marginaliserade, deras – ofta fashionabla - hem hade de fått lämna efter andra världskriget när röda armén och den Tjeckoslovakiska regeringen tvingade dem att fly. De hamnade som pigor och drängar på gårdar på landsbygden, eller skickades till andra delar av landet för att hjälpa till i uppröjningsarbetet.
De flesta som blev kvar var de som var hantverkare eller på andra sätt kunde hjälpa landet på fötter igen efter kriget. Medan den nya överhögheten tog över deras hus och ägodelar. Alla andra sudettyskar drevs ut ur landet, till det besegrade Tyskland. Det spelade ingen roll om man hade varit motståndare till Hitler, alla sudettyskar behandlades lika.
En som inte väntade på att röda armén skulle komma till Karlsbad, var Renate, utan hon lämnade landet innan dess genom att fly över bergen. Renate berättar att hon under hela den tiden som muren fanns aldrig åkte tillbaka till sin gamla hemstad. När hon sedan återsåg Karlsbad efter murens fall så blev hon förskräckt över hur förstörd staden var. Tiden hade farit våldsamt fram emot staden.
Sudettyskarnas öde kan anses hårt, men många av dem valde att hälsa den nya ledaren i Tyskland som en befriare. Ett beslut som de efter kriget fick betala högt för.
