Under mina 15 år som lärare på gymnasiet har jag sett hur elevers skrivförmåga har sjunkit, markant.
Gymnasielärare

 Vi har fått lite riktlinjer, men inte hur texten ska vara uppbyggd. Det är svårt att få ihop allt, att få en röd tråd, att det ska vara sammanhängande.
Elev, åk 7

Det är enklare att prata. Att skriva ner, det känns som jag missar så mycket, det känns svårare. Att prata är mycket enklare, lättare att få ut det jag vill säga när jag pratar än när jag skriver.

Elev åk 8

I mars i år påbörjade vi på UR en treårig skrivsatsning. Syftet är att stärka elevernas förmåga att skriva med fokus på sakprosa och att kunna förmedla kunskap genom det skrivna ordet. Längs vägen har vi träffat organisationer, företag och myndigheter, läst rapporter och tagit del av forskning och, framförallt, pratat med massor av lärare och elever.

Vi är inte ensamma om att upptäcka att det i Sverige råder en skrivkris. Eller som vi vill kalla det; ett skrivglapp. Ett glapp mellan de höjda kraven på att man ska kunna skriva – och en minskande förmåga att faktiskt kunna uttrycka sig i skrift.

Vi har sett att unga (både unga vuxna och skolelever) skriver sämre idag; detta trots att allt fler måste kunna skriva i sina yrken jämfört med tidigare, och att kraven på att man ska kunna uttrycka sig begripligt och korrekt i skrift har ökat både i skolan som i arbetslivet.

Även om eleverna skriver i många skolämnen får de oftast själva stödet i skrivprocessen endast i svenskämnet. Med sämre förutsättningar, till exempel ett fattigare och sämre språk eftersom eleverna läser betydligt mindre, så tror vi att det inte går att lägga ansvaret för språk och skrivande endast på svenskläraren.

Vi vet att det är höga krav på förmågan att formulera sig och uttrycka sin kunskap i alla ämnen under högstadiet. Förståelse för begrepp och förmågan att föra utvecklade resonemang är centrala inom till exempel SO- och NO-ämnena.

Men hur lär man sig att uttrycka sin kunskap, föra resonemang och visa att man förstår begreppen om man inte lär sig att skriva – i fler ämnen än svenska? Intervjuer med elever som vi gjort i vårt projekt visar att eleverna på mellan- och högstadiet söker efter metoder för att kunna strukturera, planera och utveckla skrivandet i SO och NO.

Utifrån dessa insikter har vi beslutat att vi under 2020 ska ge lärare och elever konkreta verktyg och metoder för skrivande i SO och NO på högstadiet. UR ska ge verktyg för ett bättre skrivande men också aktivera eleverna till att skriva på olika sätt. Huvudmålgrupp är SO- och NO-lärare och elever i årskurs 7, men målsättningen är att innehållet ska kunna användas även i åk 6 och 8.

Den övergripande effekt vi på UR vill uppnå med vår skrivsatsning, är att minska skrivglappet – alltså glappet mellan krav och förmåga. Men vi kan inte göra det själva och vi hoppas såklart att många fler vill vara med och bidra till att skrivförmågan höjs. Om du har idéer kring vad som behöver göras, eller representerar en organisation som vill vara med och bidra till en lösning, kontakta mig nu!