2010-07-26, kl 14:08 av admin

Ordstorm blåser vidare

Nu har alla nio Ordstormsprogram sänts och finns nu att låna på en AVcentral nära dig, eller via UR Access. Nu börjar det roliga, att låta klassrummen fyllas av skrivglädje med hjälp av programmen.

Får du tankar, frågor eller idéer kring bra skrivundervisning – dela dem gärna med oss, här på Skrivbloggen. I höst producerar vi ett program om berättandet, konsten att säga det man vill och att få andra att lyssna.

Det ska bli spännande – kom gärna med infall och inspiration till oss.

Malin Nygren, projektledare

Kommentarer (0) | Kommentera
2010-05-20, kl 21:12 av carolinelorentzon

Mod

Så har sista avsnittet av Ordstorm virvlat genom 7A:s klassrum.

Och det handlade om mod.

Ett ack så litet men dock superstarkt ord.

Det är modigt att vara tonåring och våga köra stand up. Eller knappt ens tonåring och satsa på att bli världens bästa regissör.

Det är också himla modigt att våga stå upp inför klassen och dramatisera.

Och det gjorde mina elever i dag.

Vi såg Toras brakpruttsfilm och blev inspirerade att skriva korta manus.

Eller. Jag blev inspirerad att sätta igång mina godingar. Och de gjorde som de brukar- körde så det rök!

Vi ordstormade tavlan med sådant som kan kräva mod.

Som att stå inför klassen och redovisa. Eller köra störtlopp. Eller hoppa fallskärm. Flyga om man är flygrädd. Fråga chans på någon. Glömma att låsa toadörren, bli intittad på och sedan komma ut från toan. Testa nya tricks i backen eller på studsmattan.

You name it. We wrote it.

Sedan delade jag upp klassen i par och bad dem välja något från tavlan att skriva en kort, kort pjäs om.

I tio minuter ungefär skrevs det. Sedan delades det ut skådespelare till några av pjäserna och ytterligare tio minuter gick till att regissera och repa.

Sedan pang.

Fram med modet. Skärpan.

Och i ett nafs hade vi avverkat fyra korta men intensiva skådespel på spontanscener runt om i klassrummet.

Skratt och röda kinder, applåder och solsken i busiga blickar.

Och apropå ett nafs har jag avverkat mina nio bloggar här på Skrivbloggen här och nu.

Tiden går fort när man har roligt sägs det ju.

Tack för mig, och ha en ljuvlig sommar!

/Caroline Lorentzon

Kommentarer (0) | Kommentera
2010-05-20, kl 20:37 av admin

Skriv ett längtansbrev

Längtan.

Att längta är en stor sak. En liten unge jag kände i en klass jag hade satt mest och längtade. Den lilla längtade efter sin pappa.  Denna längtan tog sig så stora uttryck att pojken inte kunde skriva något alls. Han grät ibland, och tittade ut genom fönstret ibland. Han längtade efter sin pappa.

Jag tog med mig Evert Taubes sång: Brevet från Lillan. Den handlar också om längtan. Den att längta hem någon. Vi lyssnade på den i klassen. Jag sjöng den för den kunde jag själv sedan barn. Min pappa längtade jag också efter. Jag ville att han skulle komma hem.
Jag tänkte alltid att jag kunde få skriva ett brev precis som Lillan till sin Evert Taube pappa. Då skulle jag skriva med guldbokstäver. Jag skulle skriva nästan likadant som Evert Taube. Jag skulle skriva vad jag önskade att min pappa skulle ha med sig hem. Så skulle jag skriva.

Den lilla killen i klassen blev ledsen. Så mycket längtade han efter sin pappa. Längtan kan göra ont. Men längtan behöver uttyckas. Vi måste sända iväg vår längtan i ett brev, ett riktigt brev som vi proppar full med längtan.

- Vill du proppa ett brev fullt med längtan till din pappa, frågade jag.
Det ville pojken.
- Då kan min pappa ta med sig mitt brev när han åker, sa pojken.

För det var så mycket innanlängtan efter pappan som inte hade åkt iväg. Pappan skulle resa på långresa till en annan världsdel och pojken började längta redan innan pappan rest. Det visade sig att orden:

- Annan kontinent.
- Jättemånga timmar på flygplanet.
- Passkontrollerna!

och sådana ord hade blivit talade om kring middagsbordet. Dessa ord var så främmande att de blev läskiga för den lilla killen. Han började oroa sig. Kanske pappa inte skulle komma tillbaka. Det var ju så långt borta. Men pojken började längta redan innan pappan for för att längta hem honom var att säkerställa att han faktiskt skulle komma hem igen.

Jag tänkte: Så är det med orden vi omger barn med. De förstår dem inte. Och då blir det hela läskigt. Och lite farligt. Det
farliga är det långa avståndet mellan att förstå ord och att inte förstå ord. Men då man förstår så kliver den underbara längtan in och skapar broar mellan avresa och hemkomst. Vill du skriva ett eget längtansbrev? så är det härligt att verkligen längta i ett brev. Låt ditt brev få små vingar. Skicka det iväg och låt den du längtar efter få läsa det.

Jag skrev ett längtansbrev till min döda pappa. Det var inte särskilt sorgligt. För jag fick klä min längtan i ord och det ville jag. Han skulle inte läsa det. Men jag skulle få formulera det jag kände. Det var bra för mig. Brevet skickade jag till min mamma. Hon läste det och sparade det. Så får längtan både ord och mottagare.

Skriv ett längtansbrev.

Börja med att hitta på bra längtansmeningar. Det kan man göra ihop med en kompis.

/Anne-Marie Körling

Taggar:
Kommentarer (1) | Kommentera
2010-05-18, kl 19:22 av catharinawiklund

Längtan

Hur får jag barnen att längta efter att vilja formulera sina tankar,skriva ner dem,fantisera och vara kreativa?

Hur blir skrivandet i klassen meningsfullt och hur känner barnen att de utvecklas i sitt språk, i sitt tänkande och i sitt skrivande?

Verktygen i skolan är i huvudsak papper,penna,sudd och några datorer.En hyfsad början till ett skrivande, men det räcker naturligtvis inte.Du som pedagog är en viktig inspirationskälla till elevernas kreativitet. Du måste,å ena sidan, visa,förmedla, att allt skrivande barn gör är bra för de själva och deras skolresultat och att det påverkar deras omdömen och bedömning de får av skolan, samtidigt skall du som pedagog förmedla att skrivandet är meningsfullt,lustfyllt och roligt. Kombinationen kan vara svår.

Det är viktigt att skrivandet sätts in i meningsfulla sammanhang så att barnen känner att deras skrivande,dels är roligt samtidigt som jag lär mig något.

De flesta yngre barn,som just lärt sig forma bokstäver,lärt sig läsa kanske lärt sig skriva skrivstil, har en naturlig drivkraft att vilja skriva ner sina tankar, sina berättelser,sin fantasi, medan de äldre barnen lätt tappar bort lusten,motivationen.Där gäller det att skolan kan hålla kvar just lusten att vilja skriva.

Att använda inspirerande verktyg,ingångar,former och pedagogisk fantasi är viktigt.Skrivandet finns runt omkring oss hela tiden och du kan bli en del av detta. Skrivandet behöver inte vara en hel bok. Det räcker med en tanke på en papperslapp,en halv sida i en skrivbok ett dokument i datorn  ett sms en chat.

Det du skriver duger.Stavningen behöver inte alltid vara korrekt. Det är innehållet som är viktigt. Din vilja att förmedla. Det är inte formen som skall styra. Viljan att stava rätt,använda stor bokstav och punkt blir viktigt när texten sätts in i ett för barnen viktigt sammanhang.

Det senaste programmet i Ordstorm som handlade om Längtan satte som vanligt igång tankar hos barnen,om vad längtan kan vara.

Den här gången blev det dikter om längtan. Barnen formulerade på varsin lapp några meningar om hur de tänkte när de hörde ordet “längtan”. Vi delade in oss i grupper om tre. Gruppen satte ihop sina meningar och så blev det en liten dikt. Ja, det blev flera men här är en.

Jag längtar efter min farfar.

Jag längtar till Turkiet och sommarlovet.

Jag längtar efter min cykel.

Jag längtar efter min pappa.

/Catharina Wiklund/

Taggar:
Kommentarer (0) | Kommentera
2010-05-17, kl 15:32 av admin

Den roligaste skrivuppgiften

DEN ROLIGASTE SKRIVUPPGIFTEN – ja, så sa mina elever!

I en årskurs fyra gjorde jag den här uppgiften.

  • Ta din skönlitterära bok, gärna den du läser i. Om du inte har din bok ta en annan bok. Du kan ta en väldigt enkel text.
  • Skriv titeln på boken till rubrik.
  • Skriv sedan vem som du går i dialog med – alltså var mycket noga med att skriva författarens namn. Det är mycket viktigt för det är författarens text som du skriver in dig i.
  • Slå upp en sida ur boken.
  • Den sidan ska du välja något av som du tycker om.
  • Börja med en mening, kanske den här: Alfons, är du färdig? ropade pappa.
  • Skriv in dig själv som om du var med och pratade om det som hände i boken, så här kan du skriva då: Pappan tjatar, och tjatar och tjatar.
  • Ta en ny mening av författarens text.
  • Skriv något nytt påstående som du själv tycker. När du har skrivit många meningar så ska du absolut läsa upp det du skrivit för din klasskamrat så din klasskamrat får höra hur du tänker och tycker kring författarens text.
  • Om du har en lärare som uppskattar att texter får liv i klassrummet så slår ni er ned tillsammans hela klassen och läser upp det ni har skrivit. Det brukar bli väldigt roligt.

HÄR MODELLAR JAG, er skrivlärare på bloggen:

Jag väljer en text ur MELLAN KÖKSFÖNSTRET OCH EVIGHETEN av Karin Thunberg.
Den första, tredje och femte meningen är författaren Karin Thunbergs, den andra, fjärde och sjätte är mina påståenden.

Så här blir det:

Inte stanna och leka på vägen. Så där säger vuxna jämt.
Nu undrar jag om det är sant. Klart det inte är sant för jag hittar alltid
Till nästa stopp. Jag tänker verkligen inte stanna.

/Anne-Marie Körling

Kommentarer (0) | Kommentera
2010-05-13, kl 7:43 av carolinelorentzon

-Men Karl… eller jag menar tomten

Längtan handlade veckans Ordstorm om.

Ett tacksamt ämne att jobba med på många sätt och vis. Och ändå gjorde vi inte främst det under lektionen i 7A.

Det fanns alldeles för mycket annat spännande att arbeta med i veckans program [även om vi så klart led mycket med Felicia som så förtvivlat längtade efter en alldeles egen hund]. Vi kikade till och med på en kort snutt från VM-finalen i fotboll mellan Sverige och Brasilien 1958.

Varför då, undrar man kanske om man inte sett det här avsnittet?

Jo, därför att veckans Ordstorm bland annat innehåller en brevväxling mellan en gosse och hans bäste morfar, vilka båda äro i färd med att längta till den stora VM-finalen.

I en fotbollsintresserad klass som min var vi så klart tvungna att ta reda på vilket år finalen gick. Språket var ju gammaldags och handstilen snirklig hos både morfar och barnbarn. Googla. Googla. Och vips var vi mitt i finalen. Mot Brasilien. 1958.

Vi ägnade också stor del av veckans lektion till att kortskriva till de tre bilderna som finns med i avsnittet.

När den första bilden, med mannen vid spisen, dök upp tittade och lyssnade vi först på båda varianterna. Därefter var det dags för klassen att skriva under ett par minuter:

Gustav lagar middag åt sin fru. Han är lite osäker på sig själv, så han smakade och smakade och smakade på allt och när frun kom in så låg en halv potatis på deras tallrikar.

Sitt still byracka! sa han till mig. Dennis var i full gång med julbaket. Man såg att han var stressad. Sedan stoppade han fingret i munnen och skrek rakt ut. Undrar varför?

Jan smygäter bullsmeten som han gillar så mycket.

När jag såg morfar stå och kämmpa med knäcken skrattade jag…har han aldrig lagat knäck?? HAHA…

Den varma sylten var mycket god, han tog finger efter finger. Men plötsligt var allting borta.

Vid nästa bild, den med tomten, stoppade jag innan vi hann höra några texter läsas upp och så fick klassen skriva ett par minuter igen:

Lilla Lisa frågade om hon skulle läsa på paketet, morfar och lillebror satt och sov med sina senaste julklappar i knäet. Men tomtefar gjorde tummen upp och sa åter igen “Nejdå, jag kan läsa själv kära du!”

Det var en julafton då en tomte kom och gav alla sina julklappar. När han var klar slet en liten flicka av han masken och såg att det var hennes pappa. Flickan vart ledsen.

Jag undrar om det är mormor i år igen?

Morfar Karl har somnat i soffan när tomten kommer. Då säger mormor som precis kommit in i rummet “Men Karl… eller jag menar tomten, du skulle ju ha den röda rocken! Sen ser hon Karl i soffan.

Den tredje och sista bilden, med badande bebben och katten i förgrunden, pausade vi efter första förslaget, alla skrev själva och så såg vi det andra förslaget. Några elevtexter från sista bilden:

“Ånej, nu finns det bildbevis.” Murre var tvungen att avbryta Uppdrag Doftmarkera Bidén, el. UDB.

Helt plötsligt hoppade katten ner i badet med Max. Allt vatten hamnade på golvet och jag blev dyblöt.

Katten Nisse tyckte synd om lilla Charlie så Nisse hoppade i baljan, och badade med honom.

Nybadad unge hoppar upp på katten och rider ner i vattnet.

Mamma Karin reste sig upp för att flytta på kissekatten Murfhy. På bara några sekunder lyckades bebisen Valter göra så att badbaljan tippade ner på golvet, och han hamnade under den.

Stor dramatik i klassrummet på slutet av bildtextuppläsningarna alltså. Måtte lille Valter ha klarat sig där under baljan!

Innan Ordstorm-lektionen var över för den här gången listade vi ut att inslaget om Felicia måste ha spelats in strax före jul med tanke på julstjärnor och adventljusstakar, varpå en av grabbarna utbrast i ett “Hon får säkert en hund i julklapp!”

Hur det är med den saken får man kanske veta om man besöker Felicias hundblogg?

Så, vad väntar vi på?

Ha det gott till nästa torsdag!

/Caroline Lorentzon

Taggar: , ,
Kommentarer (0) | Kommentera
2010-05-11, kl 15:45 av admin

Det hemlighetsfulla skrivandet

Alla har rätt till sina hemligheter. Alla har rätt till sina tankar. Att skriva hemlighetsfullt är att kanske skriva privat. Dagboken är en sådant skrivande för det hemliga och hemlighetsfulla.

Jag tror att det finns andra platser som är lika hemlighetsfulla att skriva på. I klassrummet kan vi skriva hemliga saker. Vi kan skriva om hemligheter. Vi kan låtsasskriva dagböcker. Vi kan vara Alfons Åberg, Foto: Anne-Marie KörlingEmil i Lönneberga och Pippi Långstrump. Vi kan vara sagornas prins som skriver dagbok ur sagoriket Hemligheten. Vi kan vara kungen av Danmark och skriva hans dagbok. Vi kan skriva dagbok om en av karaktärerna i World of Warcraft. Vi kan skriva en dagbok för en ko. Vi kan skriva en hunds dagbok och skälla på någon vi i all hemlighet vill skälla på. Vi kan skriva en guldfisks dagbok. Vi kan göra en klassdagbok. Den kan inte vara hemlig men det kan bli kollektivt hemlig.

Hemlig är ett underbart ord att skriva om också. Hemliga saker. Den hemliga skatten. Den hemliga hemligheten.

Jag kan tänka mig att pedagogiskt använda ordet hemlighet hela dagen. Hur många meningar kan vi konstruera med hemligheten i. Kan vi skapa 100 meningar ihop och 10 var för sig. Kan vi skapa 10 meningar ihop och 20 var och en för sig.

Jag gillar hemligheten. Jag undersöker den. Vad kan vi göra hemligt här? Låt oss skriva om det.

 /Anne-Marie Körling

Kommentarer (0) | Kommentera
2010-05-11, kl 8:00 av malin nygren

Jag vill ha en hund!

Hur ska man få det man vill? Splear det roll hur man formulerar det? Och hur gör man längtan lite lättare?

Felicia bloggar om sin längtan efter en hund. På sitt sätt.

I programmet funderar vi också kring hur betydelsen av en bild kan förändras med ett ord?
Vi leker med stillbilder och olika ord. Roligt.

Se Ordstorm – pgm 8 Längtar den 11 maj kl. 19.20 i Mega i SVTB. Efter sändning finns programmet på UR Play: www.ur.se/play och att låna på en Av-mediacentral.

Malin Nygren, projektledare

Taggar: ,
Kommentarer (0) | Kommentera
2010-05-06, kl 9:31 av admin

Ord som viner runt öronen

Jessica Staaf gästbloggar om Ordstorm. Jessica är lärare, utvecklingspedagog och ansvarig för Läskampanjen i Botkyrka.

Ordstorm – vilket härligt ord! Styv kuling liksom. Ord som viner runt öronen, sticker i huden och tränger sig in under kläderna. Men kanske det ibland kan vara mer stilla också, små lätta ord som smeker sig in innanför huden – som en liten ordbris att svalkas eller kittlas av. Mina tankar vandrar iväg till två andra ord, Skrivklåda och Skrivkramp. Det första ordet tar mina tankar till de där gångerna då det bara kliar i fingrarna, när man bara måste få skriva skriva skriva. Och så den förhatliga skrivkrampen – det förtvivlade läget när man väntar och väntar, vänder och vrider … och det enda som händer är att man blir galen av frustration!

För de flesta av oss varierar nog skrivlusten. Ibland är man otroligt sugen på att skriva och allt bara flyter lätt och ledigt, andra gånger sitter man och stirrar på ett blankt papper eller en skärm som man försöker hypnotisera med blicken till att fyllas med text. I ett klassrum har vi elever som förstås har det på samma sätt. Ibland möter vi de killar och tjejer som ständigt verkar ha kli i fingrarna och skriver mycket och gärna, andra verkar helt ha fastnat i skrivkrampsläget. Faran med det sistnämnda är att om man fastnar för länge där, i skrivkrampsträsket, så börjar man tro sig inte kunna. Och det är farligt!

I UR:s Ordstorm möter vi starka känslor via Sanna som skriver för att överleva. Det handlar om utsatthet och ensamhet och att våga tro på att man är något. Sanna träffar Sara som känner igen, sätter musik till orden, som bekräftar och ser. Kan det bli mer angeläget? Kan det bli mer elevnära?

Avsnitten kastar sig mellan ämnen och genrer. Jag skrattar högt när jag ser programmet om tjejerna som hämtar inspiration ur skvallerpressen och sedan ”publicerar” en egen tidning om sina badankor. Jag ler igenkännande när vi möter flickan som är förälskad i sin idol. Alla har vi varit där! Det bloggas om spöken och det skrivs arga insändare. Vi bjuds på flera modeller för skrivande, kanske lockas vi till att prova någon, t ex ”stafettskrivandet” – där en person börjar att skriva för att låta nästa ta vid och där texten får växa på ett spännande och oförutsägbart vis. 

I Ordstorm är variationen stor och här finns något för alla att hämta. Programmen kan inspirera till samtal och diskussion kring skrivande, något jag tror är oerhört viktigt. I samtalet synliggör vi våra egna tankar och får ta del av andras – något som är utvecklande och värdefullt. Inte minst då vi ska skriva! Till programmen kan man med fördel plocka in skönlitterära texter, men också artiklar, blogginlägg och andra sorters text för att fördjupa ämnet eller för att diskutera form.

Nä, nu måste jag ut på nätet för att surfa på ”spökhus”. Tror ni det finns något läbbigt ställe nära Botkyrka som kan ta emot 20 elever över en natt?!

/ Jessica Staaf

Taggar:
Kommentarer (0) | Kommentera
2010-05-06, kl 6:50 av carolinelorentzon

Det går faktiskt

Under den senaste Ordstorm-lektionen insåg jag något inte helt kul.

Det gick nämligen upp för mig att många av våra ungdomar i dag inte hyser särskilt stort hopp om det där magiska som att plötsligt händer det.

Eller i alla fall inte de jag hade framför mig där och då.

Veckans avsnitt handlar ju bland annat om Lisa som bestämt sig för att försöka rädda “sin” älskade skog. Och detta hade jag tagit fasta på och började lektionen med att skriva ett brev framme på tavlan. Ett rop på hjälp till problemlösarna i 7A från Lisa. Det gick något i stil med:

Hejsan alla problemlösare i 7A! Jag heter Lisa och jag har ett stort problem. Det är nämligen så att min favoritskog ska bort. Skogsägaren tänker avverka hela skogen och nu vill jag försöka rädda den! Tror ni att det går och vart tycker ni jag ska vända mig för att få hjälp?

Eleverna skrev svar under ett tiotal minuter, och därefter fick de som ville dela med sig muntligt av vad de skrivit.

Man hade många förslag på vart Lisa kunde vända sig och vad hon kunde göra.

Hon kunde till exempel gå till sin lokala handlare och fråga om hon fick lägga protestlistor där, som hon sedan kunde lämna till skogsvårdsstyrelsen eller kommunen. Och hon kunde vända sig till kommunen direkt. Eller skogsvårdsstyrelsen. Hon kunde också skriva ett brev till den som ägde skogen och försöka påverka honom eller henne på egen hand. Eller hon kunde kanske kontakta en advokat?

Ja. Klassen var full av konstruktiva förslag på vart Lisa kunde vända sig för att få hjälp.

Däremot var det inte en endaste en som trodde hon skulle lyckas rädda sin älskade skog.

Det var lite sorgligt att se, tycker jag.

Därför var det desto roligare att efter brevläsandet slå på avsnittet och visa att det visst finns hopp. Att man visst kan påverka saker och ting. Att det visst är lönt att strida för sin sak om man verkligen tror på något.

Jag hoppas det budskapet gick in. För visst sjutton kan vi påverka både det ena och det andra med lite smarta verktyg och schyssta moves?

Skriftspråket till exempel.

Framåt ska vi jobba med det verktyget en hel del. Hur skriver man till vem? Använder man samma språk när man skriver vykort till mormor eller farfar som när man söker sommarjobb eller chattar med kompisarna? Vad tjänar man på att ha koll på när man skriver si och när man skriver så?

Spännande.

I övrigt har vi haft skriftlig kommunikation på hög nivå på tavlan i mitt och de andra språkarnas arbetsrum ett tag också.

Först var det en arbetskamrat som, utan att själv se hur dråpligt han uttryckte sig, undrade om någon visste var Den osynlige var? [helklassuppsättning av Mats Wahls bok].

Varpå jag snart svarade att Nej,  jag har inte sett honom…

Fniss, fniss. Skojigt värre.

Så upptäckte jag för ett par dagar sedan att min hålslagare fått fötter och skrev:

Har nån sett min hålslagare? /Carro

Fniss. Fniss. Skojigt värre var svaret jag hittade i förrgår:

På ditt bord /Den osynlige

Ja. Plötsligt händer det. Både i det stora och det lilla.

Hålslagaren was back in business.

Och jo då, den osynlige dök upp så småningom också. I en av de andra byggnaderna på skolgården.

På återseende!

/Caroline Lorentzon

Taggar: , , ,
Kommentarer (0) | Kommentera
« Äldre inlägg