Rasismens historia

Apartheid och raspolitik

Två personer har kommit att symbolisera kampen mot rasism, förtryck och orättvisor, Nelson Mandela och Martin Luther King.

I efterkrigstidens USA och Sydafrika fortsatte rasdiskrimineringen trots att alla kände till vad den lett till i Nazityskland. Lynchningar och raslagar i den amerikanska södern och Apartheid i Sydafrika är en del av 1900-talets bidrag till rasismens historia.

Medborgarrättsrörelsen i USA och antiapartheidrörelsen i Sydafrika och runtom i världen gav resultat. Konkreta bevis på det är att Nelson Mandela blev president i Sydafrika och att USA idag har en president som för bara 50 år sedan inte ens hade haft möjlighet att rösta.

År 2009 blev Barack Obama president i USA. Men hur hade det sett ut för 40 år sen? Efter andra världskrigets slut, när Europa sa ”aldrig mer!”, fanns det fortfarande länder som drev en hård och systematisk raspolitik; segregationens USA och apartheidens Sydafrika.

Det starka budskap som handlar om medborgarrättsrörelsen i USA, med Martin Luther King i spetsen, och ANC och Nelson Mandela i Sydafrika, är att människor kan göra motstånd och förändra världen. Bland annat visas ett längre stycke ur Martin Luther King’s berömda tal ”I have a dream…”.


Efter nazisternas folkmord på sex miljoner judar under andra världskriget, bestämde sig människor i hela världen för att säga: Aldrig mer! Nu fick det vara slut på rasism och folkmord! Man skrev nya lagar och regler som förbjöd länder att behandla folk illa på grund av hudfärg, religion eller kön.

Men i USA, och framförallt i de södra staterna, hade den ”vita” befolkningen fortfarande speciallagar som bestämde att svarta

• inte fick rösta
• inte fick sitta på bussäten reserverade för vita
• inte gå på bio
• inte äta på restaurang
• eller besöka toaletter för vita.
   

I Sydafrika var det ännu värre. Där hade regeringen skrivit nya raslagar som skiljde de ”vita” från de ”svarta” helt och hållet. Det här rasistiska systemet kallades för Apartheid.

Apartheid betydde

• att de svarta inte fick gå någonstans,  överhuvudtaget, utan tillstånd från de vita.
• De fick inte bo var de ville, utan var tvungna att bo i fattiga områden utan el och vatten.
• Och många tvingades att jobba för nästan ingenting i guldgruvor som de vita ägde och blev rika på.

Men om man protesterade mot apartheid blev man gripen av polisen och satt i fängelse.

Samma år som Martin Luther King håller sitt berömda tal "I have a dream... sätts Nelson Mandela i fängelse i Sydafrika för sin kamp mot rasism och Apartheid. I 27 år får han sitta inspärrad. Men i resten av världen höjs fler och fler röster för ett fritt och rättvist Sydafrika.

Den 4 april 1968, mördas Martin Luther King i Memphis, USA. Men medborgarrättsrörelsen lyckades driva genom flera lagar som förbjöd diskriminering.

Den 11 februari 1990, händer det som alla längtat efter. Nelson Mandela är äntligen fri. Apartheid-regeringen insåg att de var tvungna att frige honom för att förhindra att ett blodigt inbördeskrig i Sydafrika. Tre år senare får Nelson Mandela med Nobels fredspris. I april 1994 väljs Nelson Mandela till Sydafrikas första svarta president. 

Människor som Nelson Mandela och Martin Luther King är exempel på att det går att kämpa emot. Alla bär vi inom oss möjligheten att göra skillnad.