ur.se
  Om nazism och antisemitism Fakta Personer Berättelser från inspelningen av tv-programmet
Till: 
serie 1
serie 2
serie 3

Länkar
 
Index Historia 3
Aktuell mapp: Nazism och antisemitism
Kriminell kärlek
Finska krigsbarn
Folkhemmets baksida
Irans religiösa revolution
Bakom järnridån
Sverige under kalla kriget

Kontakta oss - ung@ur.se

Klicka här för att komma till ramps förstasida

syndabockar mota Moses svenska nazister visste ingenting svenskt järn nazistiskt arv



De eviga syndabockarna


Den stora depressionen drabbade världen på 1930-talet. Arbetslösheten var stor, ekonomin närmast kollapsade och samtidigt skedde stora politiska omvälvningar. En perfekt grogrund för främlingsfientlighet, som alltid göds av osäkerhet och rädsla inför framtiden.

De ideologiska strömningarna var också perfekta. Sverige hade redan 1921 inrättat ett rasbiologiskt institut.

Med det var vi tidigt ute, men många följde efter (det här kan du läsa mer om i avsnittet "Folkhemmets baksida"). Fosterlandet, historien och den egna folkstammen romantiserades, vilket ofta ledde till att andra demoniserades.

Mest demoniserade av alla blev judarna. Överallt i Europa fanns människor som snabbt pekade ut dem som ansvariga för allt ont som depressionen fört med sig. Det här var inget nytt. Redan på medeltiden hade man skyllt olyckor på judarna.
 
Pesten, naturkatastrofer - allt kunde läggas dem till last och beviset på deras eviga synd stod att finna i Bibeln, tyckte man. Det var ju ändå judarna som hade dödat Jesus.

I många länder var judar förbjudna att äga fast egendom. De kunde med andra ord inte bli bönder. Det som återstod var i stort sett handel, gärna kringresande sådan. Och den traditionen fanns med långt in på 1900-talet.

Sedan länge fanns också illasinnade rykten om en judisk konspiration med mål att ta över hela världen. Förfalskade pamfletter, bland annat "Sions vises protokoll" som sades bevisa den här konspirationsteorin, spred oro och säkert en känsla av ingen rök utan eld.

I den svenska nationalismen ingick ett upphöjande av den svenska odalmannen. Bonden var själva urtypen för en genuin och rejäl svensk, fast rotad på en och samma plats sedan generationer. Precis den bild man ville luta sig mot när allt annat kändes osäkert, farligt och hotfullt. En judisk gårdfarihandlare framstod som själva antitesen, och blev bland annat därför en symbol för allt ifrån ekonomiskt ocker till moraliskt förfall.

Nationalsocialismen i Tyskland hade skapat flykting- strömmar ut ur landet sedan 30-talets början. Många sökte sig norrut, till de nordiska länderna, för att få skydd och kanske börja ett nytt liv. Detta väckte oro.

Den svenska kakan framstod som allt mindre och allt mer osäker. Varför då dela den med ännu fler människor? I tider av arbetslöshet, varför ta in fler konkurrenter till de få jobb som ännu fanns?
  Läs mer om svensk antisemitism - klicka här

För de svenska myndigheterna var problemet ett annat. Nazityskland var en av våra viktigaste handelspartners, och dessutom fanns i Sverige många tyskvänner. Vissa av tradition, andra såg Hitlers samhällsbygge som föredömligt. Han verkade skapa ordning och reda och ekonomisk framgång mitt i depressionen.

Här i Sverige fanns också sedan århundraden en skräck för ryssen. Vad man än tyckte om utvecklingen i Tyskland, så framstod landet som en garant för att inte den ryska björnen skulle kunna härja hur som helst.