- Homo- och transsexuella personer i Iran har det mycket svårt. De har ingen trygghet, vare sig i familj, samhälle eller hos de närmaste. Det finns ingen framtid. Man har inte nuet och när man blickar tillbaka är det fullständigt tomt.

Särskilt tydliga är problemen inom arbetslivet. - Man har svårt att bli anställd, och blir man det blir man uppsagd så fort någon får reda på det. Många får inte sin lön eller utsätts för mobbning, tvångsarbete och utsugning. Sayeh har själv drabbats. - Jag arbetade först på ett rikskontor, där sade de upp mig väldigt snabbt. Sedan fick jag arbete

på ett privat företag, men blev avskedad efter två månader och fick bara lön för en månad. Så jobbade jag i en affär. De kastade ut mig efter tio-tolv dagar.

Könsoperationer är relativt vanliga i Iran. Det kan verka märkligt, men många homosexuella män tror att det ska bli lättare att klara sig om de ser ut som kvinnor.

- Men alla könsopererade är olyckliga i Iran. Några har lurat sin familj på pengar. De kanske fick pengar för att åka utomlands och studera, men använde pengarna till en operation istället. En del tar emot pengar för att gå med på att skilja sig från sin familj och använder dem till operationen. En del är tvungna att prostituera sig.

Sayeh känner själv till en man som tvingades prostituera sig, Shohre.

- Tack vare Khatami-regeringen har antalet arresteringar och liknande minskat. Å andra sidan tvingas de betala högre mutor eller bli sexuellt utnyttjade. Det händer inte så ofta att de hamnar i fängelse, men Shohre och två av hennes kompisar satt i fängelse i ungefär fyra månader.

Och Sayeh själv har också drabbats av polispatrullernas övergrepp.

- De slog mig med en kabel. Min högra käke gick sönder, både upp- och nertill. Näsbenet bröts och jag fick skador i huvudet. Jag låg åtta dagar på sjukhus. Jag tror inte att någon var mera hjälplös då än jag. Mer nedbruten och mera ensam än jag var ingen.

Att få vård är annars inte helt enkelt.

- Jag hittade en tandläkarpraktik med bra priser. Men när en i personalen kom på att jag är trans kom de med ursäkten att de inte hade några pengar och att apparaturen var ohygienisk. Sen backade de och sa rakt på sak att de inte vågade riskera att bli hiv-smittade.

Sayeh vågar inte hoppas mycket på framtiden.

- Jag vill praktisera i en affär ett tag, för att lära mig att sälja kristall eller hygienisk kosmetika. Sedan vill jag sälja en av mina njurar, vilket inbringar fem miljoner (ungefär 50.000 svenska kronor), och tillsammans med en kompis som fått ett litet arv starta eget.