Bakom järnridån

1989 drogs järnridån åt sidan och ett nytt Europa kunde mötas. Det var som om andra världskriget äntligen var slut. Då hade vi levt i dess skugga i nästan 45 år efter att striderna upphört.

När Sovjetunionens armé drog fram mot Berlin i krigets slutskede fanns redan en plan för de länder man befriade. Östeuropas länder skulle bli lydstater under den ryska moderns kappa. Men varför protesterade inte de västallierade mer mot det som skedde? Storbritannien och Frankrike hade ju, till exempel, bara några år tidigare gått i krig mot Tyskland för att Polen skulle förbli fritt. Nu såg man bara på när Polen, mot folkets vilja, blev ett kommunistiskt land.

Ända fram till murens fall sågs stabiliteten i Europa som viktigare än de miljontals människor som förflyttades, förvisades och förtrycktes enligt den sovjetiska planen. ”Bakom järnridån” handlar om de människorna, och om deras försök till protester och uppror.