Konservatismens historia

De konservativa hade mycket att bekämpa under 1800-talet. Efter franska revolutionen och upplysningen kom industrialiseringen och med den arbetarrörelsen.

Många fabriksarbetare inspirerades av Marx och Engels tankar om en socialistisk revolution. De organiserade sig i fackföreningar och blev en förändringsfaktor i samhället. Konservatismens viktigaste uppgift blev nu att fungera som en motkraft mot arbetarrörelsens socialism. I Sverige skedde det bland annat i och med att allmänna valmansförbundet startade 1904.

Allmänna valmansförbundet var ett klassiskt konservativt och nationalistiskt parti, som ansåg att rikas röster skulle vara mer värda än fattigas. De var helt emot kvinnlig rösträtt och tyckte att folk (välbeställda män, då) visst kunde få rösta i riksdagsval, men att kungen även i fortsättningen skulle få utse regering på egen hand.

1906 blev Arvid Lindman, konteramiral i flottan, partiets ledare. ''Amiralen'', som han kallades, var en ny typ av konservativ politiker. Han var en begåvad talare och introducerade valaffischen i Sverige. Under Lindman organiserades högern på demokratisk grund och vann också en hel del framgångar.

Nationalsocialismen delade högern

När de nationalsocialistiska idéerna spreds över Europa efter första världskriget klövs den svenska högern. Arvid Lindman tog bestämt avstånd från de nazistiska idéerna i alla dess former och bröt med det egna partiets ungdomsförbund som alltmer närmade sig nazisterna politiskt.

Allmänna valmansförbundet leddes istället av Lindman åt ett mer liberalt håll. 1938, några år efter Lindmans död, antogs namnet Högerns riksorganisation och 1952 ändrades det till Högerpartiet. 1969 var det dags för nytt namnbyte, nu till Moderata samlingspartiet.

Gösta Bohman blev partiledare 1970, och han lyckades ge partiet en skarpare ideologisk profil som det tydligaste borgerliga alternativet till socialdemokraterna. Moderaterna hade stora framgångar i valen (med som mest mer än en miljon röster, 20,3 %, 1979) och ingick i flera borgerliga trepartiregeringar. Men det politiska inflytandet var ändå begränsat, regeringarnas tyngdpunkt låg längre in mot mitten på skalan.

Längre än till ekonomiminister kom aldrig Gösta Bohman, så efter Arvid Lindman på 1930-talet dröjde det ända till 1991 innan Sverige fick en moderat statsminister, Carl Bildt. Under hans tre år vid makten öppnades Sverige upp för konkurrens på ett helt nytt sätt. Radio- och tv-monopolet avskaffades och mängder av nya radio- och tv-kanaler växte fram. Friskolor bildades och folk fick rätt att välja läkare själva genom husläkarreformen.

Dagens moderater beskriver sin ideologi som ''en förening av konservativ samhällssyn och liberala idéer''.

Religionen viktig

En av konservatismens hjärtefrågor är som tidigare nämnts religionen. 1964 skrev två miljoner svenskar på en namninsamling för att få behålla kristendomsundervisning i skolan. Riksdagen ignorerade protesten och upprördheten var stor. I den andan bildades ett parti med den kristna etiken som grund: kristen demokratisk samling (nuvarande kristdemokraterna). I början var ambitionen att vara obunden och inte låsa fast sig i ett höger- eller vänsterblock. Först 1982 blev de ett borgligt parti.

Kristdemokratisk ideologi bygger på något de kallar personalism, där familjen är ett centralt begrepp. Personalism är en slags kompromiss mellan individualism och kollektivism. Man betonar att varje människa är unik, men menar också att individen bara kan fungera, utvecklas och må bra i sammanhang med andra, till exempel i en familj.