David Tjeder är genusforskare och har disputerat vid historiska institutionen på Stockholms universitet, i en avhandling som analyserar hur manlighetsidealen såg ut och förändrades under 1800-talet. Tjeder studerar män och maskulinitet. Män blir de män som vårt samhälle skapar och manlighet är vad vi tror och säger att den är.
”Lär vi män att manlighetens kärna ligger i att vara sminkad och ha kjol, går män i kjol och bär smink. Lär vi dem att de måste leva med sin inneboende aggressivitet och kanalisera den på ett bra sätt, är det detta män kommer att göra, i tron att just detta är manlighetens inre kärna”.
Tjeder har visat att manlighet är något föränderligt över tid och är sammankopplat med samtidens ideologier. Manlighet är inte medfött utan är något som har förändrats genom historien. Däremot har manlighet alltid handlat om att fostra till makt. Makt över andra män, makt över hustrun och makt över barnen. Makten har handlat om att särskilja männen från kvinnorna, män blir män genom att inte vara kvinnor.
Idag kan vi hitta alla dessa särskiljande drag i våra medier, som om vi vore från olika planeter. Det lever de facto inga män på Mars och det finns inga kvinnor på Venus, men det är detta budskap som reproduceras i våra populärkulturella medier. Män blir ”riktiga” män genom att umgås och välja andra män och genom att undvika allt kvinnligt. Fåfängan har visserligen demokratiserats. Unga killar lägger ner mycket tid på sitt utseende i dag, men precis som då är det viktigt att markera gränserna mot det feminina. Exempelvis sätter inte killar med långt hår upp håret på samma sätt som tjejerna.
Tjeder menar att vi som lever i vår tids kultur, både män och kvinnor, måste ställa oss frågan om hur vi ska bli bra människor istället för hur vi ska bli ”riktiga” män eller kvinnor.
Inför sin C uppsats plöjde Tjeder en mängd 1800-tals litteratur som behandlade den kvinnliga sexualiteten. Efter att uppsatsen hade färdigställts började han intressera sig för genusfrågor och fick tag i Nina Björks Under det rosa täcket som gjorde ett omvälvande intryck på honom. Det var en ögonöppnare av gigantiska mått. Det blev tydligt för honom att han inte hade studerat synen på kvinnans sexualitet utan att han hade studerat medelklassens mäns uppfattning av, och konstruktion av kvinnans sexualitet. Nu ville Tjeder undersöka manligheten ur ett genusperspektiv, och han valde 1800-tals mannen för din avhandling.
I samband med industrialismen blev medelklassens position starkare. Det blev slutet för det aristokratiska modet med färgprakt och papiljottlockigt hår. Medelklassens starka ”selfmade” man som signum för makt ledde fram till kostymmannen som än i dag symboliserar makt. Tjeders feministiska poäng ligger i att manligheten aldrig har varit konstant utan är föränderlig från en tid till en annan. Det finns inget evigt manligt, det är en kulturell konstruktion som varierar med samhället man lever i, en ideologisk strategi för att upprätthålla makt. Liksom Tjeder förnekar den biologiska kvinnligheten, förnekar han den manliga och gör en parafras på Simone de Beauvoir: Man föds inte till man, man blir det.
Text: Eva Bolin
Artikeln publicerades i samband med Genusmaskineriet säsong 1