Vanitasmåleri
Många av vår tids kända konstnärer har inspirerats av 1600-talets vanitaskonst, där framför allt dödskallen är ett centralt motiv. Andy Warhol har utnyttjat den enskilda dödskallen i en rad verk, liksom den svenska konstnären Erik Dietman samt Carsten Regilds i "Still life" från 1970. Vad är vanitasmåleri egentligen och vad står det för?

Mette Lagergren har frågat Tomas Björk, universitetslektor i konstvetenskap på Stockholms universitet.

Vad är vanitasmåleri?
Ordet vanitas kommer från latinet och brukar översättas med "tomhet" eller "fåfänglighet". Vanitaskonsten innehåller olika förgänglighetssymboler och uppmanar betraktaren till eftertanke; att livet är kort, människan bräcklig samt att rikedomar och framgångar är förgängligt.

Syftet med målningarna var också att varna för vad som på 1600-talet uppfattades som förkastliga modeföreteelser, det gällde till exempel snäcksamlande som var populärt, den nymodiga tobaksrökningen och den så kallade "tulpomanin".

Tulpomanin var den tidens stora spekulationsbubbla, priserna på tulpanlökar drevs allt högre och det lär har funnits fall där hela egendomar har bytts mot en enda ovanlig tulpanlök.

Vilka symboler utmärker en vanitasmålning?
Den mest uppenbara vanitassymbolen är dödskallen, som på ett ganska uppenbart sätt visar på människans dödliga natur. Andra exempel på vanitassymboler är ljusstakar, timglas, böcker och blommor.

Hur ska man tolka symbolerna?
En del föremål är nästan självförklarande, som t ex dödskallen. Den ger just den här vanitastanken nästan automatiskt.

Sen kan ett föremål ha flera betydelser. Den ömtåliga kinesiska vasen till exempel signalerar en känsla av flyktighet. Kinesiska vaser var under 1600-talet oerhört dyrbara föremål och vasen kan påminna om det fåfängliga i att förvärva dyrbara föremål. Om vasen dessutom är tom kan den signalera begreppet tomhet, som ju var en viktig betydelse av ordet vanitas.

Varifrån kommer vanitasmåleriet?
Vanitasmotiv i måleriet förekommer i de allra flesta europeiska länders konst, men är kanske allra vanligast i Holland omkring år 1620 och särskilt inom stillebenmåleriet. En majoritet av de konstnärer som målat vanitasmotiv har anknytning till staden Leiden. Detta beror förmodligen på att kalvinismen var särskilt stark vid stadens universitet. I Calvins morallära fördöms allt världsligt.

Varför började man måla förgänglighetssymboler?
När det gäller 1600-talet så var ju det en tid som i hög grad präglades av krig och av pesten. Så det är väl ganska lätt att tänka sig att 1600-talsmänniskan faktiskt uppfattade döden som en allestädes närvarande makt som kunde slå till i stort sett när som helst.

Det är just den här allmänna tidsandan som har befrämjat intresset för de här vanitasmotiven. Men sen så har naturligtvis den här reformerta moralläran, särskilt i den kalvinistiska formen, utgjort en särskild intellektuell bakgrund för framväxten av vanitasmåleriet.

Bibeln var en viktig inspirationskälla, hur då?
På många ställen i Bibeln så förs det fram tankar som kan sägas stå i en sorts förbindelse med vanitasmåleriet. Det mest bekanta är ju säkert predikarens ödesmättade ord: Fåfänglighetens fåfänglighet. Allt är fåfänglighet. Men även på andra ställen, till exempel i Jobs bok, så kan man läsa om människan som likt ett blomster växer upp och vissnar bort.

Sådana här tankar förekom också inom den holländska skönlitteraturen. Författare manade ofta till besinning inför livets korthet.

En annan viktig roll spelar den så kallade emblemlitteraturen, en didaktisk, uppfostrande, litteratur. Den bestod av en sorts bildsamlingar som hade en tredelad uppbyggnad. I mitten så fanns en bild och över bilden fanns ett kärnfullt formulerat motto och under bilden finns en mer utförlig förklaring till mottot och bilden. Det kunde till exempel röra sig om en varning till läsaren för att röka eller dricka.

Vanitassymbolerna