– Jag och Gáhti var i Kjöpsvik
– den där gången.
– Vad gjorde ni där?
– Vi åkte bara för ro skull.
– Varför kom ni inte till mig?
– Vi hade inte tid eftersom vi
– hade bråttom.
– Varför hade ni inte tid? Vad
– hade ni som var så
– brådskande?
– Vi körde inte själva, vi
– följde med andra.
– Ittji gus muv mujte? Vájvve gå iv
– la duv vuojnnám guhkes ájggáj.
– Diedá ilá manngget lij. Kloahkka lij
– juo lågenanavta badjel
– Varför kom ni inte och drack kaffe?
– Vi kunde inte. De hade inte tid
– att stanna.
– Kom du inte ihåg mig? Det känns jobbigt
– att jag inte har sett dig på så länge.
– Du vet, det var för sent.
– Klockan var redan över elva.
– Gal mån árvvedav. Dån ittji visjá
– muv guossidit.
– Ale javla, vuoddje ittjij diede
– majdik munnu birra.
– Gen fáron lidji?
– Dat la dal avtajt, valla ...
– Valla majt?
– Bijllavuoddje ittjij diede mån
– sihtiv duv lunna goarridit.
– Na manen ittji subtsasta?
– Ittjiv duosta.
– Massta balli?
– Ittjiv mån visjá subtsastit.
– Johannes-lávve álu muv hárddá.
– Jag förstår nog. Du iddes inte hälsa
– på mig.
– Säg inte så, chauffören visste
– ingenting om oss.
– Med vem var du?
– Det är väl detsamma, men…
– Men vad?
– Bilföraren visste inte att jag ville
– stanna till hos dig.
– Nå, varför berättade du inte?
– Jag vågade inte.
– Vad var du rädd för?
– Jag iddes inte berätta. Kusin
– Johannes retar mig för det mesta.
