"Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling."
Detta är första paragrafen i föräldrabalkens sjätte kapitel, en paragraf som kom till 1979. Världens vackraste paragraf.
Här finns råd till dig som misstänker att ett barn far illa.
Mycket allvarliga fall av barnmisshandel uppmärksammades i media i november 2002.
En pappa dömdes för att ha sparkat ihjäl sin 3-årige styvson och en annan pappa dömdes för att ha misshandlat sin 4-7 veckors baby så att hon slutade växa.
Sådana brott är mycket ovanliga, men förekomsten minskar inte. Det kan bero på att så svårartad misshandel ofta är en del i ett avvikande beteende som beror på
psykisk sjukdom hos den vuxne.
Fler anmälningar
Polisanmälningarna av barnmisshandelsfall ökade under 1990-talet. När Brottsförebyggande rådet analyserade siffrorna kom de fram till att det var benägenheten att anmäla som hade ökat, inte antalet fall av barnmisshandel.
För vår inställning till att använda våld i uppfostran har förändrats radikalt.
Aga som uppfostringsmetod har minskat
• Under 1960-talet hörde det till vardagen att förskolebarn blev agade av sina föräldrar.
• Under 1970-talet minskade kroppslig bestraffning till att gälla knappt hälften av barnen.
• Under 1980-talet hade antalet barn som någonsin agats sjunkit ytterligare, till omkring en tredjedel.
• Under 1990- talet hade det gått ned till att gälla ungefär en femtedel av barnen. De barn som agas tycks också råka ut för kroppslig bestraffning mindre ofta än tidigare.
• Men fortfarande berättar 4 procent av mellanstadieeleverna och 7 procent av yngre vuxna att de någon gång under uppväxttiden utsatts för svårare kroppslig bestraffning utförd med tillhyggen.
Attityderna har förändrats både hos barn och vuxna
År 1965 var 53 procent av svenska vuxna positivt inställda till kroppslig bestraffning av barn. 1994 har siffran minskat till 11 procent.
Skolbarnens attityder mot kroppslig aga har också förändrats. Andelen elever som kan acceptera ett slag från föräldrarna har minskat från hälften till en femtedel under 1995-2000.
Normativ lagstiftning fungerar?
Anti-aga-paragrafen står skriven i den del av lagen som kallas Föräldrabalken, där förhållanden mellan barn och föräldrar regleras. Den finns inte i Brottsbalken, som är den del där vårt samhälles brott står beskrivna. Det finns alltså inget straff knutet till anti-aga-paragrafen. Självklart kan en förälder dömas för att han eller hon agar - men då heter brottet grov fridskränkning eller misshandel.
Så man kan säga att "aga" inte är ett brott. Paragrafen kom till för att meddela en norm - en värdering som ska gälla här.
En misstanke räcker
Vad innebär anmälningsskyldigheten? Alla som arbetar med barn och ungdomar är skyldiga enligt socialtjänstlagen att "genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd."
Den formuleringen innebär att man är skyldig att anmäla om man så bara misstänker att ett barn far illa. Man måste inte vara övertygad. Det är socialtjänstens sak att reda ut missförhållanden.
Så här gör man:
Ring till kommunen. Be att få tala med en socialsekreterare som har hand om familjeärenden.
Efter kontorstid finns det bemannad socialjour i vissa kommuner.
Man kan alltid ringa 112.
För oss andra gäller att vi "bör" anmäla.
"Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd bör anmäla detta till nämnden."
Varningssignaler
När ett barn har en skada och du undrar varför:
- om varken föräldrar eller barnet själv vill berätta hur skadan gick till,
- när barnets och föräldrarnas berättelser om skadan inte stämmer överens med varandra,
- när berättelserna inte verkar stämma överens med hur pass allvarlig skadan är eller med skadans art över huvud taget, eller
- när barnet verkar vara rädd för att ha kroppslig kontakt med sina föräldrar.
Det kan vara fråga om fysisk misshandel när du ser:
Blåmärken
- på ansiktets mjuka delar, läppar, runt ögonen,
- på överarmarna,
- på övre delen eller undre delen av ryggen, på bröstkorgen eller i sidorna,
- på bakdelen, könsorganet, lårens framsidor.
Brännskador
- på bakdelen, nedre bäckenet, könsorganen, handflatorna, fotsulorna, handleden eller fotleden.
Det vanligaste vid olyckor är att brännskadorna sitter på framsidan av kroppen.
- om utseendet på skadan är regelbunden, till exempel på en stor yta med jämn grad av skada eller om märkena är stora som en strumpa eller handske. Om det är brännmärken efter cigaretter. Eller om barnet har flera olika brännmärken som är olika gamla.
(Oftast är går det att ge mycket bra förklaringar till brännskador, som vid en olycka. Om barnet har misshandlats säger de vuxna i stället ofta att ingen sett eller hört någonting när skadan inträffade. Upprepade brännskador på grund av olycka är också mycket ovanligt)
Kala fläckar på hjässan utan att man ser något spår av hudinfektion (som kan bero på en hårsjukdom) kan bero på att någon luggat bort hårtofsar.
Frakturer, alltså brutna ben. Det är framförallt små barn som får frakturer av misshandel. Armar, lår och vader.
Friktionsskador - uppstår till exempel om ett barn dras över ett golv eller en hård matta. Då uppstår ytliga skador på knän, armbågar, näsa och kinder.
Det kan vara fråga om psykisk misshandel när:
Spädbarn
- inte ökar i vikt eller växer i längd och ser undernärda ut,
- är svåra att få kontakt med för att de inte är närvarande i sitt sätt,
- är oroliga och ängsliga eller inte reagerar särskilt mycket på omvärlden,
- är slappa i sina muskler så att kroppen inte reagerar nämnvärt.
Förskolebarn
- har svårt att umgås både med vuxna och andra barn,
- har språk som mindre barn och svårt att koncentrera sig,
- försöker knyta an till vuxna som de inte på något sätt känner,
- är oberäkneliga i sin ilska.
Skolbarn
- har kamratproblem och svårigheter i umgänget med vuxna som består,
- har koncentrationssvårigheter och svårigheter att följa med i undervisningen,
- har dåligt självförtroende,
- fortfarande har svårt att hålla tillbaka sin urin eller avföring.
Psykisk misshandel handlar om att barnets människovärde inte respekteras.
Det finns barn som tvingas leva i ständig skräck för sina föräldrar för att de blir hotade. Det kan också innebära att barnet ständigt får höra att det är värdelöst, fult, oönskat eller obegåvat.
Att barn får ta orimligt stort ansvar utan stöd och hjälp är också en slags försummelse. Att själv behöva se till att få mat, kläder och omvårdnad till sig själv och syskon är föräldrars försummelse.
OBS! Alla dessa symtom på misshandel kan ha andra orsaker.
De symtom som beskrivs hos förskolebarnen kan till exempel ses hos barn som har ADHD/DAMP. Det viktiga är att förstå att det är inte din sak att avgöra eller försöka komma underfund med vad en skada beror på.
Ge proffsen en chans att undersöka. Jobbar du med barn och är misstänksam är det din skyldighet att anmäla!
Text: Gabriella Ekelund
Den här artikeln publicerades med anledning av ett avsnitt av Om barn som sändes första gången den 24 november 2002.