Barnboksbranschen har ofta kritiserats för att ge ut fler böcker som handlar om pojkar än om flickor. I exempelvis Jan Lööfs barnböcker finns det få flickkaraktärer gestaltade.
Men är hans böcker representativa för resten av barnboksvärlden? På barnbokförlaget BonnierCarlsen tycker man att kritiken om att det ges ut fler böcker med pojkar i huvudrollen än flickor är missvisande.
- Den vanliga missuppfattningen är att alla böcker handlar om pojkar. Det har blivit nästan tvärtom på senare tid, säger Monica Stein, barnboksförläggare på BonnierCarlsen med mångårig erfarenhet av barnboksbranschen.
Vuxnas köpbeteende styr
Diskussionen om genusperspektiv är inte ny för Monica Stein. På bokförlaget är man väl medveten om problemet och dilemmat med jämställdheten i barnböckerna. Monica Stein påpekar att det tyvärr inte är barnen själva som köper sina böcker, utan oftast är det en förälder eller en närstående vuxen som väljer vilken bok som ska köpas åt barnen.
- Det verkar som om man är mer begränsad när man vill köpa böcker till pojkar. Har man en son köper man kanske inte boken ”Ingrid har plåster”, eftersom pojkar inte förväntas vilja ha flickböcker. Men till flickor kan man köpa nästan vad som helst i bokväg. Eftersom det är mer accepterat att flickor går in på pojkars områden.
För att kunna förändra barnboken och göra den mer jämställd än vad den är idag måste även vuxnas köpbeteende förändras, så att föräldrar tycker att det är okej att låta pojkar läsa om flickor. Men för att detta ska ske måste samhällets könsmönster i stort förändras, menar Monica Stein. Få föräldrar är så insatta i barnboksvärlden så att de vet exakt vad de ska köpa. Därför är marknadsföring, exponering och tillgänglighet viktigt för att en bok ska sälja och bli populär. Och om en bok har fått en bra recension så finns det ytterligare en anledning för affären att exponera boken ordentligt.
- Genom att ge ut böcker med starka flickkaraktärer hoppas vi på att kunna förändra bilden, säger Monica Stein. Jag skulle vilja påstå att de flesta av våra författare är feminister. Men först och främst är författaren en person som skriver berättelser och visst kan man som förläggare gå in i ett manus och kritisera. Men författaren är ju också konstnär, detsamma gäller illustratören, det är svårt att gå in och kritisera konstnärers verk.
Starka flickor och svaga pojkar
I ivern att gestalta starka flickor, så glömmer man kanske pojkars möjlighet att få vara snälla och svaga, egenskaper som ofta tillskrivs flickor och som nedvärderas som flickaktiga. Pija Lindenbaums böcker om Gittan går säkert hem hos både flickor och pojkar, tror Monica Stein. Gittanfiguren har inget speciellt flickaktigt över sig. En annan populär barnboksfigur som tilltalar både flickor och pojkar är barnboksfiguren Billy av Birgitta Stenberg. De handlar om en snäll och försiktig pojke med en arg och lite kaxigare flickkompis.
Monica Stein har svårt att tro att man skulle välja att ge ut en bok som prioriterar det genusriktiga framför den goda berättelsen.
- Alla vill vi ju att boken ska nå ut till så många läsare som möjligt, betonar Monica Stein.
Barndomsberättelser
En förklaring till att vi fortfarande kan se gamla könsmönster i barnböcker menar Monica Stein, är att många författare skriver om sin egen barndom. En del författare väljer att gestalta en historia som har en verklig förlaga. Och den tidsperiod som dessa författare hämtar sina historier ifrån är ofta baserade på ett samhälle med andra könsroller än vad som finns idag. Därför skulle det kunna bli konstruerat om de skulle börja göra om sin egen bakgrund för att få den att passa in i ett nyare genusmönster.
- Vår huvudsakliga uppgift som förlag är inte att vara pedagogiska i första hand. Självklart vill vi inte att könsfördomarna ska bestå. Men för att vi ska kunna ge ut en historia som bryter mot traditionella könsmönster så måste den först och främst vara en bra och trovärdig historia, säger Monica Stein.
Av Anna Wennergren
Artikeln är skriven i anslutning till programserien Om barn och böcker hösten 2006