Det diskuteras ofta om skillnaderna mellan könen beror på biologiska egenskaper eller på socialt arv. Kajsa Wahlström, före detta förskolechef på Björntomten och Tittmyran i Gävle, menar att det egentligen gör detsamma om det beror på det ena eller det andra. Det viktiga är att se att det går att bredda könsrollerna.
Både flickor och pojkar vinner på att få tillgång till fler egenskaper så att de traditionella könsrollerna kan förändras. Kajsa Svaleryd skriver i sin bok Genuspedagogik att jämställdhet innebär att både flickor/kvinnor och pojkar/män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Men det handlar också om hur olika kön förhåller sig till varandra och vuxnas förmåga att skapa demokratiska idéer och handlingsmönster som förändrar traditionella könspositioner.
Barn härmar könsroller
Lena Kåreland professor i litteraturvetenskap på Uppsala universitet påpekar i artikeln ”Genus, förskolan och bilderboken” att det är i samspelet mellan individen och dess omvärld som genus skapas. Denna utveckling sker inte bara i hemmet, utan framför allt ute i samhället men också på förskola och skola. Att anlägga genusperspektiv kan därför handla om att se hur föreställningar om kön, om kvinnligt och manligt, möjliggör eller begränsar flickors och pojkars, kvinnors och mäns utveckling. Flickor och pojkar ”läser av” dessa innebörder i kvinnors och mäns sätt att leva och förhålla sig till varandra. De ”tar upp” dem – förkroppsligar dem – för att förstås som ”korrekt könade” alltså: barnen härmar och försöker bete sig som de tror förväntas av en flicka eller pojke.
På förskolan Björntomten i Gävle är pedagogerna väl insatta i ovanstående tankar och arbetar därför aktivt med att ge alla barnen oavsett kön samma möjligheter att utveckla intressen och färdigheter. Ingeborg Bergvall och hennes kollegor på Björntomten tycker att jämställdhet är frihet att få utveckla sin fulla potential som individ oavsett kön.
Vuxna måste förändra sig först
- Vi vuxna är uppvuxna i ett samhälle med traditionella könsrollsmönster. Och det betyder att som vuxen är man bärare av dessa traditionella könsmönster, många gånger omedvetet, säger Ingeborg Bergvall förskolepedagog på förskolan Björntomten i Gävle.
Detta beteendemönster, som man har skaffat sig redan som barn, kan vara svårt att förändra som vuxen. Det är först när man är medveten om sina egna beteendemönster som man kan börja förändra andras.
- Vi måste släppa fokus på barnen och fokusera på oss själva som pedagoger om förändring ska bli möjlig, poängterar Ingeborg Bergwall. För att kunna hjälpa barnen till ett jämställt beteende måste vi vuxna börja fundera på hur vi uppför oss.
Det kan ta lång tid att förändra sitt eget sätt att tänka och handla. För att underlätta denna förändringsprocess valde pedagogerna på Björntomten att videofilma sig själva för att på så sätt kunna observera sitt eget förhållningssätt till barnen. Har man inte tillgång till videokamera går det även att använda sig av bandspelare och kamera.
När man som pedagog ska analysera sig själv och sitt agerande gentemot barnen föreslår Ingeborg Bergvall följande punkter att utgå ifrån:
- Leder den vuxne eller barnet samspelet, skillnad flickor/pojkar?
- Reglering av beteendet - med uppmaning eller förklaring, skillnad flickor/pojkar?
- Bekräftelse - beröm eller beröm med förklaring, skillnad flickor/pojkar?
- Tonläge (högt - lågt, ljust - mörkt), skillnad flickor/pojkar?
- Ordval - skillnad flickor/pojkar?
- Vem tittar den vuxne på för medhåll (när det ska sjungas, en fråga besvaras m.m.), skillnad flickor/pojkar?
- Vem vänder sig den vuxne till för hjälp eller assistans, skillnad flickor/pojkar
- Vem får ögonkontakt - skillnad flickor/pojkar?
- Placering i samling, matbord, klassrum, led o.s.v. Hur kommer det sig?
- Ges regelbrott tid och plats? Finns positiva eller negativa regler?
- Tillåts barnen avbryta varandra? Tillåts barn avbryta samtal vuxen/barn? Vem säger ifrån, den vuxne eller den som blir avbruten? Skillnad flickor/pojkar?
- Vilka barn får kroppskontakt? Hur? Skillnad flickor/pojkar?
- Vem får tillsägelser/stopp/inte - skillnad flickor/pojkar?
Kompensatorisk pedagogik
Om barn lär sig sina könsroller i huvudsak genom socialisation så har vi vuxna ett stort ansvar att ge barnen fler valmöjligheter och färdigheter. På Björntomten vill man hjälpa barnen att bredda deras kompetensregister.
- Vi inventerar barngruppen, och undersöker vilka kompetenser barnen har, säger Ingeborg Bergvall. Därefter försöker personalen se till att barnen får träna på det som de är mindre bra på. Detta för att barnen ska kunna göra fria val utifrån sina egna intressen och inte begränsas i sina val på grund av att de inte behärskar ett område. Detta kallas för kompensatorisk pedagogik och är en av grundidéerna i Björntomtens pedagogiska idé.
Ingeborg Bergvall betonar att det är viktigt att ge alla positiv bekräftelse för deras specifika kompetens.
- Vi kompenserar, ”fyller på” så att alla barn – oavsett kön – ska få så många erfarenheter och kompetenser som möjligt.
Barn som upplever att de behärskar något väljer gärna att ägna sig åt det. Det kan vara allt från att måla, klippa, spela fotboll, leka med lego och dylikt. Vid innebandy var pojkarna bra på att dribbla och göra mål medan flickorna var bra på att passa och samarbeta. Därför valde man att träna flickorna på att dribbla och göra mål och pojkarna fick träna samarbeta och passningsspel. Efter denna kompensatoriska träning hade både flickor och pojkar större glädje av att spela innebandy tillsammans.
Alla barn ska ges samma möjlighet att utvecklas vidare. De har samma rätt oavsett kön att få så många erfarenheter och kompetenser som möjligt, detta för att de ska kunna välja utifrån sina intressen och inte utifrån sina begränsade kompetenser. Intressen är inte kopplade till kön – både flickor och pojkar kan gilla fotboll. Likaså kan både flickor och pojkar gilla balett. Men alla flickor och pojkar gillar inte fotboll och inte heller balett. Det är viktigt som vuxen att vara medveten om att skillnader i intressen beror på vem man är och inte vad man är. På Björntomten ser man olikheter som något positivt och utvecklingsfrämjande. Detta stärker lusten att finna kärnan inom sig själv och motverkar traditionella könsrollsmönster.
Byta namn på huvudpersonen
Eftersom många av dagens författare är uppvuxna i ett samhälle med traditionella könsmönster så möts barn ofta av traditionella könsroller i barnböcker. Det behöver inte innebära ett problem. Men det kan bli ett problem om sagor av detta slag dominerar bland böckerna man läser. Ett sätt att belysa den skeva fördelningen med starka och aktiva pojkar och svaga och inaktiva flickor i barnböckerna, är att som pedagogerna på Björntomten byta pojknamnen mot flicknamn och tvärtom i barnböckerna.
I programmet ”Jakten på Jan Lööf” kunde vi se hur pedagogerna på Björntomten bytte namn på huvudpersonerna i Jan Lööfs böcker. I boken Örnis bilar får huvudpersonen Örni heta Anna istället och i boken Pelle hjälper en riddare får riddaren Pablo heta Paula. Med denna enkla metod får flickor möjlighet att identifiera sig med en handlingskraftig individ och pojkar får identifiera sig med en icke aktiv bifigur som har tillgång till sina inre känslor - även rädsla. Denna metod ökar också förståelsen för birollens funktion. Alla kan ju inte alltid vara huvudpersoner. Och som Kajsa Wahlström skriver, det är viktigt för både flickor och pojkar att omväxlande få axla huvudrollen och birollen. På så sätt får barnen tillgång till ett bredare spektra av karaktärer att identifiera sig med.
Språket inordnar och rangordnar
Om man som pedagog funderar över vikten av att öka möjligheterna till olika roller för barnen på förskolan, kan man hämta näring ur Vygotskijs teorier om hur vi människor präglas av språket – av det som sägs. De språkliga färdigheter barnet efterhand tillägnar sig bidrar till att reorganisera hela det kognitiva system som barnet använder för att förstå sin omgivning. Det betyder att även det skrivna språket som barn får höra vid högläsning i allra högsta grad ger de verktyg som behövs för att inordna och rangordna sin tillvaro. Därför är det viktigt att titta på vad som egentligen står i bilderbokstexten. Vad skrivs och hur skrivs det? Om man då som vuxen och pedagog vill ge både flickor och pojkar möjlighet att få identifiera sig med olika karaktärsdrag och handlingsmönster så är det ett utmärkt sätt att låta huvudpersonerna i barnböckerna byta namn. För målet är, som Ingeborg Björnvall säger, att få vara tillsammans - men på lika villkor.
Av Anna Wennergren