Ljudvågorna gungar in i hålet som leder till trumhinnan.
Trumhinnan är tunn och svänger lätt igång av minsta ljud. Den sätter fart på de tre hörselbenen.
Längst in i örat sitter snäckan. Snäckan är fylld av en vätska som börjar röra sig när hörselbenen trycker på ingången.

Längs snäckans väggar sitter hörselhåren. De är många tusen.

Tillsammans bildar de en ljudkänslig matta som tar emot ljuden som fortplantat sig genom örat. Här förvandlas ljudvågorna till signaler som sen skickas in i hjärnan, och du hör vad det är som låter.

Vårtbitare hör bra. Men öronen sitter inte på huvudet som man skulle kunna tro. Öronen sitter på baksidan av knäna. En vårtbitare hör alltså med benen. Det är i när de ska para sig som öronen är viktiga. Då spelar hanen för att locka på honorna. Honorna lyssnar, och väljer den som spelar snyggast.