor och män

Könet en social konstruktion

1973 kom Simone de Beauvoirs bok ''Det andra könet'' (skriven 1949) ut på svenska. Där står bland annat den kända sentensen ''Man föds inte till kvinna, man blir det''. Könet är enligt författaren bara en social konstruktion. Man uppfostras till att bete sig som antingen man eller kvinna, men egentligen finns ingen biologisk grund för skillnaderna. Simone de Beauvoirs tankar fick stort genomslag bland svenska feminister.

Vid sekelskiftet 2000 kom den tredje vågens feminism. Det var framför allt unga kvinnor som reagerade på den klyfta som uppstått mellan de jämställda idealen och verkligheten. Den tredje vågens feminister pekade på det skeva skönhetsidealet i media och reklam. De protesterade mot silikonbröst och plastikoperationer; att tjejer kallades horor, ätstörningar och våldtäkter. Den tredje vågen har ännu inte ebbat ut, och 2005 bildades Fi, feministiskt initiativ, som ett försök att samla kvinnor från både andra och tredje vågens kvinnokamp till ett renodlat feministiskt parti.