Ett annat populärt överklass-inslag i nazismen var den skeptiska synen på demokrati och allmän rösträtt. Nog hade Sverige fungerat bättre innan vem som helst fick vara med och bestämma? Och visst ville man gärna tro att svenskar, som ju sades höra till den ariska rasen, var lite bättre än andra folk.
Men nationalsocialismen är i grund och botten en ganska revolutionär ideologi. Nazisterna ville kullkasta det gamla och bygga upp ett helt nytt samhälle, och det låg knappast i överklassens intresse. Så många hamnade nog snarare inom extremhögern åsiktsmässigt.
Sedan var det också så att den svenska överklassen hade en ganska stark koppling till Tyskland. Många hade fått sin utbildning i Tyskland och hade vänner och bekanta där. Men att vara Tysklandsvän var faktiskt inte alltid samma sak som att vara nazist.
Längre ned på samhällsstegen var det framför allt bland landsortsbefolkningen som nazismen slog an. Bondeförbundet hade många antisemiter i sin organisation, ända upp på riksdagsnivå. Även i nordligaste Norrland fanns starka nazistiska fästen. Dels beroende på de många regementena, dels beroende på att den politiska polariseringen av tradition varit stor här.
I större städer var det framför allt ungdomar som lockades, kanske för att ungdomar alltid lockats av radikala rörelser med enkla, slagkraftiga budskap och tydliga mål.
I det svenska riksdagsvalet 1936 fick de nationella partierna inte mer än 0,7 % av rösterna, och det räknas ändå som deras bästa val. Men siffrorna säger inte allt. Många nazister fick inte rösta för att de var för unga (rösträttsåldern var 23 år). Hade man någon gång fått socialt understöd eller blivit straffad, förlorade man också sin rösträtt. Även här försvann många nationalistiska sympatisörer.
Dessutom fokuserade nazisterna sin mesta kraft på de orter där man trodde sig ha en chans att vinna störst inflytande, så trots att man aldrig fick någon representant in i riksdagen hade man platser i många landstigs- och kommunfullmäktige.
Utifrån valsiffrorna är det alltså fel att tro att den svenska nationalsocialismen var obetydlig. Man brukar räkna med att det fanns ungefär 30000 medlemmar och finansiärer i de olika nazistiska organisationerna. Många andra sympatiserade säkert med nazisterna i vissa frågor, men röstade på andra partier. De som höll med om rasideologin kunde lika gärna rösta på Bondeförbundet och de som tyckte att nationalismen var viktig hade Högern som etablerat alternativ.
