Kortison - en omdiskuterad välsignelse

Kortisonet slog ned som en bomb på 1940-talet och botade sjukdomar som inte kunde botas tidigare. Men lyckan var kortvarig, när biverkningarna visade sig vara värre än sjukdomen. Idag har användningen av kortison modifierats, men kortisonrädslan lever till viss del kvar.

- Att inte använda kortison när man behöver det är mer förödande än kortisonets biverkningar. Det säger överläkare och professor Pontus Stierna vid Karolinska Institutet.

Dramatiska tillfrisknanden
Kortisonet som läkemedel uppstod på 1940-talet. Patienter med bland annat ledgångsreumatism och svår astma botades mirakulöst, och kortisonet hyllades. Tidigare rullstolsbundna personer kunde resa sig upp på bara några timmar.

Till en början användes extrakt från grisars och oxars kortisol - kroppens egna naturliga stresshormon som produceras i binjurarna och fungerar liknande kortisonmedicinen. Men mer forskning gjorde det möjligt att framställa kortison på kemisk väg, för att få ner priset och få en större tillgänglighet på preparatet. Eftersom patienterna tillfrisknades så snabbt, ibland redan efter 12 till 24 timmar, gjordes aldrig några blindstudier för att försäkra sig att kortisonet var riskfritt.

Efterhand uppdagades emellertid bieffekter som många gånger var allvarligare än själva sjukdomen, bland annat benskörhet, muskelförtvining och diabetes. En allmän rädsla för kortisonet uppstod. Men kortisonet hade en revolutionerande effekt på många sjukdomar, och att undanhålla det var inte etiskt försvarbart. Sedan 1950- och 1960-talet har kortisonanvändningen renodlats genom att minska doserna och applicera preparatet lokalt där det behövs, genom nässpray, sprutor, krämer och inhalatorer. Behandling av inflammatoriska sjukdomar som astma, allergi och eksem har fått ett rejält uppsving.

Skepsis mot kortison
I mitten av 1990-talet började kortisonet åter att omdebatterat i internationell fackpress. Läkemedelsföretaget Astra Draco ifrågasattes på grund av den dos med kortison som astmainhalatorn Pulmicort innehåller. Barn och ungdomar ansågs stanna i växten, kvinnor drabbas av benskörhet, och även diabetes kunde drabba de som använde måttliga mängder av kortison. Pontus Stierna anser att riskerna förstorades upp.

	Pontus Stierna, professor och överläkare vid Karolinska institutet. Foto: Anna Björklund

- Efter det att kortisonet började användas lokalt trodde man att det var riskfritt med kortison. Det är bara delvis sant. Många års användning av kortison, även lokalt, kan i sällsynta fall ge biverkningar om patienten är känslig mot kortison. Utvecklingen går hela tiden framåt, så sedan dess har användningen förbättras ytterligare.

De personer som är känsliga mot kortison är de personer som redan har de symtom som medicinen kan ge biverkningar av och även ytterligare en grupp på cirka en av hundra. Ju äldre personen är, ju större är även risken för att få biverkningar. För dessa personer är det riskfritt att använda kortison lokalt i små doser, men de ska vara försiktiga när det tas i tablettform. Innan dosen kortison ska ökas görs därför en hälsokontroll där bentätheten och blodsockret mäts, sömnkänslighet och oro utreds, och huden undersöks.

- Men det viktigaste vi kan göra är att ställa en del livsstilsfrågor för att utreda om det går att höja dosen. "Hur långt går du varje dag?" är förvisso en känslig fråga att ställa, men i många fall väsentligare än alla labbtest, säger Pontus Stierna.

Rädslans paradox
Att undvika kortison i rädsla att dra på sig oönskade bieffekter kan många gånger leda till en ökad dos av kortison på sikt.

- Oftast märker vi att personer som är rädda för att få i sig för mycket kortison i regel har använt mer kortison i sitt liv än andra. Om de i stället hade tagit en liten dos kortison tidigt i behandlingen, skulle de slippa ta större doser senare i livet för att få bukt med de sjukdomssymtom det ledde till.

Samma symtom som kan förekomma vid bieffekter kan uppstå om inte kortisonet används. En omdiskuterad bieffekt är att barn stannar i växten.

- Bieffekten av både astma och kortison är att barns växt kan hämmas. Det stämmer att barn kan förlora en centimeter av kortisonanvändning. Men att underlåta använda kortison vid astma kan också hämma växten. Används däremot kortison rätt främjas snarare tillväxten, menar Pontus Stierna.

Kortisol - livsviktigt
Kroppens eget hormon kortisol är livsviktigt för en rad funktioner i kroppen, bland annat för ämnesomsättningen. Kortisolet ökar energitillförseln till musklerna och hjärnan när kroppen utsätts för fysisk och psykisk påfrestning. Kortisolet har även antiinflammatoriska egenskaper. Produktionen varierar under dagens lopp med de olika utmaningar som kroppen står inför. Vid fysisk och psykisk påfrestning, skador och infektioner, ökar produktionen av hormonet så att kroppen ska kunna hantera belastningen.

Att inte använda kortison vid exempelvis astma är väldigt stressande för kroppen, och den naturliga kortisolutsöndringen ökar. Även vid vanlig stress utsätts kroppen för sitt eget stresshormon, och detta leder till samma biverkningar som kortisonet. En ständigt hög kortisolproduktion är lika ohälsosam som att utsätta kroppen för konstant kortisonbehandling.

Tidig användning
Det går att minska kortisonanvändningen vid astma och allergi. Sätter man in behandling tidigt när symtomen blir synliga, slås inflammationen ut eller hämmas med en bråkdel så stor dos av kortison. Allra helst skulle kortisonet behöva sättas in innan symtomen ens blir märkbara.

- Självklart kan vi inte börja bota patienter som inte vet om att de är sjuka. Men rent teoretiskt kan man låta en person blåsa i ett teströr, och en eventuell inflammation i lungorna skulle kunna upptäckas. Då skulle vi kunna sätta in doser några gånger i veckan och astman skulle aldrig behöva blossa upp någonsin. Men det tillhör framtiden, säger Pontus Stierna.

Text: Anna Björklund