lapplandskriget dels krigsbarnens situation, dels Sveriges reaktion på kriget. Finland kände sig efter kriget svikna av Sverige, men hade Sverige något val? Om man gick ut i strid på Finlands sida drev man då inte in Sverige i ett världskrig?
Det som har berört mig mest i arbetet med programmet är hur människors liv kan ta en helt annan vändning på grund av saker som står utanför människans egen möjlighet att styra över.
Inte visste Liisa att hon en dag skulle hitta en lapp när hon kom hem från skolan, där det stod att hon skulle anmäla sig till finska lottakårens tjänstgöring och att den tjänstgöringen skulle föra henne till Sverige? Eller Olof att han skulle få lämna Helsingsfors stadsliv för ett liv i strid?
I Sverige var det beredskapstid och de flesta män var inkallade att vakta nationens gränser, men några ville göra mera och inte stilla se på när kriget ven på andra sidan gränsen. De gick med i frivilligkåren. Bengt som är med i programmet var en av dem som gick med i frivilligkåren och åkte över till Finland för att hjälpa grannfolket att slåss mot hotet från öst.
Under inspelningen åkte vi upp till Haparanda. En stad som under kriget blev en knutpunkt både för krigsbarnens resor från Finland och för svenska frivilliga som hade bestämde sig för att åka över för att hjälpa Finland strida mot Sovjet. Det är lätt att förstå Haparanda-bornas förfäran när deras vänners hus, på andra sidan Torne älv, brändes upp av retirerade tyska trupper.
