Hotet mot Sverige


Under hela kalla kriget ansåg många att det fanns ett reellt invasionshot mot Sverige från Sovjetunionen. Men varför skulle de ha velat invadera Sverige? I bakgrunden finns en rysskräck som funnits med oss ända sedan 1700-talet. Den fick ny fart i och med Stalins välde i Sovjet. I nära minne fanns också finska vinterkriget. Uppenbarligen kunde Sovjet ge sig på ett litet grannland, varför då inte Sverige?

Efter andra världskriget fanns också en föreställning om att Sovjetunionen inte var nöjda

med vad de fått i kriget och snart kunde komma och ta resten. För Sovjetunionen hade redan visat sig vara både aggressivt och expansivt. Man hade lagt under sig hela Östeuropa och sedan försvarat det stenhårt mot alla utbrytningsförsök (det här kan man läsa mer om under avsnittet "Bakom järnridån").

Men Sverige? Få trodde nog ändå att Sovjetunionen tänkte sig ett anfall bara för att ta Sverige och införliva i östblocket. Det var snarare som en del av en större konflikt en invasion kunde tänkas. För Sverige hade inget egentligt egenvärde. Det var som en språngbräda till hamnarna i Norge vi kunde bli indragna. Stora delar av den sovjetiska flottan riskerade att

bli innestängda i Östersjön vid en konflikt. Många tänkte sig ett storkrig nere på kontinenten, där USA skulle komma till västmakternas hjälp. Med hamnar i Norge skulle Sovjet ha haft helt andra möjligheter att skära av den hjälpen.

Det var också för den här eventualiteten det svenska försvaret byggdes upp. Sovjet skulle inte kunna lägga alla sina styrkor på en invasion av Sverige, tänkte man. Man räknade med att högst 20 % av Warszawapaktens stridskrafter skulle kunna användas i norra Europa. Eftersom Sverige hade valt att ställa sig utanför NATO var vi tvungna att räkna med att åtminstone till en början få försvara oss själva. Och då behövdes ett starkt försvar. Ett tag diskuterades till och med kärnvapen.

Några historiker har fört fram tankar om att hotbilden också förstärktes av de olika vapenslagen, som ett led i deras strävanden att få större andelar av försvarsbudgeten. Och att Sverige fick allmän värnplikt ses av vissa som ett led i socialdemokraternas strävan att späda ut den starka högeropinionen inom försvaret.

Följden blev hur som helst troligen att hotet kändes mer verkligt för gemene man ju mer det svenska försvaret växte. Varför skulle vi annars satsa så mycket pengar på det?

Men ryssen kom aldrig över havet. Om det berodde på att det svenska försvaret var tillräckligt avskräckande eller på att man aldrig egentligen tänkt sig en invasion, det kommer vi nog aldrig att få något svar på. Kanske är den mest troliga förklaringen att det aldrig uppstod någon världspolitisk situation där Sovjet hade något att vinna på en ockupation.