Underarter
3 underarter.

Mått och vikt
Längd 75-120 cm. Svansen är 25-40 cm. Vikt: 15-40 kg.

Utseende och kroppsbyggnad
Stora, breda bakfötter med simhud, framben med kraftiga klor. Pälsen är mycket tjock och glänsande, mörkbrun med vita stickelhår. Ungarnas päls är ljusare. Små, rundade öron, små ögon, en kort, bred nos. Den är det minsta havslevande däggdjuret, och håller värmen inte genom ett späcklager, utan genom den täta pälsen som ger ett isolerande luftlager runt kroppen.

Utbredning
Norra Stilla Havet, från den kaliforniska kusten upp till Alaska. De största populationerna finns på öarna söder om Alaska.

Miljö
Lever helt i havet och går bara sällan iland. Favoritmiljön är de täta undervattensskogarna av kelp.

Föda
Havsuttern fångar fisk, men är annars specialist på olika bottenlevande djur som sjöborrar, musslor och snäckor. Den jagar varje dag och måste äta ganska mycket för att hålla ämnesomsättningen och värmeproduktionen igång. Av den anledningen är levern ovanligt stor.

Beteende
Havsuttern tillhör de djur som använder verktyg. Den använder en sten för att knäcka skalet på sina byten. Den ligger på rygg med stenen på magen och slår bytet hårt mot stenen. När den sen dyker tar den ofta stenen med sig i armhålan. Havsuttern är flocklevande, ungarna är lekfulla och stannar länge hos sin mor.

Fortplantning
Huvudtiden för brunst är oktober till november, men havsuttrar kan para sig på andra tider också. Äggets implantering fördröjs ofta, precis som hos sälar, så att ungen ändå föds vid rätt tid på våren. Det föds oftast bara en unge, som följer sin mor i över ett år.

Skyddsstatus, hot
Den täta, vackra pälsen höll på att bli artens undergång. Kring sekelskiftet fanns det så få att man trodde att arten var dödsdömd. Men en strikt fridlysning har gjort att den har återhämtat sig, även om det går långsamt. Ett hot är späckhuggare, som gärna jagar havsutter.