Barn utvecklas hela tiden, varje stund, varje dag. Men som bekant går inte utvecklingen som på räls, utan i faser. I skarvarna mellan faserna kan det kännas krisigt att utvecklas!
Här kan du läsa snabba fakta om de tydligaste utvecklingskriserna: 2-årskrisen, 6-årskrisen, 9-årskrisen och tonårskrisen.
Exakt vem som krisar exakt när går ju förstås inte att skriva något om. Vissa barn glider mer eller mindre obemärkt vidare i sin utveckling, somliga förpestar vardagen för sin familj och får föräldrar att bryta ihop. Andra krisar lite lagom. Barn är ju personligheter med olika förutsättningar och behov.
Barnpsykologen Kjell R Nilzon har hjälpt till med information om de vanligaste kriserna:
2-årskrisen:
Handlar om: Tillit och misstro
Orsak: Det är dags att gå ut och undersöka världen på allvar. Fast frågan är om man vågar - och om mamma och pappa verkligen finns kvar när man kommer tillbaka?
Uttryck: "Barnet vill mycket, vill inget, vet inte vad det vill och agerar därefter" skriver Monica Rödstam i boken Barns utveckling 0-3 år. Hon kallar krisen för "närmandekrisen". Hon skriver också träffsäkert:
"Över huvud taget brukar barnens beteende under närmandekrisen framstå som motstridande och orimligt. Till följd av detta hamnar de lätt i konflikt både med sig själva och omgivningen. Många gånger tycks de dessutom befinna sig på kollisionskurs med själva tillvaron. Snabba lynneskast och ett märkligt raseri brukar också höra till bilden."
Föräldrainsats: Förståelse för barnets starka känslor. Ofta riktas barnets ambivalens och frustration mot den som barnet dagligen är närmast. Att umgås mer med den andre föräldern eller någon annan viktig vuxen kan vara en lättnad för barnet. Att ha samma rutiner varje dag kan kännas skönt. Samma saga också. Och samma nattningsritual.
Tips: Undvik barnvakter just nu om det går.
Läs artikeln Överlevnadsguide till trotsåldern »
Sexårskrisen
Handlar om: Självförtroende och skuld
Orsak: Man borde klara sig själv. Omgivningen förväntar sig det. Man borde jobba lite hårdare i förskoleklassen också. Vara tyst på lektionerna och sitta still och så.
Fast man klarar ju inte av det! Det kommer aldrig att gå!
Uttryck: Starkt tvivel på den egna kapaciteten kan göra sexåringen liten igen, så att hon slipper bli stor.
Föräldrainsats: Massor av närhet, försäkran om att hon är okej, och att det är okej att tycka att det är jobbigt att börja i förskoleklass. Beröm henne mycket och undvik kritik mer än vanligt.
Tips: Vardagens rutiner kan vara trygga att hålla sig till när allt känns så osäkert och kaotiskt.
Nioårskrisen
Handlar om: Krav och kompisar
Orsak: När man nalkas mellanstadiet blir det uppenbart att kraven kommer att förändras dramatiskt. Tryggheten i skolan blir kamraterna, och det blir livsviktigt att passa in. Dessutom inser man att puberteten kommer att drabba en och det är skrämmande.
Uttryck: Den som har ett barn i förpuberteten kan läsa igenkännande i Monica Rödstams bok ”Barns utveckling 7-12 år”:
"Deras gester och rörelser, liksom deras sätt att lösa problem, vittnar ibland om bristande koordination och koncentration. Denna drullighet och tankeoreda, liksom deras oklara språk, ger ofta upphov till konflikter mellan förpubertetsbarn och vuxna. Likaså bristande hygien, dåligt bordsskick, försämrad handstil och allmänt slarv. (...)
Motorisk oro i form av att vicka på stolen, dingla med benen, trumma med fingrarna, pilla i ansiktet, bita på naglarna, tugga på allt möjligt, grimasera, stamma och fnissa är likaså vanligt bland förpubertetsbarn av båda könen. (...)
Dessutom föredrar de ofta att få ta konsekvenserna av ett eventuellt olämpligt handlande på ett konkret sätt framför att tala om det. Detta ger självklart upphov till missnöje hos vuxna som försöker hjälpa genom att 'prata ut'"
Föräldrainsats: Plötsligt blir det tidigare så godmodiga och harmoniska barnet i desperat behov av närhet och omsorg. Det gäller att göra sig tillgänglig. Låt henne ringa till jobbet så ofta hon vill, avsätt särskild tid till henne.
Ta vara på nattningen. Sagoläsningen är över för de flesta, men man kanske kan ligga bredvid i sängen en stund och prata om dagen. Om man får.
Tips: Passa på att göra roliga saker tillsammans. Snart vill hon inte sitta bredvid dig på bussen längre.
Tonårskrisen:
Handlar om: Identiteten
Orsak: Det är dags att ta reda på vem man är, så att man vet hur det ska bli.
Uttryck: Hon kan testa olika personligheter för att se vilken som känns bäst. Hon tycker att kamrater och lärare är viktigare än du.
Föräldrainsats: För att det ska finnas ett "jag" måste det finnas ett "du". Var inte rädd att vara just så töntig och fel som du är och palla godlynt för kraftig kritik. Var till hands som bollplank och stöd.
Glöm inte att hon fortfarande är ett barn.
Tips: Många föräldrar tolkar kritiken och prioriteringen av kompisar som om de har blivit oviktiga för barnet. Men det är helt fel. Hon behöver närhet precis som vid de andra kriserna.
Boktips:
Skolålderns psykologi - av Kjell R. Nilzon.
Länge ansågs det inom psykologin att åren mellan 7 och 11 var en lugn period i barnets liv. Men den nya forskning som under 1990-talet har klarlagt skolbarnens kognitiva, emotionella och sociala situation visar att denna bild ofta inte stämmer. I stället har svåra känslostormar, ängslan och depressiva tendenser påvisats hos skolbarnen. Kjell R Nilzon tar upp just dessa problem och ger även praktiska råd om hur man kan gå till väga för att stödja barnen.
Barns utveckling 0-3 år - av Monica Rödstam, psykolog med lång erfarenhet från barnomsorgen samt barn- och ungdomspsykiatrin. Boken beskriver den oerhört dynamiska processen under barnets allra första tid.
Barns utveckling 7-12 år - också av Monica Rödstam, beskriver den ålder som länge stått i skuggan av förskolebarn å ena sidan och tonåringar å den andra.
Trotsboken, om barns trots, utveckling och mognad - av Malin Alfvén och Kristina Hofsten, handlar om alla "trotsåldrar" från babyns gnällperioder till 19-åringens adjö till barndomen.
Nyckelord för föräldrar med krisiga barn:
• Närhet
• Rutiner
• Lugn
• Tillgänglighet
Text: Gabriella Ekelund
Den här artikeln publicerades med anledning av ett avsnitt av Om barn som sändes första gången den 12 oktober 2003.