- Under Sovjettiden tjänstgjorde jag i den sovjetiska armén, alla skulle göra det, även jag.

Juris Rakis kommer från Liepaja i Lettland. Liepaja, med militärhamnen Karosta, var en av de viktigaste Östersjöhamnarna för Sovjetunionen. - Här fanns en enorm krigsbas. En annan fanns vid Tallinn i Paldiski och en tredje vid Kaliningrad. Alla var i krigsberedskap. Om det hade kommit en signal, då hade man bara . hur långt är det egentligen, 200 kilometer?

För vilka som var fienden, det tvivlade ingen på.

- I Karostas hangar fanns en speciell hangar där man gömde ubåtar. Och Liepajas ubåtar var tänkta att spionera på den närmaste omgivningen. De åkte inte till Portugal. Ubåtar har definitivt gått från Liepaja till Sveriges kust. Om en ubåt beger sig ut och kommer tillbaka två veckor senare och inte har varit på någon av de sovjetiska baserna - var har den då varit?

Ändå nämndes aldrig ett anfallskrig mot Sverige.

- Om man placerade krigsfartyg här så berättade man inte det verkliga skälet, utan man sa att man skulle skydda sig mot de hemska svenskarna och det hemska NATO, som skulle kunna vilja attackera.

Under Sovjettiden förändrades Liepaja.

- Till en början, fram till 1967, var det en handels- och fiskehamn. Men sedan stängdes allt, förutom en liten del som lämnades åt fiskefartygen. Resten intogs av den sovjetiska flottan. Det innebar också okontrollerad befolkningstillströmning, nya hus bara för arméfolk, nya kajer bara för krigsfartyg, allt, allt. Även infrastrukturen omorganiserades för militära behov. Själva militärhamnen förvandlades till en helt egen liten krigsstad där det endast bodde människor som hade med den sovjetiska armén att göra.

Tillströmningen av ryssar var alltså stor. Medan den gamla befolkningen var letter.

- Det är ingen som gillar närvaron av en främmande armé, men vi blev inordnade i Sovjetunionen med våld 1940, och det var bara att leva vidare. Men det fanns inget hat mot ryssarna som folk eller mot deras nationalitet, nej, hatet riktades mot regimen.

Och trots att de ryska militärerna lämnade Liepaja i augusti 1994, så finns spåren efter dem kvar.

- Den sovjetiska krigsmakten var väldigt stor och arvet som de lämnade efter sig kämpar vi med än idag. Det är inte bara bostadshusen, det är också skicket kajerna är i, ekologin och allt annat.