Änkemannen berättar att hustrun hälsat på. Barnen oroar sig för hans psykiska hälsa – hon är ju död sedan ett par år. Men änkesyner är vanliga och bör ses som en naturlig del av sorgearbetet anser psykolog Agneta Grimby.
För omgivningen låter det snurrigt. Döda människor varken talar eller går – punkt slut. Fast vad spelar det för roll, för den som verkligen haft påhälsning av sin döde livskamrat. Att de strider mot sunt förnuft spelar liksom ingen roll.
– Änkesyner betraktas som något mycket privat men sällan som skrämmande för den ”drabbade”. Tvärtom upplevs de oftast som en stor tröst och en hjälp i sorgearbetet.
Det säger Agneta Grimby, psykolog som under tio år lett Änkeundersökningarna vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. I intervjuer med änkor och änkemän har hon lyssnat till många skildringar av möten mellan sörjande och döda. Hon minns särskilt 75-årige Allan.
– En lördag, två år efter hustruns bortgång, känner han stark röklukt vid matbordet. Röken tycks komma från golvet och när han viker undan bordsduken sitter hans fru där, livs levande med en cigarett i ena mungipan.
– Allan blir både glad och paff. ”Har du fått permission”, säger han till slut och sätter fram en tallrik med mat till henne.
Hustrun försvinner snart men återkommer senare på kvällen, då i badrummet. Det var senaste gången hon visade sig – Allan hoppas att det inte är den sista.
Änkesyner kan även ta sig mer subtila uttryck, som en känsla av närvaro eller en smekning av den bortgångne. Extrasensoriska upplevelser, som det kallas för på fackspråk, är ett relativt outforskat område. I Änkeundersökningarna fann man en rad faktorer som i högre grad bidrog till fenomenet, bland annat utpräglad ensamhetskänsla, ihållande gråt och ett lyckligt äktenskap.
Hela 82 procent av deltagarna hade haft någon form av änkesyn en månad efter dödsfallet.
– Även om vi visste att det förekom var omfattningen överraskande. Men det här är ju inget man skyltar med. Först när vi talade om att änkesyner är vanliga och inget onormalt började man berätta, något som flera av deltagarna upplevde som befriande, säger Agneta Grimby.
Änkesyner är ett känsligt kapitel. Ängslan för att inte bli tagen på allvar, eller att bli betraktad som knäpp, gör att ofta inte ens nära och kära får vetskap om dem. När Allan – i exemplet ovan – berättade för sina barn om sitt återseende med hustrun bokade de tid på en psykiatrisk klinik.
– Där fick han, som tur var, komma till en klok doktor. ”Ta du emot din fru om hon kommer tillbaka, det tycks ju göra dig gott”, sade han och sände hem Allan.
Sorgearbete är en komplicerad process där känslolivet åker berg- och dalbana. En lyssnande och förstående omgivning är en hjälp genom sorgen. Änkesynerna är ett annat stöd. Ja, för det är så vi ska betrakta dem tycker psykolog Agneta Grimby.
– Änkesyner väcker hos vissa motstridiga känslor. Glädjen över att den bortgångne på något sätt finns kvar kan blandas med rädsla för sinnessjukdom. Därför är det viktigt att omgivningen bejakar den sörjandes upplevelser och visar att vi betraktar änkesynerna som normala inslag i sorgen.
Magnus Westlander/Stift Äldrecentrum
Publicerad 2006-06-12