Hej. Jag upplever ett ganska utbrett tänk om att "invandrare är bra så länge de jobbar men annars är de skit då har de inget här att göra". Jag upplever i min vardag när jag träffar vilken Svensson som helst och pratar politik eller liknande samhällsdiskussioner att de har en fientlig inställning till invandrare. Smygrasism som jag kallar de! En del de bara rynkar på näsan när man som svensk umgås med invandrare och en del gör någon kort antydning "jaha de där djurena". Detta tycker jag börjar bli vanligare och vanligare än de här radikala uttalande från den stereotypa målgruppen unga män.
Man blir förvånad över att de inte är bara de här unga männen utan vem som helst. Några i min närhet som jag bara kan nämna på rak arm är min 60-åriga mormor, min 40-åriga granne, den 60-åriga kioskägaren som man ofta besöker och vänners vänner som man träffar hos dem ibland som är hur vanliga som helst; 2 barn, villa, volvo.
Min egen analys är att inställningen bygger på okunskap att de inte har behövt interagera med invandrare så de vet inget om dem och då uppstår en massa myter som går från mun till mun. Jag upplever också att den äldre generationen 40+ har en bild av en invandrare som bygger just på media, fördommar, okunskap och rykten. De har inte behövt beblanda sig med invandrare i sitt jobb eller i skolan. De yngre tycker jag har en lite öppnare inställning men det underlättar ju inte om deras föräldrar har en främlingsfientlig inställning.
När vi pratar om rasism tänker vi ofta på de yngre men något måste ju också hända hos de äldre. Om vi ska bryta denna trend måste vi ju nå ut till dem också. Jättesvårt! Man kan hoppas att ungdomar som träffar invandrare i skolan och i samhället bryter fördomarna och att föräldrarna ser att det finns något att lära från den yngre generationen.
Från: Cecilia