Kommunismens historia

1917 var ett svältår i Sverige. Ett svältår med hungerkravaller. Arbetare mot polis och militär. I Ryssland bröt revolutionen ut och ute i Europa rasade första världskriget. Den svenska arbetarrörelsen delades i frågan om Sverige skulle ge sig in i kriget eller inte.

Socialdemokratiska ungdomsförbundet, sdu, var mer pacifistiska än moderpartiet. Sdu uteslöts och bildade ssv, Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, tillsammans med en del socialdemokrater som uteslutits för att de var för revolutionen. Här började en lång tradition av splittring i området till vänster om socialdemokraterna.

1919 knöts världens kommunister hårdare till Moskva och den svenska vänstern splittrades ytterligare. Ssv stödde Lenin och 1921 bytte partiet namn igen, nu till skp, Sveriges kommunistiska parti. Men partiet bestod fortfarande av flera olika åsiktsriktningar. Några var leninister, andra vänstersocialister och en strömning var antileninistisk/humanistisk. Leninisterna vann maktkampen och uteslöt alla som inte ansågs tillräckligt revolutionära. De flesta av de uteslutna återgick då till socialdemokraterna.

Avrättningar och fångläger

Med Josef Stalin drogs det kommunistiska skruvstädet åt ytterligare. Oliktänkande avrättades eller skickades till fångläger. I miljontal. Men utåt framställde sig Sovjetunionen som ett idealsamhälle. Många unga svenskar reste dit för att få uppleva den sanna kommunistiska drömmen, arbetarnas paradis. Men sovjetsvenskarna råkade illa ut. Många avrättades och ännu fler hamnade i arbetsläger. De som lyckades återvända hem och försökte berätta vad de varit med om blev utfrusna ur partiet. Man ville helt enkelt inte tro att den kommunistiska drömmen var just en dröm.

Efter andra världskriget slogs en järnring runt länderna i Östeuropa och de tvingades att bli sovjetiska lydstater. Först 1964 fick dock det svenska kommunistpartiet en mer Sovjetkritisk hållning, och det berodde på att man fått en ny partiledare: C H Hermansson. Partiet förnyades och förändrades och 1967 bytte man namn till vänsterpartiet kommunisterna (vpk).

Vpk sladdade hela tiden omkring fyraprocentsgränsen i valen. Eftersom socialdemokraterna var beroende av vpk:s stöd (utom vid några få tillfällen då man hade egen majoritet) uppstod fenomenet ''kamrat fyra procent''. Det var socialdemokrater som röstade på vpk för att de inte skulle åka ur riksdagen. Socialdemokraternas beroendeställning gav givetvis också vpk ett visst förhandlingsläge när man själva ville driva igenom reformer.

Vietnamkriget i vardagsrummet

I slutet av 60-talet gick en vänstervåg över världen. Tack vare tv kunde man för första gången se världens fattigdom i sitt eget vardagsrum. Hemska bilder från Vietnamkriget spreds och proteststormen växte.

Vänstervågen blev ett enormt uppsving för kommunismen, och ett otal nya partier bildades, men Sovjetunionen hade med sin inmarsch i Tjeckoslovakien 1968 tappat rollen som ideal, det var snarare Maos Kina eller Castros Cuba man såg upp till.
När Vietnamkriget var över ebbade vänstervågen ut. Inom vpk fanns fortfarande några sovjetvänliga vilket ledde till en intern uppgörelse som slutade med att dessa bröt sig ut och 1977 bildade apk (arbetarpartiet kommunisterna).

Men det var inte hela sanningen. Under 1980-talet kom det fram att vpk hade haft nära band med öststatskommunisterna hela tiden. Ingen förknippade längre Sovjetunionen med ord som framtidsland eller drömsamhälle. Nya grymheter avslöjades hela tiden och först nu förstod man vidden av Stalins terror. Ordet kommunism blev politiskt omöjligt för de flesta.

Efter Berlinmurens fall 1989 och öststaternas sammanbrott finns bara en handfull kommunistdiktaturer med Kina och Nordkorea i spetsen kvar i världen. Det svenska vänsterpartiet kallar sig numera för socialister, men det finns en falang som fortfarande vill benämnas kommunister – ofta med förklaringen att den sovjetiska modellen inte alls var äkta kommunism.