Paulina de los Reyes är docent i ekonomisk historia. Hon kom till Sverige som politisk flykting på 1970-talet. I Sverige har hennes forskning fokuserat kring att synliggöra ”osynliga” förtryckarmekanismer i arbetslivet och i samhället.
Hur ser den ideala anställda ut? Vithet, manlighet, heterosexualitet eller medelklass-bakgrund betraktas ofta som naturliga och normala vilket gör att de som inte passar in i detta ses som avvikande och problematiska. Att få ett jobb är inte bara en fråga om kompetens utan också om rätt könstillhörighet och rätt bakgrund. Hudfärg, efternamn och bakgrund har blivit viktiga markörer i en situation där svenskheten ges företräde och invandrarskap associeras till bristande kompetens eller en annorlunda kultur. Föreställningar om invandrarnas ”olikhet” drabbar inte bara personer som har flyttat till Sverige utan även deras barn som är födda och uppväxta här. Invandrare, handikappade, homosexuella, kvinnor och äldre människor i samhället uppfattas som särskilda grupper. På så vis står de i ett motsatsförhållande till det som anses vara normen, det som inte behövs kategoriseras. Ändå utgör dessa grupper tillsammans en majoritet, en majoritet som särskilts från normen, minoriteten - medelålders svenska män.
Idén om att vi är olika, olika värda och skall hållas åtskilda med hjälp av etiketter upprätthåller ett system där möjligheterna och rättigheterna är ojämlikt fördelade.
Vi har gjort upp en imaginär gräns runt Sverige som världens mest jämställda land. Men den svenska jämställdheten har fått nationalistiska undertoner. Jämställdhetsidealet används för att lyfta fram Sverige internationellt men även för att markera avståndet till den invandrade befolkningen i landet och för att hävda den svenska kulturens överlägsenhet. Att benämna andra kulturer som patriarkala och den svenska som jämställd är inte bara missvisande utan också ett hinder för ett fortsatt jämställhetsarbete. Jämställdheten handlar om kvinnor och mäns lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter, men kan jämställdhet uppnås utan jämlikhet?
De los Reyes har tillsammans med kulturgeografen Irene Molina och sociologen Diana Mulinari varit redaktörer för boken Maktens (o)lika förklädnader. De menar att patriarkala stämplar av invandrade kulturer döljer både rasistiska och patriarkala strukturer i Sverige. De los Reyes är kritisk till att jämställdheten omringas av en nations eller kulturs gränser. Hon betonar vikten av att kombinera flera maktperspektiv samtidigt såsom kön, klass och etnicitet. Viktigast är att förstå att orättvisor är en kombination av flera olika maktstrukturer som är både sammanlänkade och situationsberoende. Tillsammans med Diana Mulinari har Paulina de los Reyes skrivit boken ”Intersektionalitet”. Kritiska reflektioner över
o(jäm)likhetens landskap, som visar hur analysen av flera och interagerande maktstrukturer kan bidra till en bättre förståelse av ojämlikhet.
Text: Eva Bolin
Artikeln publicerades i samband med programserien Genusmaskineriet säsong 1