Etologi betyder läran om djurens beteende och orsakerna till det. Ordet etologi etablerades 1937 och kommer från de grekiska orden "ethos" som betyder vana eller sed, och "logos" som betyder lära. Etologin är en modern gren av biologin.
De första stegen mot att studera djurens beteende på ett vetenskapligt sätt togs i slutet av 1800-talet, då den ryske fysiologen Ivan Pavlov studerade betingade reflexer. Pavlov studerade i första hand hur matsmältningen fungerade, och för detta fick han Nobelpriset i medicin år 1904. Inom ramen för sin forskning gjorde han experiment där han tränade hundar att reagera på olika ljud.
Etologins grundare
På 1930-talet börjar man på allvar studera djurens beteende som ett eget forskningsområde. Föregångarna, som närmast kan sägas vara grundarna av etologin, var den österrikiske zoologen Konrad Lorentz och holländaren Niko Tinbergen. De studerade främst fåglar. En annan viktig person i etologins historia är Karl von Frisch, som redan 1923 beskrev hur honungsbin kommunicerar genom att dansa i speciella mönster. På 1950-talet tog den etologiska forskningen fart och det inträttades etologiska avdelningar på flera universitet i Tyskland och Österrike.
I början studerade etologerna oftast just fåglar och insekter. Dels för att deras beteende är väldigt tydliga och lätta att studera, dels för att beteendena är nästan helt medfödda och inte förändras av de yttre omständigherna i speciellt hög grad. Lorentz, Tinbergen och von Frisch fick tillsammans Nobelpriset i medicin 1973 för sina upptäckter inom etologin.
Ersatte gammal folktro
Etologin är alltså en ganska ny vetenskap. För bara hundra år sedan hade man egentligen ingen aning om vad djur gör ute i naturen. Det som fanns var en del folkliga föreställningar som låter helt vansinniga idag. Till exempel trodde man att svalorna övervintrade på sjöbottnen. Svalorna samlades kring fågelsjöarna på hösten innan de försvann, och då drog man den slutsatsen. Idag vet vi att svalorna är flyttfåglar som flyger söderut på hösten och återkommer på våren.
I huvudsak är etologin en beskrivande vetenskap. Man beskriver bestämda beteenden och de faktorer som utlöser dem. Vissa beteenden är medfödda eller instinktiva, och förlöper helt automatiskt när de utlösts av en yttre eller inre impuls. Djuret utför vissa rörelser enligt ett fast mönster.
Inlärt eller medfött?
Behaviourismen, en gren inom psykologin som utvecklades i början av 1900-talet, betonade främst inlärningen som grund för allt beteende, men Konrad Lorentz bröt med den föreställningen och såg i stället beteenden som arttypiska, medfödda program hos individen. Inlärning var bara "de medfödda formerna för möjliga erfarenheter". Ett exempel på detta är den prägling som sker hos nyfödda fågelungar. Idag är man mer öppen för att det finns en glidande skala mellan medfött och inlärt, och att vissa beteenden i mycket hög grad styrs av individens egna erfarenheter och slutsatser.
Studera i fält - eller i lab?
Hur går det då till när etologer studerar djurens beteende? Det första steget är att ta reda på vad djuren gör, och ett sätt är att åka ut med kikare i skogen och systematiskt anteckna eller spela in det man ser. Nästa steg är att ta reda på mer om varför djuren beter sig som de gör, och då gör man ofta olika typer av experiment.
Man tar in djuren i laboratoriet och utsätter dem för olika tester, som till exempel inlärningsförsök. Det är viktigt att arbeta med djuren i kontrollerade experimentsituationer, eftersom laboratorieresultat ska kunna upprepas och därmed bekräftas av andra forskare. Risken är dock att djur i fångenskap beter sig annorlunda än i det fria, och där har fältstudierna en viktig roll. Fältstudierna kan också ge bra uppslag till många experiment. Ett gränsfall är när man studerar djurflockar som hålls i hägn.
Text: Anders Hultman