- Jag var 17 år då andra världskriget började. 1942 skickades jag till Stalingradfronten - mitt första krigselddop. Från Stalingrad gick vi mot Berlin. Jag sårades tre gånger. Stred vid Dnjepr, i Ukraina vid Polens befrielse och i Berlin. Flera arméer gick in i Berlin samtidigt den 20 april 1945. Den 21:a var bland annat min armé redan i förstäderna.

- En scen jag minns är en tysk sergeant som hade fått benet bortslitet. Benpipan stack fram, men han levde och vi samlades runt honom. Nån sa: "Skjut honom, så han slipper plågas. Men ingen vågade. Vi lade förband på honom. Men då föll en granat och han sprängdes. Vi var trots allt humana.

- Goebbels propaganda var mycket effektiv så vi fick inte bara slåss för varje kvarter, utan för varenda våningsplan, vartenda rum. 27 april stod vi vid regeringsbyggnaderna. Här gjorde vi halt. Det var risk att vi skulle skjuta på varann. Vartenda regemente hade gjort en flagga som just de ville hissa på riksdagshuset.

Valentin Varennikov bar en av de erövrade tyska flaggorna vid den stora segerparaden senare. Var det en ära att bära flaggan? - Givetvis! Det går inte att jämföra med något! Det var en symbol för vårt mod och vår heroism - för vad vårt samhälle och folk var mäktigt. När vi firar segerdagen bärs flaggan från museet till Röda torget. Gammelkommunister brukar man kalla de

ryssar som vill tillbaka till den gamla tiden, till tiden innan murens fall. Valentin Varennikov är en av dem.

- Vi fostrades till att statsöverhuvudet skulle trygga folkets lyckliga liv. Stalin genomförde industrialiseringen, mekaniseringen, kollektiviseringen av jordbruket och en kulturell revolution på tio år. Vi hade en tillväxttakt på 10 % efter den andra femårsplanen. Det var som en saga. Under Stalin gjordes allt för att vi skulle kunna ge oss upp i rymden. Vi flög under Chrustjev, men förberedde allt under Stalin. Vi trodde på våra ledare. Chrustjev ställde till mycket, men han var ingen förrädare. När Gorbatjov kom var han en förrädare.

Så när militärer genomförde en statskupp mot Gorbatjov 1991 var Varennikov en av de mest aktiva, något han suttit i fängelse för (han beviljades amnesti, men vägrade att acceptera). Nu är han med ålderns rätt pensionerad. Stolt över sitt förflutna inom Röda armén, och fortfarande aktiv, men nu som författare.

- Jag har 14 sovjetiska ordnar och 9 utländska, dessutom sammantaget totalt nära 50 medaljer. På sistone har jag skrivit 7 böcker om det tjugonde århundradet i vårt land.