Haha… Det här är en av mina favoriter. Den drycken som de tävlande får in i båset är inget annat än mjölk. I många av den arabisktalande världens dialekter heter mjölk halib (bland annat i irakiska dialekten) och i andra dialekter (egyptiskan i detta fall) heter mjölk laban - låter som ett arabiserat uttal av namnet på ett av Sveriges mest kända spöken

Detta kan vara bra att hålla reda på när man är ute och reser, för i de länder där mjölk heter halib, används ordet laban för yoghurt. Så i Irak, liksom i palestinsk dialekt, mjölk=halib och yoghurt=laban.

Men i Egypten är alltså mjölk=laban MEN yoghurt=zabadii

Så de tävlande pratar i det här fallet om precis samma sak och har ju faktiskt lika rätt, men fattar inte det och hamnar istället i en riktig dialektal tvist!

Här ser vi att ”resan börjar” och speakerrösten undrar vart dom är på väg - men de som tävlar fastnar av någon märklig anledning i att beskriva öknen. Och på irakisk dialekt kallas sandstorm ‘ajja, vilket på egyptiska är samma ord för omelett

Som ni ser är inget av dessa svar rätt, för vi är ju på väg mot Doha. Huvudstaden i Qatar!

När jag nu är tillbaka på jobbet och kollar igenom min mejlbox från tiden då programmet sändes i höst, så kan jag bara konstatera att det är ju en jättestor grej som jag helt har missat att skriva om i bloggen! Att berätta lite mer om våra klipp ur arabiska På spåret, så klart!

Det är många som frågat mig: När får man se hela arabiska versionen av På spåret på SVT?! Man får ju bara se så kort i programmet. Andra har frågat mig om några av skämten, som inte alltid har varit så tydliga, haha…

Bara för att förtydliga, det här är helt och hållet vår uppfinning. Man skulle vilja hoppas att På spåret-konceptet spridit sig till arabvärlden, men så är det tyvärr inte. I ena båset sitter två som hela tiden bråkar, en egyptier och en irakier, och i det andra båset sitter en libanesisk tjej och en kurdisk kille. Om man kan arabiska, blir det väldigt tydligt att det är dialektala skillnader som ställer till det för de tävlande. Ofta menar dom samma sak, men säger olika ord. Ibland är det stoltheten över det egna landet som står i vägen för samförstånd – till exempel vill man hela tiden att allt som är bra kommer från det egna landet. Allt detta går ju väldigt fort även för den som kan arabiska, men kanske är lättare att hänga med på om kan språket och förstår att det är skillnader. Det kanske kan kännas lite exkluderande för alla som inte kan arabiska – men kanske ändå kan ge en bild av språkets komplexitet.

Så, för att besvara första frågan: Det skulle vara en dröm att göra På spåret på arabiska! Men det verkar inte så troligt just nu…

Svar på fråga nummer 2: Jag klistrar in klippen i nya inlägg här och försöker förklara lite mer om skämten, så kanske det är lite enklare!

Åh! Jag hade skrivit ett inlägg där jag också önskade alla våra fantastiska läsare en god jul och gott nytt år – klicka på uppdatera och så vips! Då trodde ju jag att inlägget skulle komma upp, men det verkar ha skett något med själva uppkopplingen för det var just det som INTE hände.

Därför vill jag med detta inlägg rätta till detta och säga: Jag vill tacka er för ett fantastiskt spännande och lärorikt 2011, för en stor del av detta år har ni följt och peppat mig! Tack fina ni. Det har varit så fantastiskt alltihopa. Och så vill jag så klart önska er ett gott nytt år och god fortsättning, för det ligger fortfarande framför oss!

Jag är tillbaka i nästa vecka och bloggar januari ut. Vi har fortfarande lite mer kvar att bjuda på här, även om programmet slutat gå i rutan. För er som har missat vår fina serie, gå in och kolla på urplay.se!

Allt gott!

Nadia

Min svärfarfar heter Jan. men vi kallar honom Janne, och han är en helt fantastiskt fin människa. En, bland många andra saker som han gör, som får en att tycka om honom så mycket är att han alltid kommer ihåg när man fyller år. Och inte nog med det! Varje födelsedag skickar han också ett ode till en i ett brev som kommer från posten. Alltså inget sånt där e-post-tjafs, utan ett riktigt brev som är skrivet på maskin. Varje gång jag får ett brev från Janne blir jag lika glad. Därför är det så roligt att han skickar oden också till jul. Det här fick jag i ett kuvert idag I och med att jag upptäckte att det handlade mycket om vår arabiskaresa som vi gjort här i år, så tänkte jag dela med mig av Jannes ode. Varsågoda:

Till Nadia, julafton 2011

Som en skottspole du i Europa far

för att studera vilka språk dom har

om spår där finns utav arabiskan

för se leta man ju alltid kan

i Stockholm där fanns en och ann

som hanka sig fram uppå arabiskan

men i Köpenhamn där var man rädd

och som farlig utlänning illa sedd

det gick väl an med svenska vrål

nej tack till andra tungomål

London sen, en metropol

mycket folk och tungomål

ungefär som Rinkeby fast många fler av mång fler sorter

tänk att det finns såna orter.

Där fanns ock en viss avisa på arabiska dom kunde visa

men i Paris gentila salar

men helst av allt ju franska talar

fast där fanns såna som studera arabiska för att kunna mera

där söderut i Marseille

fick du kompisar när du sa ”Hej”, på arabiska förstås

för mången, hemmaspråket, gunås

i än högre grad där i Granada med Alhambra och dess gårdar underbara

en riktig hägkultur

för femhundra år sen, eller hur

uppå Balkan dit du reste

fanns rätt många som studerade och leste

arabiska för dom planera

att till orienten resa

nyfikna som människan är utav naturen

var dom intresserade av den arabiska kulturen

att du gjort en upptäcktsresa

ja det kan man konstatera

inte som Columbus å dom andra

som på skeppsdecken sågs vandra

nej, med privatdetektivens flit

ungefär som Sherlock Holmes på Baker Street

har du lyssnat, tänkt och dragit slutsatser minsann

att många ord på skilda ställen liknar varann lite grann

också för mig det vatt en upptäcktsfärd

så numer är jag en liten smula mera lärd

om arabiskan och traditioner där

men såna finns ju också här

för snart så är det jul i Dalom

och då blir det genast tal om

julklappar till kära släkten

och för att slippa jäkten

blir det precis som i fjol

lika till alla, byx som kjol

så God jul på Dopparedan

hälsar från Mora farfar Jan