Antirasismen är den bästa medicinen mot rasism Nazismen i Sverige är död. Det känns som något man pratar om i skolan, om han den där Hitler som var en galen man i mustasch som dödade massa människor för att de var judar. Det finns
inte i Sverige. Folkfronten och Svenska Motståndsrörelsen är bara ett gäng missanpassade ungdomar med trasslig uppväxt, som inte vet bättre och som träffas för att supa. Eller är det så?
UR:s program om högerextremismen i Sverige visar på en stor problematik som i mångt och mycket står oemotsagd. Problemet med öppet rasistiska organisationer är i diskussionen marginaliserat till att endast handla om bråkiga grabbar med trasslig hemtillvaro. Men UR visar tydligt på hur brett problemet är, att samhället står handfallet och ser på hur unga killar (och tjejer) dras in i en destruktiv krets där hatet mot det annorlunda är det som identifierar gruppen.
Att Folkfrontens länsledare i Östergötland, Jonas Andersson ges utrymme i programmet kan man tycka mycket om. Men det som Andersson säger är viktigt att lyssna till. Det visar på vilken typ av grund som dessa ideologiska nationalister står på – att Sverige är ett homogent land som inte ska pådyvlas andra kulturella identiteter än de svenska. Men Sverige har aldrig varit ett homogent land, utan Sverige har alltid präglats av en kulturell mångfald – något som också är viktigt att
påpeka och som utvecklat det land som vi har idag. Oavsett om det handlar om mat, religion, seder och bruk eller något annat så är Sverige en produkt av mångkulturella influenser från världen över.
Folkfronten kan kännas långt borta, men glöm inte att Sverigedemokraterna förespråkar en liknande hållning i förhållande till kultur. De pratar i liknande termer om religion och kultur, som Folkfronten gör om etnicitet och kultur. Tydligare än någonsin blev det när Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson gick ut på aftonbladets debattsida och proklamerade att islam är det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget. Och det här är ett parti som aspirerar på riksdagsmandat 2010.
Sverigedemokraterna är verkligen inte nazister. Men det är viktigt att inte glömma att den kulturrasism som partiets invandringskritiska politik är uppbyggd kring har sina rötter i Bevara Sverige Svenskt – en rasistisk rörelse som växte fram under 80-talet – och att partiprogrammet inte förändrats radikalt sen tiden då nazister figurerade inom partiet.
Vi kan ofta känna en stor ilska mot dessa grupperingar och nätverk, som bygger sin ''politiska'' uppfattning på hat och konspiration. Sverige har fått kritik från FN för att rasistiska organisationer tillåts existera. Men ett förbud mot denna typ av ideologier vore direkt skadligt, precis som den avhoppade nazisten nämner i UR:s inslag. Den nazistiska rörelsen är marginaliserad i Sverige, men den är så pass känd att vi kan föra en debatt kring vikten av att motverka den. Skulle det vara förbjudet att vara nazist i Sverige skulle rörelsen inte försvinna, utan verka i det tysta än längre ifrån samhället och från debatten. Likväl som en ung kille med en nazistsymbol på tröjan inte ska bemötas med ilska och förbud av sin lärare eller rektor, ska inte den nazistiska rörelsen bemötas med samma hat som den själv är uppbyggd kring. Det är viktigt att vi har ett öppet samhällsklimat i Sverige där alla tankar kan stötas och blötas. Yttrandefriheten är bra, även om den självklart bör begränsas i lagstiftning för att inte individer ska känna sig kränkta. Men vi måste aktivt diskutera dessa frågor på alla nivåer i samhället, så att de effektivt kan motverkas och alla människor lika värde kan främjas.
Skolan har här ett stort ansvar – självklart tillsammans med föräldrar och ungdomarna själva – att möjliggöra en demokratisk utveckling för barn och unga i Sverige. Den svenska skolan måste stärka sitt antirasistiska engagemang mycket mer. Det handlar dels om att bemöta dessa ''missanpassade ungdomar som inte vet bättre'' med dialog och öppenhet. Skolan måste få verktyg att kunna bemöta och diskutera dessa frågor på ett öppet och nyanserat sätt, inte direkt bara förbjuda och förkasta. Det skapar än mer hat gentemot det man redan hatar.
Med det handlar också om att bryta den sociala segregering som sker mellan olika etniska grupper, inte bara mellan svenskar och ungdomar med utländsk bakgrund utan också mellan olika invandrargrupper. Det här är varken ett invandringsproblem eller ett svenskproblem, det är ett samhällsproblem som vi alla berörs av i någon form. Skolan har det största ansvaret att fostra unga till en bra framtid, där måste också antirasism ingå som en del i det fostrandet.
Ungdom Mot Rasism samlar drygt 3 000 unga mellan 13-25 år, som valt att aktivt ta ställning mot en sådan utveckling som Folkfronten och Sverigedemokraterna förespråkar. Vi tycker att det är viktigt att skolor ser sitt ansvar i den problematik som finns. Vi gör vårt bästa i att erbjuda unga en plattform för att samtala om rasism och främlingsfientlighet i Sverige, men skolan behöver också erbjuda möjligheter för dialog kring sådant som ungdomar funderar på och som engagerar.
Och just dessa frågor är något som engagerar, vare sig det är positivt eller negativt.
Ola Karlman
Ordförande Ungdom Mot Rasism »
Läs också Ola Karlmans ordförandeblogg »